Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Förmiddagens Plenum. Frih. Tersmedens inbjudning till öfrige stånden att antaga de förändringar som ridd. och adeln gjort vid bankoutskottets betänkande om bankens kreditoch lånerörelse, godkändes. Derefter företogs lagutskottets betänkande angående konventikelplakatet, deri utskottet tillstyrker detsammas upphäfvande och antagande af ett af utskottet uppgjordt förslag. Som flere talare kl. 3 e. m. hade anmält sig, uppsköts fortsättningen till aftovplenum, hvarföre vi få i sammanhang referera dessa plena. Presteståndet. Plenum kl. !, 10 f. m. Med 71:sta punkten af bankoutskottets betänkande a:o 34 eller 210 4 af banokoreglementet, som föreskrifver huru förhållas bör i afseende på ersättande af upphörd privatbank, och som i dag genomgåtts, har behandlingen af detta betänkande blifvit afslutad. Mot stadgandet att det anslagna beloppet af 4,600,000 rår. skulle få användas till bildande af filialbanker endast i upphörd privatbanks ställe yttrade sig biskop Genberg, som ville att, då ständerna beslutat filialbankers organisation och ansett sådana läneanstalter nyttiga, de än vidare skulle få utveckla sin verksamhet och gennem inrättande af flere dylika, oberoende deraf att en privatbank upphört, få sprida de fördelar de medföra. Biskop Heurlin ville äfven hafva frågan härom öppen, för att se huru stor fonden till filialbankerna kunde blifva, ty af ofvannämnde belopp har adeln borttagit en del och bondeständet nekat användandet af en beräknad andel; dessutom lär väl äfven hela detta belopp ej kunna ersätta privatbankernas åtta millioner, som de hålla utelöpande. Domprosten Thomander ansåg bäst att, då det är troligt att flere privatbanker intill nästa riksdag upphöra, man af de sedel som finnas, och hvilka, om de ej äro tillräckliga, kunna ökas med depositionsmedlen och bankovinsten, bereda ersättning der, hvarest penningebehofvet visat sig störst. Professor Agardh hyste inger betänklighet vid att från Tumba taga de 8 millioner som behöfvas för privacbankernas ersättande, dessa sednare taga derifrån sin valuta, och vådan ör ej större för filialbankerna dervid, då de lemna lika goda säkerbetshandlingar, än vid privatbankerna. Doktor Gumelius kunde ej förklara, huru de summor, som redan finnas i rörelsen, kunna ersätta privatbankernes, då de gå derutur; att taga ersättningen från Tumba, vore väl det sämsta af allt. Riksarkivarien Nordström ansög rättvisare fordra, att då man återremitterat frågan om privatbankerne, sfv.n återremittera den om filialbankerne, då båda parterne på en gäng kunde få höras. Doktor Thomander höll före att en bankotia vore lika god som en privatbankstia, och att de summor, som visserligen varit till vissa ändamäl anslagna, men ej blifvit använda, utsläpptes genom filialbankerna i rörelsen; de skulle på sådant sätt befordra rörelsen. Doktor Sandberg ville ej att bankens tillgängar skola splittras, utan användas till ersättande af privatbanker, hvilka, så länge de lemna 15 procent, ej frivilligt skola upphöra; men det vore vigtigt att bankens krafter ej förlamas, om genom lagstiftningen privatbankerna ej blifva så favoriserade som hittills, på det banken må kunna ega styrka att då ersätta dem, ty i annat fall skola de föreskrifva lagar och vilkor, under hvilka de vilja göra landet den äran att fortfara. Momentet äterremitterades, liksom momenterne 2 och 3. Vid det sednare momentet vände sig tvisten hufvudsakligast om huru läg ränta filialbankerna på sina erhällna förlag skola betala. Utsk. har före slagit den till 2 proe.; riksarkivarien Nordström ansåg denna ränta för låg, då den lagliga räntan är 6 pro cent. Privatbankerna, som man ej vill ställa i bredd med dessa, ehuru de bäda äro privata bolag, njuta ej en sädan fördel. Doktor Thomander ansäg att likhet dem emellan först inträdde, om privatbankerna betalade 2 procent ä hvarje utgifven sedel, som nu ej kostar dem mer än papperet. Den skilnad mellan auvarande filialbanker, som betala 3 procent, och de blifvande man kan tycka sig finna, försvinner, dö man besinnar, att mänga af de förra taga 6 procent å sina utlänta kapitaler, då deremot de nya ej finge taga mer än 5 procent, för att såmedelst i afseende EA RE AR EDTA Be NNBS SMD DDSTEN IAEA I He Me SKV fee PR