Aftonbladet – 16 juni 1854, sida 2

Jankoutskottets betänkande, angående reglering af bankens låneoch kreditivrörelse. I morgondagens plena förekommer detta betänkande till behandling hos Rikets Stänler. Det föreslår flera ganska betydliga förindringar i nu gällande föreskrifter för låneoch kreditivrörelsen, men den punkt som isynwerhet ådrager sig uppmärksamhet, och troigen blir den mest omtvistade, är den som rörer framställda förslag, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att oktrojer för privatbanker icke vidare må af K. Maj:t i nåder meddelas. Utskottets pluralitet har afstyrkt bifall å nyssnämnde förslag, och i sammanhang dermed tillkännagifvit, att utskottet, som hyser den öfvertygelse, att de uti väckta motioner anmärkta hufvudsakliga olägenheterna af privatbankerna kunna afhjelpas genom förändrad lagstiftning för dylika banker, är betänkt att, för behandling af frågan härom sammanträda med lagutskottet. Bankoutskottet har nu till ständerna hemstillt, att först afgöra principågan, om privatbanker skola finnas eller icke, innan utskottet företager uppgörandet af en ny lagstiftning för dessa banker. Åsigten om privatbankers bibehållande stödjer utskottet hufvudsakligen på den s. k. finanskommittens framställnngar i ämnet, och anför derjemte att bankens tillgångar icke medgifva att den åtager sig tillhandahålla allmänheten banksedlar för de 8,400,000 rdr, hvartill privatbankernas utelöpande sedlar, efter afdrag af inneliggande kassa i riksmynt, beräknades vid sistlidet års slut. Det ar verkligen bra besynnerligt att från bankoutskottet, som ej längesedan, då fråga var om bankovinsten, ansåg den vara helt och hållet öfverflödig för banken och derföre böra öfverlemnas åt statsverket, nu få höra att bankens tillgångar äro för klena att ersätta 8 millioner privatbanksedlar. Utskottet har dock funnit tillgång till en fond af 4,600,000 rår för att i fall af behof ersätta upphörda privatbanker, och om utskottet hade hatt i behåll bankovinstens 3 millioner, så hade ju de i förening med nämnde fond temligen nära motsvarat de 8 millionerna. Nu ser det ut som man först velat beröfva sig de 3 millionerna, för att sedermera kunna få rasurser när privatbansfrågan förekom. Men om vi ej kunna underlåta att göra denna anmärkning emot det följda förfaringssättet vid behandlingen af frågorna rörande riksbanken och bankväsendet, så instämma vi dock med utskottet i den mening att privatbanker icke böra förbjudas, utan en ny bättre lagstiftning för dem utfärdas. — Att göra all bankrörelse till ett statsmonopol eller regale, vore det mest olyckliga beslut man i denna sak kunde fatta. Monopoliserade statsbanker, som i sjelfva principen äro stridande emot ett fritt folks rättigheter, utgöra också ett oöfvervinneligt hinder mot en ändamålsenlig utveckling af rikets penningerörelse. Detta är så ofta ådagalagdt och så klart för den som vill taga kännedom af bankfrågan, att vi anse öfverflödigt att nu derom vidare orda. Inom utskottet ha dock många ledamöter, nästan alla tillhörande presteoch bondestånden, reserverat sig emot utskottets beslut i denna punkt, de flesta instämmande i professor Agardhs reservation, som förordar privatbankernas ersättande med filialafdelningar under riksbanken. Bland andra förändringar som utskottet föreslagit i afseende på riksbankens rörelse inskränka vi oss att nu endast i korthet omnämna följande, som synas vara de vigtigaste. För belåning af arbetadt guld och silfver har banken för närvarande ett låneförlag af 500,000 rdr. Utskottet föreslår att det skall indragas och utlåningen på guld och silfverpanter alltså upphöra. Denna lånerörelse, som mera lämpar sig för en assistansinrättning, synes också på goda skäl kunna skiljas från riksbanken. Närmaste anledningen till förändringen har nu hemtats af de pjeser af oädel metallkomposition, åt hvilka, genom deri