Aftonbladet – 23 juni 1854, sida 2

z . Koerrespondens-artikel från Ryska gränsen. (Från Aftonbladets korrespondent.) Vid Torneå elf d. 14 Juni. Såsom ett tillägg till mitt bref af d. 7 d:s, rörande engelska krigsfartygs företaganden på den nordligare,kusten af Österbotten, får jag nu tillägga följande: Thorsdagen den 8 dennes afsändes från tvenne utanför Kemi ännu qvarliggande större fregatter (hvaraf den ena var Leopard,), hvilka dagen förut låtit uppbränna alla vid lastageplatsen påträffade förråder af trävaror och tjära, omkring tvåhundra man för ett dylikt besök äfven i Torneå. Den starka nordliga motvinden och den strida elfven fördröjde framkomsten från morgonen till efter kl. 3 på e. m. En stund före de öfriga båtarne anlände en mindre med chefen för expeditionen, som landsteg i Haparanda för att taga kännedom om förhållandet i Torneå. Sedan han såväl af gränsebefälhafvaren, major Kuylenstjerna, som af åtskilliga Haparandaboer fätt upplysning att förhållandet mellan stadsinnevånarne på ömse sidor om elfven vore det vänskapligaste, och att de betrakta hvarandra nästan såsom innevånare i samma stad, samt att de dessutom äro förenade genom många slägtskapsband, så att en olycka, som öifverginge det ena af dessa samhällen, äfven måste kännbart träffa det andra, samt att för öfrigt egaren till det enda, på stapel tätt invid staden stående fartyget, icke utan den största rubbning 1 sitt ekonomiska sjelfbestånd kunde undergå förlusten af denna sin egendom, helst han äfven året förut lidit en betydligare sjöskada, på hvilket allt de närvarande stödde sin bön och förhoppning att all möjlig skonsamhet måtte vederfaras Torneå, begaf sig chefen tillbaka till skeppen, hvarunder han åt de efteråt kommande båtarne meddelade förhållningsorder. Sedan alltså båtarne landat vid Torneå, och det landstigna manskapet gjort sin rund i staden på en knapp halftimma, foro de derifrån utan att hafva företagit någonting. Kossackernas kasern i midten af staden hade invånarne hunnit nedrifva redan före engelsmännens ankomst; det till elfstranden nedförda, till någon del i brådskan sönderbrutna timret deraf lemnades obrändt, äfvensom det nämnda fartyget på stapel. De på sin strand stående Haparandaboernas stumma oro, under afbidan af hvad som kunde komma, förbyttes till högljudd glädje, då engelsmännen snart syntes styra från den hotade staden till Haparandas strand, der de med ännu större skäl emottogos och helsades med jubel, då de så skonsamt förfarit med den goda vännen och grannen. Vid engelsmännens affärd från Haparanda, der de dröjde till sednare på aftonen för proviantering, uppstämdes af Haparandaboerna hjertliga hurrarop, som från fartygen Nlifligt besvarades. Detta besök aopp sålunda till ömsesidig tillfredsställelse. Helt olika skall, enligt sedermera tillkomna underrättelser, utgången hafva varit af ett besök, som engelsmän från något eller några till samma eskader hörande fartyg, dagen förut eller den 7 d:s, gjort i Gamla Carleby. (Vet i förra brefvet omnämnda första besöket i denna stad lärer ej hafva egtrum, såsom för den gången hindradt af mötande is i skärgården). Förloppet vid nu nämnda sednare besök skall, enligt till Torneå kommen skrifvelse, hafva varit följande: Natten till den 7 d:s hördes in till Gamla Carleby sträng kanonad från sjön. Den tillförordnade borgmästaren begaf sig genast ut till häst, och mötte FER 5