Aftonbladet – 3 juli 1854, sida 2

hemtas, bland annat, att t. ex. konungens rådgifvare underlåtit verkställigheten af ett begge statsmakternes samfällda beslut, som för de skattdragande varit ytterst maktpåliggande; att konungens rådgifvare måste antagas hafva icke blott åsidosatt att föreslå Rikets Ständer de många af behofvet högt påkallade, väsendtliga förbättringarne i landets lagstiftning, utan till och med afbrutit och lemnat obegagnade de många förtjenstfulla och med betydlig kostnad för statsverket åstadkomna förarbeten, vid hvilka de nuvarande rådgifvarnes föregångare fästat en stor och väsendtlig vigt; att konungens rådgifvare underlåtit verksamhet för undervisningsväsendets ordnande enligt en af den föregående styrelsen framlagd och af Rikets Ständer gillad plan, derföre betydliga medel blifvit anvisade; att den nuvarande rådgifvarepersonalen, likaledes tvertemot sina föregångare och det allmänna tänkesättets allt mer otvetydiga fordringar, visat sig hylla prohibitioner i nästan alla rigtningar, der det legat inom regeringens makt att vidtaga förändringar, och, under tillbakahållande af folkets moraliska krafter, byggt sin statskonst på hyllandet än af det ena, än af det andra materiella intresset; att, i stället för önskvärd förening af landtmannaintressena med borgerskapets, tvärtom tillkommit åtgärder, hvilka åtminstone i sina resultater kunna leda till obenägenhet och afvoghet emellan skiljda samhällsklasser samt qväfva den uppspirande allmänna andan, der den eljest kunnat finna en föreningspunkt; att den yttersta grundsatsen för näringsfrihet blifvit upphäfd genom, lindrigast sagdt, gagnlösa undantag och inskränkningar, hvarigenom korporationsoch skråandan blifvit väpnad mot de af föregående rådgifvare i detta hänseende tillstyrkta och af konungen gillade friare författningar; att likaledes under konungens nuvarande rådgifvares embetsförvaltning skett sådane förändringar i den äldre författningen om hemmansklyfning och jordafsöndring, äfvensom i de under Hans Maj:t Konung Oscars första regeringsår utfärdade författningar angående 8 k. försvarslöse personer och fattigvården m. m., som dels måste för arbetaren försvåra möjligheten att förskaffa sig eget hem och nödtorftig bergning, delsi icke ringa mån hota -hans Personliga frihet och låta honom utan någon bevisad brottslighet hemfalla under polismyndigheternas godtycke. Jag anser mig icke berättigad att forska efter de politiska bevekelsegrunderna till rådgifvarnes förhållanden i dessa hänseenden; men jag kan likväl icke dölja, att följderna derat, derest man fortgår på denna bana, skola komma att visa sig uti en alltför stor öfvervigt åt det mindre antalet förmögnare jordegare, till men och förtryck både för de ojemförligt talrikare mindre jordegarne och de industriidkande och arbetande sambhällsklasserna, i hvilket hänseende den allt mer och mer tilltagande emigrationen till andra sidan af den vestra oceanen icke torde vara utan sin både statsekonomiska och politiska betydelse. Detta regeringssystem har jemväl sökt vinna styrka genom den rigtning befordringsväsendet under de sednare åren tagit, derigenom, att de i grundlagen förutsatta egenskaperna af de sökandes förtjenst och skicklighet understundom fått vika för personliga förhållanden; och om detta än icke alltid skett direkte på rådgifvarnes tillstyrkan, hafva de likväl dervid underlåtit begagnande af den rätt och fullgörande af den pligt, som 38 S regeringsformen i vidsträckt mån tillägger och ålägger åtminstone den ärendet föredragande departementschefen. Systemet har vidare pröfvat sin makti försöken att inkräkta på representationens rättigheter; att ställa sig oberoende af Ständernas föreskrifter samt att på samma gång skapa ytterligare institutioner för befästande af den redan allt för långt utsträckta centralisationen under regeringsmakten, och med syftning att skydda förmanskapets ofelbarhet. Att detta system icke utan åsidosättande i flera fall af grundlagens bud kunnat under en så kort tid vinna den utbildning det redan hunnit, inser en hvar, som icke misskänner våra grundlagars afsigt att åstadkomma ett konstitution-lt statsskick, ehuru omvårdnaden derom blifvit lemnad åt den splittrade och derföre kraftlösa representation, hvars förbättrande väl under påtryckningen af 1848 årg rörelser varit af den dåvarande regeringen föreslaget, men som sedermera helt och hället blifvit å styrelsemaktens sida öfvergifvet och lemnadt åt sitt b-dröfliga öde. Om således förtjensten af ett planmässigt bemödand: att styra landet i en viss rigtning icke kan frånkännas konungens nuvarande rådgifvar., så lärer det dock svårligen kunna påstås, att den förändrade syftning, styrelsen såluuda erhållit, framkallats af någon öfvervägande mening inom landet eller ens inom I dess representation, dit landets bästa krafter dessutom icke finna väg; utan torde förkla——— till denna förändring sanningsa . FRAS