lyckats med ett par, utan ännu icke öfver-ifvit hoppet att äfven lyckas med de andra. Andra — och dit hörer naturligtvis åtminstone en stor del af allmogen — betrakta dessa företag ej allenast såsom onödiga, utan rent af såsom skadliga och föga fosterländska. Den Gotländska bonden har ej gjort stora framsteg i det nyare landthushållningssättet; han hänger med särdeles seghet fast vid fädernas bruk och tror, att den jord, som födt dem och honom, gjort det bra som hittills på gamla viset och att intet nytt dertill behöfves. Det är således onödigt att taga bort myrorna. säga de; vi hafva nog af öppet land förut, blott vi ej få snyltgäster från fasta landet på oss. Det är dessutom skadligt att låta dem försvinna, mena de. Dessa vattenreservoirer äro af vigt för bibehållandet af den luftens fuktighet, utan hvilken klimatet cj skulle vara så gynnande för sädesodling. Tag bort dem, och vår ö skall snart bli torr som Öland och naken som den. Och den ofosterländska syftningen se de deri, att dessa företag af dem bedömas blott såsom vinglerispekulationer, med hvilka man ursprungligen afsåg att draga in utlänningar att lägga sig till så lofvande jordlotter, — utlänningar, som i ännu högre grad än de redan inflyttade landsmännen småningom skulle undergräfva både bondeståndets asthet och landets välstånd. Att dessa åsigter äro lika ensidiga som orättvisa, behöfver knappast bevisas annat än genom att anföra dem. Det är visserligen sannt, att ännu har ej mycket kunnat åstadkommas, derföre att man troligen mött större svårigheter än man kanske ursprungligen beräknade, att mången myr vis n är för länge sedan genomgräfd med sin afloppskanal; men ändå ligger nästan lika vattendränkt som förut, ja till och med att ett och annat af det på