Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 3

tanken, att i lek eller allvar skola de veta att göra allt med besked. Just i brynet af den lilla barrskog, som ligger bakom lägret, är marketenteriet och kokplatserna, och här få vi se en ny sida af svenska soldatens användbarhet utvecklad, den att vid fredliga eldar reda till ärter och fläsk. Det är egentligen här man bör uppebålla sig för att bli delaktig af de muntrationer, vare sig i reflexioner, åtbörder eller handlingar, som trifvas så gerna i närheten af spiselvärman, hvarest hemmets obundenhet helst kännes och begagnas. Och att gästerna från fasta landet åtminstone nu mera finna sig belåtna i sitt nya läge, derom gifva just samtalen och upptågen här borta i den mera husliga regionen de bästa vittnesbörd. Älskar man att se beskådansvärda kalkformationer, då gånge man ännu längre fram till Högklint, som är den i hafvet rätt nedstupande klippbrant, hvilken bildar sydliga udden af Wisbybugten. På en tredjedel frän höjden af denna klippa är en grotta i berget, som bär namnet Getsvältan, och till hvilken man nedkommer på en stege i en smal remna i berget. Hunnen dit ner, befinner man sig på en vacker gräsplan; öfver hvälfver berget sin skrofliga massa och djupt inunder rulla de rastlösa vågorna. Ett stycke längre bort ligger den genom fru Carlens roman bekanta Röfvar Liljas håla, hvars åskådande är väl egnadt att framkalla talrika supplementer till de funderingar man påbörjat i sjelfva Jungfrutornets nu mindre städade tomrum. Vill man deremot så här midt upp i nudagens rörlighet och bråk ha en syn, som förer tanken tillbaka till den urtid, då väldiga krafter lyftade Gotland ur hafvets sköte och då hafvet sedan rullade sina vågor häröfver och slipade af stenarne och ristade i klippar djupa refflor, så har man en sådan syn i en