Aftonbladet – 1 juli 1854, sida 2

fråga afgifvit det underdåniga yttrande, att, redan då till rikets år 1847 församlade ständer afläts nådigt förslag till ny tulltaxa, hade borttagandet af ofvanberörde införselsförbud blifvit i underdänighet tillstyrkt. Vid tullbebandling af inkommande nya manskläder, om införsel deraf medgåfves, borde någon svärighet lika litet möta, som den försports vid bebandlingen af fruntimmerskläder af berörde beskaffeubet under de sexton sistförfluna åren, då denna artikel fatt införas. Lika mycket som nägon annan nitalskade dessa statsrådets ledamöter för de inhemska handtverkeriernas bestånd och förkoiran; men erfa renheten hade i afseende på artikeln fruntin.mersklå der, hvaraf under tillatelsetiden importerats endast för ett värde af omkring 5000 a 6000 rdr ärl.gen, icke visat något menligt inflytande på de svenska sömmerskornas näring; och det syntes icke heller vara att antsga, att det ivhemska skräddarehsnudiverket skulle nägot äfventyra vid tåflan med de uiländska, då dessa blefvo underkastade en ivförselstull af 33V, procent, ber-knad af värdet icke allenast af användt material, utan jemväl af handtverkarens arbete; vid hvilket förhällande nyssbemälde stitsräd ansett sig böra biträda kommerskollegii och general ullstyrelsens underdåniga tillstyrkande af bifall till Rikets Stävders beslut; — och har en bland dessa konungens rådgifvare derjemte särskildt förklaratsig anse verks äliigheten wf Rikets Stäuders beslut i frågor af denna beskaffenhet, nemligen beviiluingsnatur, icke böra utan särdeles kraftiga skäl förbindras; aut sådana skäl här icke örekommo, då de auktoriteter, som borde egau saksunskap hörntinnan, på grund af deriffån bemtad öfvertygelse, tillstyrkt bifall; samt att, då det vore att intaga, att tullinkomsierna, ej mindre än konsumener af alla samhillsklasser, skulle vinna härpå, utan att producenten förlorade den billiga fördel han borde sunna pårakna, enär grundade skäl syutes vara till antasande, att den pri skillnad, hrarförutan ingen trycsande täflan vore att befara, bärledde sig mera från ett icke ändamälsenligt sätt för tillverkningens bedrifvande, än frän oundvikliga svärigheter, kunde Kongl. Maj:ts nådiza bifall till det föreslagna nya stadgandet desto heldre tillstyrkas, som bibehåilande sf då gällande föreskrift skulle på det allmännas bekostnad lemna ett icke erfoderbgt hägn ät en samhällsklass, som i alla fall, efter naturens ordning, med hvarje dag erhölle ett vidgadt fält för sin verksamhet. I öfrigt utvisar det åberopade statsräds-protokollet, att statsrådet hr frih. Palmsijerna, säsom gruud för itt tlistyrkande af nädigt birall till Rikets Ständers illika fattade beslut om upphäfvande af införselsförud mot porslin, åberopat, att den bestämda införelstullen syntes tillräckligt hög till skydd för de inhemska tillverkningarne af denna vara, hvars tyngd och besvärliga transport betydligen försvårade denammas införande på olaglig väg: hvadan hr statsvädet, eburu han ej för närvarande kuude anse nå. sot större bebof af förbudets borttagande, fann sig vicke ega tillräckliga skal att afstyrkas bifall till Rikets Ständers beslut i denna del. Icke för det särskilda s-ondvw ena betydenhet, utan för den grutosats, som deruti blifvit uttalad af len konungens rådgifvare, ät hvilken föredragningen af finsnsärendena nu är anförtrodd, har utskottet ansett detta rådslag böra komma till Rikets Ständers kännedom. Det antyder, huru föredraganden i en fråga, som inom alla sanihällen är af den mest betydande vigt, förmätt att uppfatta den fordna häringsiagstiftningens följder, landets industriela förhällanden och bebof, andra staters vunna erfarenhet samt vigten af de grundsatser detta lands egna regering sjelf erkänt och hyllat. Det vore öfverfödigt, att au, i en tidpunkt, då förkastelsen af fordna, i samhällenas industriela välfärd djupt iogripande villfarelser i näringslagstifniogens grunder ofta och med den fasta öfvertygelseus allvar uttalat Sig, ingå i sramställning och utveckling af dessa villfarelser och deras verkningar; de aro nogsamt kända och bevittnade. Prohibitiv-systemets följder stå i värt land så uppenbara i mänga riktoiogar, att de icke kunna af någon förbises; och under innevarande riksmöte hafva de ytterligare blifvit framhällne säsom föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet. TFTör konstitutionsutskottet har särskildt varit tillfälle att iakttaga ett synbart bevis på det sväfvande i de äsigter, som framkallat och bibehällit de prohibitiva tulliörfattni.garne. Detta särskilda bevis ligger i de undantagstillätelser, för varors införsel och utf. irsel, hvilka stundom beviljats, utmärkande, att i prohibitiv-systemet icke kan finnas konseqvens. Statsrädet br frih. Palmstjernas ofvan anförda yttrande framkallar till j-emförelse minnet af Kongl. Moöj:ts til Rikets är 1847 församlade Ständer aflätna nåd ga skrifvelse, angående förävdringar i då gällande :ulliaxa. Kongl. Möj:t ansäg da tiden vara icne för ullämpniog af grundsätseroa om friare varu utbyte med andra nationer, och atftät derföre ett nidigt förslag, som afssg att borttaga införsels förbuden i utoyte mot måtuiga tullsatser. Auledningen der ill, att detta nädiga förslag kom att sakna framg:ng, låg uppenbar i de är 1848 iuträffade pal tiska oroligheter inom Europa, de der väckte farbåga, att gCeoom nedtryckning af priserna på utländska fabrikaver skulle en för svenska näringarnes bestånd vådlig sätflan Öppnas, om införsels förbuden upphäfdes. Ötverdriften i devns farböga visade sig dock snart. Jen afbrutna produktionen miuskade varutillgängen, men konsumtionen inskränktes icke i samma mån; och i de länder, der, sisom här, lugnet icke väsentligen stördes, tilltog indusirien i co förvsnande grad. Vid början af sistförtiuina rik-möte återfunnos säledes icke de pu antydda förmenta anleduvingarne till prohibiti. -systemets vidmaukthällande. Rikets Ständer, som då icke fått emottaga nägot frän Kongl. Maj:t aflätet förslag i ämnet, iskttogo den synnerliga varsamhet, som alltid utmärkt deras förbandlingar i tull-lagstiftnivgen; de beslöto upphäfvande af endast två ioförselsförbud, nemligen för artikla na mansklä der och porslin. Föredragniugen af detta, utaf vederbörande ewbetsmyndigheter till nådig fasistillelse tillstyrkta beslut, lemnade den då nyligen utnimnode chefen för finansdepartementet tillfälle att uctala sin mening angående beständet af de grundsatser, Kongl. Maj:t i dess ofvanomförmälda nådiga proposition til 1847 ärs riksdag antagit och framstillt. Denna mening ligger nu äskädiig i det anförande, som härmed blifvit :nför Rikets Ständer framlagdt. Hvad i sammanvbang härmed vidare erbjuder sig till föremål för betraktelser i ämpet, är redan kommet till Rikets Ständers kännedom, genom de stadsrädsprotokol., som blifvit bifogade Kongl. Maj:ts till innevarsnde riksdag afiatna nådiga proposiuon, angående tillägg till 61 8 regeringsformen och nädiga skrifvelsen, argäende ätskilliga förändringar uti tulltaxan. 16. Angående behandlingen af väckt fråga om åtgärder för ordnande af kredit-förhållandena och låne-anstalterna i riket. Till stadsrädsprotokollet öfver finansärenden den 9 Juli 1852 anförde föredragande stadsradet hr frih. Palmstjerna i underdänighet, att då Rikets Ständers nästa sammantrade var utsatt till den 15 November 1853 och deras derefter blifvande ordinarie sammaenen liten skogfläck eller en liten ängslapp långt bort i en annan socken, nära nog miltals från sin egen bostad. Huru svårt detär ee ö ee AA ee FAR