Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 3

SÖ liten grop, som befinner sig i vinkeln der vägarne gå söder åt. Man finner der granit och kalkklapper lägrade i tunna bäddar med fin sand och rödbrun Jera mellan sig. Der äro ock stora afrundade block samt en jordfast häll med refflor af 21 alnar i längd och 22 tum i bredd. Om dessa naturföreteelser och deras samband med teorien för Gotlands höjning hänvisas till hr magister Lindströms intressanta afhandling (i Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar 1832, p. 154). Detta är hvad vi i största allmänhet hafva att förmäla om det yttre utseendet af Wisby och dess omgifningar. På en skildring af inre förhållanden, sällskapslifvets beskaffenhet eller likartade ämnen våga vi oss ej, öfvertygade om, att beröm eller tadel från vår sida skulle anses lika mycket eller rättare lika litet värda. Vi skola nu bedja om tilllåtelse att föra läsaren på en liten tur rundt kring norra halfvan af ön. Vi ha ej tid för mera; men man kan tröttna vid mindre. Efter att hafva utpasserat genom norra porten uppkommer man snart på den af små ättehöglika kullar knottriga slätt, på hvilken troligen förr en af Wisbys förstäder stod. Man har sedan icke att vänta sig någon enda tillstymmelse till något vänligare förr än mar anländer till Bro kyrka, norr om hvilken någr: små busklundar uppe i gröna ängar göra et litet behagligare intryck. Förut har man en: dast haft på ömse sidor om vägen den ma: graste och eländigaste tallskog samt enfor miga ljungbuskar, betickande ett flackland der än kalkkullen legat blottad i dagen, äl! sandfält utbredt sig. Putslustiga getter mer sina komiska killingar stulta så qvickt styf benta omkring allestädes; kyrkans antiquari ska ingångsport och smala högfönster ådrag sig uppmärksamheten; ån .med det sakta väl lande vattnet uppfriskar en smula sinnet, sor