Aftonbladet – 17 juni 1854, sida 3

Dechargebetänkandet. Konstitutionsutskottet har nu till riksstånden iokommit med sitt memorial, angående verkstäld granskning af statsrådsprotokoilen, hvarvid utskottet, uti 18 särskilda puckter, emot konungens rådgifvare framställt anmärkingar enligt 107 S regeringsformen. Uti ett utskott, der, sisom allmänt bekant är, den ena hälften, eller adelvs och presteståndets 12 ledamöter, ofta är af diametralt motsatta åsigter till den andra hälften, eller borgareoch bondeståndens 12 ledamöter, och utgången i la sådana fall beror af den förseglade sedeln, kan man icke hoppas att få se någon systemastisk plan för behandlingen af den vigtiga frågan, huruvida konungens rådgifvare med ut, skicklighet och drift uppfyllt sina pligter. inspråken på dechargebetinkandet kunna derföre i berörde hänseende icke blifva stora; men det oaktadt ha åtskilliga ganska väs-ntliga anmärkningar här kommit till stånd, jemte nägra mindre maktpåliggande. Det märkligaste är emellertid den af borgareoch bondeståndens 12 ledamöter enhäligt afgifna reservationen, hvari äfven uttalas ett omdöme om den af regeringen i allmänhet följda politik. Utan att nu närmare yttra oss om dessa frågor, ämna vi att såvidt utrymmet medgifver meddela allt hvad som af förevarande handlingar synes vara af ett större intresse och göra i dag början med femte punkten ur memorialet: Angående ett af statsrådets ledamöter till protokollet afgifvet yttrande och deras rådslag i afseende på behandlingen af Rikets Ständers anmälan om regleringen af riksstatens sjette hufvudtitel. Uti underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851 hade Rikets Ständer, i afseende på de till riksstatens sjette hufvudtitel hörande anslag, hos Kongl. Maj:t anmält sina fattade beslut, hvaribland, beträffande bergskollegium, förekom, att då Rikets Ständer an sett det ringa antal mål, som dåmera tillhörde bergskollegii pröfning, kunna utan men för ärendenas behöriga handhafvande, tillåta en förminskning uti detta verks embetsoch tjenstemannapersonal, hvilket vi sade sig deraf, att flera embeten och tjenster inom kollegium stodo lediga, Rikets Ständer uti anslaget till bergskollegium, då utgörande 16,893 rdr, beslutat en nedsättning af 3504 rdr och att således anslaget till bemäldte kollegium med bergslagsstaterna vid då fastställda siatsreglering icke uppförts till högre belopp, än 28,413 rdr 43 sk. 4 rst.; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer dels till Kongl. Maj:ts bepröfvande öfverlemnat att vidtaga den indragning uti bergskollegii tjenstemannapersonal, som i följd af den sålunda beslutade nedsättning i anslagssumman kunde blifva nödvändig och utan olägenhet läte sig verkställas, dels anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets nu församlad: Ständer afläta nådig proposition om den förändrade reglering af bergslagsstaterna, som af omständigheterna kunde påkallas. Vid underdånig föredragning häraf inför konungen i statsrädet den 10 Oktober 1851 har föredragande statsrådet och chefen för civildepartementet hr Fåhreeus afgifvit ett yttrande, hvilket, i hvad det angår nedsättningen i anslagssumman för bergskollegium, utskottet finner vara af den beskaffenhet, att detsamma i dess helhet bör komma till Rikets Ständers kännedom. Hr statsrådet ville nemligen få i minnet återkalla, att, sedan, efter nådig pröfning af frågan om förändring i bergskollegi organisation, Kongl. Maj:t äskat Rikets är 1847 församlade Ständers bemyndigande, att å allmänna indragningsstaten uppföra lönerna för dem af kollegii styrelsepersonal, som icke kunde i den nya bergverksstyrelsen varda bibehållne, äfvensom lönerna vid sekreterareoch advokatfiskalstjensterna, hvilka borde icdragas; men Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse den 20 Oktober 1848 härtill vägrat sitt bifall, fann, till följd deraf, Kongl. Maj:t sig föranlåten, att med vidare behandling af frågan om bergskollegii förändrade organisation låta anstå, under afvaktan, att så många ledigheter bland kollegii embetsoch tjenstemannapersonal skulle inträffa, att en ny reglering af kollegii lönestat, med inskränkning i antalet af embeten och tjenster, men erforderlig förbättring i aflöningsvilkoren för de återstående, måtte kunna utan indragningsstatens tillfälliga betun: gande tillvägabringas. Ett sådant för lönestatsregleringen inom kollegium erforderligt förhållande hade ej till fullo inträdt, när nästförlidna riksdag började, och hade det icke eller sedermera. Då icke desto mindre Rikets Ständer, utan nägon dertill från Kongl.