Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 3

lägger grund till den blekhet och svaga belsä, som man nu mer än förr ser bos studerande, är det hög tid att ändra ett så skadligt förhällande. Felet är dock icke lärarens, som måste anstränga lärjungarne för att medhinna de erforderliga pensa, utan det är att söka just i dessa fordringar. På samma ställe ligger äfven botemedlet. Borttag studentexamen, som nu i detta hänseende utöfsar ettsä skadligt inflytande på läroverken och deras lärjungar, och det väsentligaste steget skall vara taget. Öfserste Hazelius: Det är en allmänt rådande öfvertygelse, att en öfveransträngning, såsom en följd af en ensidig utveckling af de andliga krafterna, eger rum i vära skolor. Detta är ett tidehvarfvet. lyte, som vidlåder skolor af alla slag. Orsaken är tydlig. Det var lätt för de gamla, med sina få kunskapsämnen, att egna en stor del af undervisningstiden ät kroppsöfningar. Men för oss med nära 7 språk och hela alplaster af historia, geografi etc. är förhällandet annorlunda. Gymnastik och bättre lärosalar kunna. söra mycket; dock är dermed ej allt vunnet. En minskning i lirotimmar mäste ske, och denna förutsät:er en minskning af läroämnen och pensa. Flosofien, hebreiskan och grekiskan kunde förläggas till akademien. Kunde ännu flera ämnen dit förvisas, vore godt, men talaren betviflade det. Rektor Gumelius: Nägonting så svart som den skildring talaren hört af tillståndet i vära skolor hade han aldrig sett i verkligheten. Man skulle af denna skildring kunna tro, att lokalerna endast vore kräknästen och eleverna endast förbleknade, ynkliga gesalter. Så vore åtminstone ej förhållandet i den. skola talaren förestod. Gossarne hade det der bäde beqvämt och ljust. Hvad luften beträffar, vore den visserligen ej frisk, men gossarne vistades der blott två timmar i sender, och under denna tid sörjde de sjelfva genom ideligt glappande i dörrarne för lufivexlingen. Visserligen finnas bland dem bleka gossar; de ha måhända varit det ända frän födseln; men derjemte finnes ganska mycken frisk ungdom. Genom symnastik och lekar 2 å 3 timmar om dagen samt botaniska exkursioner när ärstiden tillåte det, sökte man sörja för tillräcklig kroppsöfning. Talaren tyckte om filantropi, men ingalunda öfverdrift. Professor Huss: Talaren hade som läkare haft tillfälle att hos barn, som inom sig bära frön till sjuklomar, se dessa med stor hastighet utveckla sig när själskrafterna utbildas på kroppens bekostnad. Deröre borde alltid, när ett barn insättes i skolan, läkaren tillfrågas om det kan uthärda att studera och suru mycket det i detta afseende kan tåla. Talaren hade ock trott sig märka att lärjungarne i vissa skotor ansträngas mera än i andra. I afseende på den, som en föregående talare tyckte, nog mörka utmälaingen af skollokalerna, kände han visserligen ej huru let i allmänhet förhölle sig med luftvexlingen inom skolorna, men ansåg sig som läkare kunna intyga om den aldrahögsta vigten af denna sak. Den vore för lärjungarnes helsa så vigtig, och bristen derpä så skadlig, att han ej kunde derä nog fästa skolstyrelsernas uppmärksamhet.