LONTaAU, DaAUT Mal BUGA CILCI UCN Ä0 JUNUGIT isat en fastare hållning på riksdagen, som å hade en ganska aktningsbjudande sammanättning, så skulle allt ännu kunnat räddas; nen han intog då den sväfvande diplomatiska ållning, genom hvilken han å ena sidan ville isa ministeren hvilken farlig motståndare den ade i honom, och å den andra hålla möjligeten öppen för sig att kunna inträda i det yupprättade geheime-statsrådet. Den enda f de före 1848 uppträdande märkligare potiska personligheterna, som till fullo bibeållit sin popularitet och blifvit sig sjelf troen, är Clausen. Han står der ännu lika ren ch enkel; de politiska striderna och den beöring han haft med makten ha icke förmått asta den ringaste skugga på hans karakter; van är lika varm vän af folkfriheten, lika fri rån hvarje skymt af egoism och maktbegär. ch har aldrig ett ögonblick dagtingat med in öfvertygelse; det är med fullt skäl han allas och anses för Danmarks ädlaste man. Bland de öfriga männen från 1848 har Orla Lehmann alldeles dragit sig tillbaka, och syes vilja i ro lefva och dö såsom amtman i Veile. Grefve Knuth, marsministerens utrikesninister, som nu i några år äfven afhållit sig rån politiken, har i dessa dagar kommit tillvaka från Italien; han har mottagit val till ledamot af landsthinget, och man är något nyfiken att få se hvilken roll han der skall spela. Ischerning kan ingen begripa. De flesta anse honom något förryckt; detvore orätt att säga att han är besatt af en fix id; han regeras nemligen af många omvexlande ideer, som äro fixa blott en månad eller vecka i sender. Nu säges han gå omkring och för de ytterst få, som ännu anse honom såsom ett orakel, förkunna, att grefvinnan Danner måste göras till drottning, emedan det är der enda utvägen att bliaf med den nuvarande ministeren, (som han så oförtrutet hjelpt att per fas et nefas hålla sig fast vid taburetterna). På samma gång ministrarne sörja för att konungen icke kommer i beröring med utmärktare personer ur det nationelt liberala partiet, som skulle kunna upplysa honom om den verkliga ställningen och stämningen, draga de naturligtvis försorg derom, att än den ryska, än den preussiska, än den österrikiska ministern begär audiens för att lyckönska H. M. att i en så farlig tid ega en så makalös minister, som i utlandet åtnjuter ett så utomordentligt anseende och som utgör en säker garanti för Danmarks inre lugn och för danska regeringens lojalitet i dess förhållanden till de utländska makterna. — Man tror icke att ministeren under nuvarande förhållanden, då man icke kan räkna på Rysslands! skyddande och vårdande hand, skall försöka l:; någon statskupp, utan att den i höst ärnari möta den då sammanträdande riksdagen, med Ir sitt förkastade grundlagsutkast och sin fordran om helstatsförfattningens oktroyering. Men man räknar också med någorlunda visshet derpå, att Folkethinget temligen enhälligt i skall besluta, att budgetförslaget genast läg-l. ges ad acta, utan att remitteras till något utskott; så vida det icke skulle lyckas öfverste c Tscherning att genom några nya genistreck föra en del af bondevännerna på villovägar. Det vore synd att säga, att den Kö-J penhamnska allmänheten lägger allt detta tungt på hjertat; de moln, som betäcka den politiska himmeln söker man förgäfves på den vänliga och fryntliga Köpenhamnarens panna; han är glad och munter som alltid och synes äfven i fråga om politiken troget uppfylla budet, att icke sörja för morgondagen. Sjelfva den nuvarande ministeren, och allt hvad dermed står i samband, har sin löjliga sida, som den danska ironien icke är sen att uppspåra och göra sig lustig öfver. Man sammansätter och sjunger mycket roliga visor om de makthafvande och deras bedrifter, i hvilka med mycken komisk styrka förtäljes om den tappre krigsministerns förtviflade jagt efter hundar och dessas instinktmässiga hat till honom, så att han hvar gång han visar sig offentligen har en hel hop skällande i hälarne efter sig, — huru en mycket hög person roar sig att spisa blår i stora qvantiteter och huru den judiske konstmakaren från Vesterbro, som lärt honom det, skall få professorstitel, — huru ministeren skall afsätta ännu femtio embetsmän, som ej vilja vara kinesiska nickdockor, och ibland dem Grundtvig, i hvars ställe öfverste Tscherning skall bli Vartousprest (enkhuspredikant) o. s. V. Grefvinnan Danner har icke lyckats vinna någon popularitet hos menige man, oaktadt hon visar en icke obetydlig välgörenhet mot fattiga; man skulle måhända vara villig att glömma hennes antecedentier, om hon visade mera försynthet i sitt uppträdande och icke allt för mycket trängde sig fram. Hon uppträder nu vid konungens sida vid offentliga tillfällen, såsom läroverksexamina, akademiska fester o. s. v. På konstexpositionen intaga konungens och hennes byster hedersplatsen. Denna bild af grefvinnan Danner, hvilken man lätt ser att prof. Bissen utfört med sträng naturtrohet, visar oss ett mycket fult ansigte med drag af grof sinnlighet, men med en viss portion af klokhet och humor. Expositionen, som i dessa dagar afslutas, är icke så obetydlig som det förljudits; den innehåller ej mindre än 343 n:r, och om man också der i år egentligen icke finner någonting, som i utomordentligare grad drager uppmärksamheten till sig, så ser man der dock många saker af ganska stort värde. Flera bland de utmärktare konstnärerna äro likväl icke eller också blott svagt representerade. Orsaken härtill, lil:som till flera andra missförhållanden, måste sökas i den splittring som råder mellan konstnärerna; de dela sig nemligen i tvenne partier eller kotterier, som mot hvarandra äro ganska fientligt stämda och som bekämpa hvarandra inom akademien, inom konstföreningen, inom pressen. En säkerligen till största delen oskyldig anledning till denna split är prof. Höyen. Denne snillrike mans ideer om en nationell riktning inom konsten och om nödvändigheten af en natursann uppfattning äro fullkomligt riktiga och behjertansvärda; men han har alltför litet utvecklat desamma skriftligen, så att man ej kan undra deröfver om han missförstås både af sina motståndare och en del bland sina 0 — BK re FAR MAR TTR AA kDM An nn