Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 2

mmenderingar, befordringar och tjenstgöringspen-hv ngar. — 6. Hvarjebanda. — 7. Förändrade och li: stillkomna fyrar och sjömärken. — 8. Sammandrag I de åtskilliga kongl. bref, förordningar, generalorder . m. — 9. Förändringar inom Kongl. Maj:ts flotta. RR — — Beträffande de ombord å linieskeppet 3ustaf den Store af åskan slagne tvenne ersoner, berättar P. T. följande: Först träffades bäåtsmannen vid 3:dje Blekinge ompani n:o 26 Menlös. Karlen stupade sanslös och ck några betydliga häl i hufvudet, troligen i fallet. ten af blixten brändes han svärt på hela högra sian, ner ät läret och benet. En annan båtsman, id 1:sta Blekinge kompani, n:o 159, Ödman, skulle efter hvad öde som träffat hans kamrat, men fick elf en ny blixt öfver sig, så att han störtade frän fra batteriet ned i vattenrummet. Karlen fick i allet ett tums längt sär öfver venstra ögat och tvenne jupa sär å venstra sidan af hufvudet. Af blixten lef han svärt bränd öfver högra armen och hela maen. Märkligt är, att icke något spår efter de öfergängna eldsträlarne syntes ä karlarnes kläder, hvaren utvändigt eller invändigt. Bäda dessa karlar ärdas ä flottans sjukhus, och hafva hrr läkare förroppning om deras äterställande till helsa och krafter, -huru naturligtvis dermed ej kan gå fort. En tredje ,åtsman blef äfven å skeppet Gustaf den Storex yränd af blixten, ehuru ganska lindrigt, på ena armvägen. — Skadan ä skeppet lärer vara obetydlig. — Oo tr ÅA mo met Am SK — Emigrationen. I Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning berättas derom följande: Med ångfartyget Oscar afgingo i går, utom an Ira passagerare, omkring 350 emigranter öfver England till Amerika. Med det stora amerikanska skepet Levy Woodbury, hafva i dessa dagar afgätt omkring 400 emigranter, med kapten Beckman omkring 200 och med ett annat amerikanskt fartyg omkring 300. Dessutom hafva ett och annat hundra emigraner afgätt med ängfartyg till Tyskland och England, så att under en 14 dagar väl omkring 1500 utvanIrare lemnat fädernejorden. Snart af.år äfven det amerikanska fartyget Luna med 2 åa 300 personer, hvilka längesedan äro antecknade. Dagligen tillströmma ya skaror, så att det är mycket svärt att erhälla lägenheter. Man finner att emigrationen blir i allt större skala., a — Vi hafva mottagit en lång insänd artikel, undertecknad Skolvänp, rigtad mot Svenska Tidningens förmenta partiskhet i skolfrågan, och vilja på detta sätt underrätta författaren om dess framkomst, enär viej kunna bevilja hans önskan att få den införd i vårt blad. Utom att uppsatsen i sak alldeles ingenting innehåller, finnes deri också en eller annan alldeles orättvis beskyllning mot Svenska Tidningen, åt hvars förtjenstfulla sätt att behandla skolans angelägenheter vi med så mycket större nöje gifva vårt bifall, som det så sällan händer att vi kunna dela samma tidnings åsigter. Om det kallas partiskhet när man vill attregering och ständer skola låta sagdt vara sagdt och icke tillåta gemensamt fattade beslut att upprifvas genom några reaktionära intriger, så har Svenska Tidningen visserligen ådagalagt en sådan egenskap; men vi sjelfva dela då denna beskyllning i lika hög grad. Vi tro oss redan mångfaldiga gånger förut hafva visat, att den klassiska bildningen i och för sig sjelf hemtar så föga hugneliga frukter af det gamla skolsystemet, och att de lärda språkstudierna knappast kunna bedrifvas med större tidsuppJoffring och mindre verklig behållning än hvad som sker här i landet. Men det är också icke om verkligen klassiska kunskaper som reaktionen är så angelägen, utan om latinläsningens supremati öfver och uteslutande a alla medborgerliga läroämnen. Det är ocks: helt naturligt. Det onödiga plugget med la tinska grammatikan för ynglingar, som aldrig ämna komma till några verkliga språkkunska per utan endast studera den för dess så mycke omtalade formbildande kraft,, gör dem all tid dummare, dåsigare och lätthandterligar än de ynglingar som inhemta kunskaper hvilka de veta kunna användas. Lika dju aktning vi hysa för den klassiska bildningen sannt förädlande och humaniserande kraft, lik djupt föraktvärdt synes oss deras sträfvande som vilja återhålla all annan bildning än de latingrammatiska skolfuktelns. Vi veta aj vi i detta afseende hafva på vår sida mer ä en af klassicitetens högsta kännare och va maste vänner, och vi fägna oss upprigtigt a bland den gamla skolans upplysta lärare, me hvilka vi kommit i beröring, ofta och lifli NN hafva hört samma åsigter uttalas. . adl Kan det kallas partiskhetv, att vilja e verklig och grundlig klassisk bildning för al som behöfva och kunna mottaga den, men stället för ett tomt och förfäande latinfusk, god och sund medborgerlig bildning för al öfriga; då erkänna vi gerna vår partiskh och göra oss en heder deraf, emedan vi kunna begripa att det får finnas någon op tiskhet mellan godt och ondt, mellan sun förnuft och abderitism. — I anledning afreferatet i måndagsblac om förhandlingarne vid a:lmänna prestsä er LL LL moa mrAstan MUillnar heo: