Aftonbladet – 16 juni 1854, sida 2

inlödda, kontrollstämplade silfverbitar samt försilfring gifvits utseende af kontrolleradt verksilfver, och hvillka pjeser blifvit i banken belånta. Utskottet tillstyrlker, att fonden för belåning af jern och koppar: och andra vågförda effekter äfvensom tackjtern, för närvarande uppgående till 3 millioner rdr, skall nedsättas, emedan erfarenheten visat, att under de sednast förflutna 10 åren utestående beloppet aldrig öfverstigit 2 millioner. Rörelsen med de lån, som nu utgå för skiften och odlingar,, med ett förlag af 80,000 rdr, föreslås att blifva öfverflyttad på riksgäldskontorct. Såsom en ny rörelsegren är föreslaget, att riksbanken och dess lånekontor i landsorter: skola på uppoch afskrifningsräkning af enskilda personer emottaga penningar och derför betala ränta, hvilken dock skulle uppgå till högst 2 procent. Minimum af det belopp som finge insättas skulle bli 100 rdr, och maximum, som en person finge hafva innestående på sådan räkning, skulle vara 50,000 rdr. Ränta skulle dock icke erläggas på penningar som innestode kortare tid än 30 dagar. De penningar, som på dessa räkningar inflyta, skulle användas i kaassakreditfvrörelsen. Någon särdeles nytta af den på ifrägakomna sätt ordnade nya rörelsegrenen torde dock icke uppstå. Utskottet föreslår förhöjning i åtskilliga af de belopp, för hvilka personer kunna häfta hos banken. Samma låntagare får nu, emot hypotek af aktier och publika papper, icke låna mera än 20,000 rdr. Enligt utskottets förslag skulle lånesumman få uppgå till 50,00 rdr. Maximum för kassakreditiv, som nu är blott 10,000 rdr, en i sjelfva verket alltför obetydlig sum na för en affärsman med något. större rörelse, skulle blifva 20,000 rdr, och: högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet under alla de förhållanden, uti hvilka någon, vare sig i egenskap af vexeleller hypoteksutgifvare, låntagare, acceptant eller löftesman, kan blifva häftande, hvilket nu är 50,000 rdr, skulle blifva 80,000 rdr, deruti ej inbegripet hvad han må vara skyldig i och för kassakreditiv eller till fonderna för utlåning, dels mot hypotek af akier och publika papper och dels för lån mel uppsägningsrätt. Maximum för en persons lån från fonden med omsättningsrätt (de vanliga diskontlånen) skulle blifva vid sitt nuvarande belopp 6000 rdr, hvarförutan samma person till denna. fond kan stå i borgensförbindelse för 6000 rår. Utskottet har fattat det välbetänkta beslutet att tillstyrka en småningom skeende minskning af sistnämnde lånefond, på det sätt att deraf, från och med 1855, uti tre på hvarandra följande år skulle utaf fullmäktige innehållas 200,000 rdr bko om året, och fonden således denna tid minskas med 600,000: rdr. De 100,000 rdr, som af nämnde fond tillkomma lånekontoret i Wisby, skulle emellertid härigenom icke minskas. Enligt bankoutskottets förslag skulle hela låneoch kreditivförlaget, som för närvarande utgör 23,680,000 rdr, nedsättas till 26,300,000 rdr. Genom det härigenom besparade förlaget samt de redan vd sednaste riksdag anvisade 2, millioner rir till en fond för ersättande af upphörda pivatbanker, har utskottet funnit sig vara i tillfälle att föreslå samma fonds förhöjande till 4,609,000 rdr. Om den nya lagen för privata banker ej blir alltför orimlig, så är det emellertid ganska sannolikt att nämnde fond icke kommer i fråga att anlitas. Det väckta förslaget, att riksbanken skulle lemna kreditiv åt hyoteksföreningar, har utskottet, utan tillfredställande skäl, afstyrkt. I många andra delarär väl också utskottets förslager behäftade med hvarjehanda fel, men I på det hela bör dock erkännas att betänkandet är bättre än sina föregångare vid förra riksdagar. I fråga om bankväsendet stå vi Åäfven hör i landet ämu på en allt för låg ståndI punkt, och detta visr sig äfven inom banko-Jutskottet.