Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 2

—— — I anledning afreferatet i måndagsbladet om förhandlingarne vid a:lmänna prestsällskapsmötet, har hr prosten Dillner begärt rum för nedanstående tillägg och berigtigande : Mina ord äro: Jag förstär icke huru författningar läsas nu för tiden. Det ser ut såsom man läste dem med hufvudet allena, utan hjerta. När jag läser en författning, läser jag författarens mening dermed. Vi ba ett förordnande, sednare än konventikelplakatet, af 1837. Detta upplifvar ett äldre oeh förstärker detta, betraktar frägan om sammankomster till gudaktighetsöfning säsom en samvetssak och förbjuder verldsliga makten åtal, intill dess presterskapets omdöme blifvit inhemtat, huruvida irrlärer der förekommit eller icke. Det ligger således i presterskapets makt att förekeomma anklagelser emot oskyldiga sammankomster. Något om endast ett ord sades icke nu, men väl vid nägot annat tillfälle, hvarmed äsyftades en påminnelse om korthet till dem, som borttaga tiden för andra med onödigtvis längre föredrag af sådant, som alla viste förut och ingen förnekade. Säsom referenten i n:o 139 af Aftonbladet misshört mina ord, skulle jag hafva trott presterskapet om makt eller rätt att stå verldsliga makten emot med makt, KAY HT ETS VERB IDRE FRAS om or ass RAR NTE RIE BIT DAS SIDE on STEK