Aftonbladet – 1 juli 1854, sida 2

en liten skogfläck eller en liten ängslapp långt bort i en annan socken, nära nog miltals från sin egen bostad. Huru svårt detär att rätt sköta sådana egor, huru mycken stängsel skall åtgå att vederbörligen inhägna detta allt, buru invecklade rättstvisterna skola blifva, inser hvar och en lätteligen. Hvad skogarne enkannerligen vidkommer, skulle häraf alltid bli en följd att aldrig någon ordnad trakthuggning kan få komma till stånd, utan att den mest oförnuftiga blädning småningom men säkert skall alldeles på Gotlands jord utplåna de herrliga, de oumbärliga skogarne. Förslag hafva i senare tider visserligen förevarit att här åstadkomma mera reda i skiftesverket; men de hafva veterligen ej ännu !edt till något allmännare resultat. På vissa delar af ön lärer väl ock åtskilliga naturhinder uppresa sig emot ett generelt införande af ordning härutinnan. I trakter der midt bland kalkhällarne blott här och der ligger en odlingsbar jordlapp eller ängsfläck, och som nåste delas mellan många, der skall man nödvändigt komma att bli intrasslad med granaen. Men mångenstädes kan dock mycket bättre än det nu är åstadkommas — och ä:ven Jetta behof är det nu tid på att afhjelpa. Den väg, som nu återstår att tillryggalägga, är i flera hänseenden olik mot den vi förut befarit. Den går mera genom bördiga och jemförelsevis vackra trakter; den gifver ett xlarare begrepp om grunden till den gotländska välmågan, hvilken man förut trott vara nästan oförklarlig. Kring Gothems från den vanliga byggnadsstilen betydligt afvikande kyrka är landet flackt och betäckt af yppiga sädesfält. Bort emot Anga blir det mera be. vuxet af hassellundar och kring Kricklingebo röjer det sig nägot riera kuperadt än men tror sig annars ha anledning att vänta, Den som härifrån vill göra ett besök på Thursborgen, Gotlands högsta berg (med u at Carlsöarne) rese nu genom de herr: sarne kring Kräcklingebo ned till Heidcby gärd, der man för sitt bergbestigande erhåller vederbörlig ledning och hviloställe. (Forts.)