Aftonbladet – 6 juni 1854, sida 3

ligen förutsättes att inom vissa län (t. ex. Stora Kopparbergs), der nästan alla räntor utgå i skogsprodukter, dessa hufrudräntor förvandlas i några andra persedlar. Sådan hade uppenbarligen meningen varit såväl i den kongl. propositionen vid förra riksdagen, der icke mindre än 11 persedlar uppgifvits som hufvudpersedlar, utan äfven i de sedermera utfärdade cirkulären angående deputerades hörande, i anlednirg hvaref ock deputerade sjelfva begärt att hufvudpersedlarnas antal skulle inskränkas, men deremot utbytas mot andra. Tal. ansåg fördenskull hr Dalman hafva saknat fog ti!l sin anmärkning emot utskottet, och trodde, i motsats till honom, att utskottet just varit obefogadt att, på grund af föregående ständers beslut elter K. M:ts proposition, föreslå någon hufvudpersedels förvandling till penningar. Hr Dalman erinrade häremot, bland annat, att den citation, hr v. Troil meddelat ur statsrädsprotokollet, uppenbarligen åsyftade ett undantag frän den allmänva regeln, då det der heter, att det möjligen kunde blifva skäl att på något ställe, säsom t. ex. Stora Kopparbergs län, der nästan alla räntor utgå i skogsprodukter, hvilka mer än andra synas utsatta för en fortgående prisstegring, omflytta dessa persedlar i andra. Afsigten var således här tydligen att förekomma och icke att åstadkomma skatteförhöjning. Här gällde det också endast en och annan persedel i ett visst län, och vore säledes nägot helt annat än att förvandla en så allmän hufvudpersedel, som dagsverksräntan, som uppginge till ett medelvärde af 470,000 rdr årligen, men hvarå markegängen nu kunde anses nästan oförändrad, till spanmäl och smör, hvilka visat sig vara underkastade oupphörliga fluktuationer. Hr statsrådet Gripenstedt fann det både oväntadt och angenämt att från den talare, som först yttrat sig, erfara ett gillande af hr statsrådets äsigter och EK. M:ts proposition vid förra riksdagen. Denna hade likväl endast varit preliminär i afseende på verkställigheten, rörande hvilken något bestämdt förslag då icke blifvit framställdt eller bordt framställas innan räntegifvarne sjelfva blifvit hörda. Det hade varit de önskningar, deras deputerade i orterna framställt, som föranledt vissa modifikationer uti den vid innevarande riksdag afgifna kongl. propositionen, hvarigenom antalet hufvudpersedlar blifvit inskränkt under hvad som vid förra riksdagen åsyftades. Hvarken då eller nu hade likväl meningen varit, att nägra andra persedlar än de s. k. smäpersedlarne skulle förvandlas till penningar; varande beloppet deraf såväl i den kongl. propositionen som i statsrådsprotokollet uppgifvet till endast 144,000 rdr bko, hvilket skulle utgöra l den enda tillökningen i penningeräntan, men allt det j öfriga, till belopp af 2,597,000 rdr, bibehållas i persedelränta. Vid derefter skedd föredragning af 2:a punkten, angående dagsverksräntans upphörande,men förvand. ling i andra hufvudpersedlar, erhölls först ordet af Friherre Raab, A. C. Han hoppades att snart den tid skulle nalkas, då man komme till full insigt af det abderitiska i våra nuvarande grundskatter. Han ville dock ej nu tala om sin åsigt för skatternas förvandling till penningar, hvaraf likväl behofvet och billigheten uttalades i ett statsrådsprotokoll redan 1828, samt sedermera i den för detta ändamäl nedsatte kommitte, utan endast om rättvisan mot den skattdragande. I andra länder förvandlas servituter i penningar och ej i varor. Tal. nekade aldrig att bidraga till en reform, som går på rätta vägar, samt gillade derföre en del af utskottets förslag, men icke i allmänhet att I en persede! förvandlas till en annan. Han ville till stöd för sin åsigt just äberopa K. Maj:t propo sition vid förra riksdagen der hufvudpersedlar oe uttryckligen föresläs att bibehållas, oförändrade och således att ingen sädan kan förvandlas till en annan, hvartill ock R. Ständer lemnat sitt ifall. K. Maj:t bade ej föreslagit förvandling, just af fruktan att derigenom en skatteförhöjning skulle ske. Anledningen till detta utbyte föregafs nu vara länsdeputerades uttryckta önskan. Tal. frågade hvarföre sä sorgfälligt afseende fästats vid en sådan önskan af dem, som kanske ej gjort sis reda för den blifvande prisstegringen, och som förglömma att skatterna ändå slutligen skola utgöras med penningar; och hvarföre ej samma afseende gjorts på den önskan, att skatterna direkt skulle förvandlas till penningar. — Talaren hade sett anteckniogar, som visade att då spanmäl och smör oupphörligt och betydligt stigit, hade dagsverken gjort det obetydligt; följaktligen blir deras förvandling till spanmål och smör en småningom inträffande förhöjning af skatten, dä man deremot i andra länder bereder en lättnad i dylika skatter; detta vore ej rätt handladt. Derjemte måste staten utgifva en betydlig summa för omskrifning af alla jordeböcker; men äfven om antagas kan, att de föreslagna 40,000 rår banko skola räcka, hvilket dock ej är sannolikt, så skulle dessa penningar egentligen utkastas för att hindra skattebonden att i en framtid få en lindring. De län, som hafva största procenten i dagsverksräntan, äro just de fattigaste, säsom Jönköpings, Kronobergs och Wermlands, de äro således mest i behof af denna lindring. Dä bondeståndet återremitterat denna och följande punkt, sä är derigenom tillfälle beredt att göra det afseende på detta ständs önskan, som af motsidans talare säges hafva blifvit gjordt på samma stånds i utskottet varande enskilda medlemmars. Yrkade derför dagsverkräntans förvandling till penningar, eller ock dess bibehållande. Hr v. Troil. Om förslaget skulle medföra en förhöjning, så hade utskottet handlat orätt. Talaren tredde ej det, ty af tabeller och sammandrag visas att dagsverksräntan 1814—53 ökats: Öke-dagsverken med 25:,, proc., och mansdagsverken med 157,, procent, under det hvete stigit endast 97,,, råg Bo, korn 9,, och hafra 5,, procent, hvaraf synes! att dagsverken stigit mer än dubbelt emot spanmäl, och att säledes ingen förhöjning skulle ästadkommas. Viktualier hade stigit samma tid med 19 åa 20 proc., men dagsverken mera, dä man beräknar att mansdagsverkena äro flere än ökedagsverkena. Detta är obestridliga facta. Kreatur hafva stigit med 29—46 proc., lax 28, hö 267,,, halm 38.,, stängjern 12, tackjern 7, kol 43 och med 67 procent. Häraf synes tydligt att utskottet gätt samvetsgrannt tillväga, och vid förvandlingen af dagsverksräntan haft afseende på hvad, som varit och troligen kommer att blifva. Ville mot frih. Raab anföra att i E. M:ts proposition genom orden pä ofvan omförmälte sätt, en möjlighet af förändring af hufvudpersedel til annan finnes antydd; hvem skulle bättre än de deputerade förstå sitt intresse; för dem framlades de persedlar, som föreslogos till törvandling En förän) I dring af dagsverksräntan till penningar vore ett upprifvande af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, och derjemte en orättvisa mot somliga län, alldenstuand densamma i olika län utgär till olika belopp, och vid en skattenedsättning, som denna troligen blefve, alla böra hafva lika delaktighet. Prisstegringen å dagsverken bar ock varit I I olika i olika län. Då dagsverken stigit 2!., gånger mera än spanmål, och lika med viktualier, så hade riktigt och noggrannt förfarits vid förvandlingen. De ledamöter af Bondeståndet, som sutto på afdelningen i utskottet, der denna fräga behandlades, hade uppmanats att med sina ståndsbröder från samma orter samråda, och hade visserligen helst önskat dagsverksräntans förvandling till penningar, men, dä sådant ej kunnat ske, till de bär föreslagne persedlarne. Tal. beklagade att genom en sönderrifning frägan skulle uppskjutas. Då det invecklade i beskattningen allmänt erkännes och mängden af persedlar hindrar kon trollerna, så borde ett förslag, som reglerar räntan till högst 5 persedlar antagas. Och vill man öfvergå till en förvandling af alla persedlar till penningar, hvilket har skäl bäde för och emot sig, så vore före. varande förslag godt. Frågan har blifvit en partioch agitationsfråga, som begagnas af dem, som ej vilje en förändring, men hvars lösning tal. på det högste yrkade och hoppades — yrkade bifall. Er Fåhreus 0. J., kunde ej vidare höras af ref. än att han utvecklade enahanda äsigter som der föregäende talaren, och tillstyrkte således bifall statsutsko.tets betänkande. Th Åloshiedm 0 Wickattet hade vid dagsverks