Aftonbladet – 1 juli 1854, sida 2

svarade han mig, hvad vill ni tänka att gubben (landshöfdingen nemligen) ska kunna göra? Inte begriper han sig på sådant der. han ska excessera. och rusta.. Olämpligheten af att det militära befälet och den civila myndigheten äro förenade hos en och samma person har så ofta blifvit påvisad och bevisad, att derom ej lönar sig yttra ett enda ord; men tilläggas bör, att hos hela Gotlands befolkning är denna öfvertygelse så gällande, att det verkligen är skäl, för att ej säga hög tid, att litet allvarligare lyssna till missnöjet än man hittills behagat göra. Att för öfrigt här finnes folk, som är missnöjdt med sin regering (vi mena naturligtvis den inskränkta, h. e. landshöfdingen), är ganska naturligt, då man ihågkommer del: huru svårt det är att göra menniskorna i lag och dels huru benägen man i allmänhet är för klander och önskningar efter ett bättre. Van gör sin jemförelse med fordna förhållanden (Cederströms och Hobenhausens tider): man tänker på de närvarande, då Gotland fordrade en ungdomlig mannakraft, en ej blott politisk blick, utan framförallt kommunal erfarenhet att i närmaste hand bevaka sina imtressen, och man blickar framåt mot en Oviss framtid och frågar sig: när skall det bli annorlunda? — ÅA andra sidan finnas ock de, som iro rätt belätna, hänvisa på Gotlands egendomliga förhållanden, som ej få bedömas hvarken till art eller behandling efter våra, på den styrandes dubbla natur af militär och civil myndighet, på folkets styfsinnadt sjeltsändiga natur m, m., som i väsendtlig mån skall minska anledningarne till det knot, ett visst oppositionsparti äfven här höjer. Hvad skogarne och deras skötsel dessutom beträffar, finnes det en annan sak, som i viss srad hindrar deras ändamålsenliga skötsel. och det är det intrasslingssystem, som i all slags jordegendom herrskar på ön. Agorna ligga inmängda bland hvarandra, samboendes lotter gå med uddar och plättar så alldeles in i hvarandra, att der är den mest babyloniska förbistring. På flera ställen haren åbo