Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 2

)å ön allt mera skall finna grundad, nemligen tt hortikulturen på Gotland står på en jemörelsevis outvecklad ståndpunkt. Med unlantag af en trädgård i sjelfva Wisby och on tomt i närheten af Dalhems kyrka, har jag ej funnit någon anläggning, som synts mig i högre grad berömmansvärd. I ett så mildt klimat som det här rådande förefaller det besynnerligt, att man ej ifrigare samlar omkring sig de Floras sköna barn, hvilka till och med i bondkojorna på flera andra ställen i Sverige redan äro så mycket älskade och så ömt vårdade. Der murgrönan klänger upp efter gärdesgårdarne, der orchideer glänsa i de ljufliga ängarne, der valnöträdet blir resligare än till och med i norra Tyskland, der drufvan sväller i saftfull yppighet längs murarne, der våren är så tidig, hösten så lång och vintern så sen, der ser man dock ingen koja, ingen kyrka beklädd med murgrön, såsom man till ex. öfverallt i England är van att finna det (blott på en liten stuga helt nära Kräklingebo kyrka sågs en yfvig caprifoliebuske bilda lummiga hvalfbågar öfver ingången upp till det låga taket!), der finner man inga ädlare träd eller buskar (mullbärsträdet likväl undantaget, som vanligen odlas) mycket begagnade, der ser man i trädgårdarne endast tulpaner, narcissor och pioner, visserligen granna, men i sanning ej jemförliga med mycket annat, som nu kunde användas. Om på ön bildade sig ett slags förening till plantering af träd kring vägar och gårdar, (man förgäte aldrig huru äfven den lekamliga sundheten härigenom befordras), till införande af nyttiga bärbuskar och ädlare frukslag, till spridande af bättre och nu mera passande blomsterväxter, så skulle detta säkerligen i hög grad bidraga att på Gotland ingifva en renare och allmännare smak för ett yrke eller en komst, sem ej blett förädlar individen,