Aftonbladet – 3 juli 1854, sida 2

etc. etc., men som med ansträngning skapar af honom en verklig Gotlänning eller en äkta svensk. Så synnerligt länge qvarstannar man ej gerna på Thorsborgen, hvars egna eller yttre skönheter rätt snart äro genomskådade, utan begifver sig hellre ned i låglandet, hvars behag man längtar att närmare analysera. Och detta lönar sig ock sannerligen. Från Kräklingebo fram till Ganthem har man endast skog, men ganska vacker och vårdad skog att passera. Emot Dalhem blifva de vackra hasselängarne ymniga och jemte dem har man här det sköna templet att beskåda såväl till dess yttre som inre prydlighet. Från Dalhem går en väg genom skogen, öfver Helena myr och till Roma kungsgärd, hvilken väg man ej heller bör försumma att taga i betraktande. Skogen är reslig och aktad; myren är vidsträckt och gräsgrön. Anledningen till dess namn berättade mig min skjutsgosse vara denna : För lång tid tillbaka hade en högförnäm fröken en gång gjort så mycket illa, att hon skulle dö; men då lade hon in till kungen och tillbjöd sig att lägga väg öfver myren om hon skulle undgå sitt straff. Detta fick hon, men just när sista vägstenarne nedlades, insjuknade hon häftigt och dog. Och sannerligen tycker man sig icke ännu känna att det är dödsstenar man befar, när man ristas på denna ojemna farled, och minnet återföres lätteligen till de af Gosselman så humoristiskt skildrade korderojvägarna i Norra Amerika. Roma, f. d. Benediktinerkloster, nu mera till landshöfdingeboställe anslagna kungsgård, hvilken 1730 blef förvandlad från sin förra heliga natur till det dyrbaraste fähus i riket (som Linnå yttrar sig om det härvarande stallet), är en ganska täck plats att skåda. Sjelfva stathuset är temligen oansenligt, men har 2:ne flygelbyggnader af ett ålderstiget utseende och med vackra gammalmodiga portaler. Derbakom ligger den fordna klosterkyrkan, en vördnadsbjudande ruin, nu mera begagnad till magasin. Och helt nära intill är Norderängen, hvilken säges vara en mönsterbild af de gotländska ängarnes fägring,, men snarare är att anse som en nu särdeles vanvårdad park med igenfallna aller och igenvuxna dammar samt oskötta trädgrupper, der den glattbladiga almen bildar de herrligaste stammar. Roma kungsgård, som lärer vara utarrenderad, har jag bört sägas icke skall skötas med behörig omsorg, och att det icke heller bidrager till att ingifva den närboende allmogen fördelaktig tanka om behöfligheten af att herremän besitta jorden och införa åker