Aftonbladet – 1 juni 1854, sida 2

Ned oradar. Ieremot nar biIssen nyngen emkommit. Ett besök i hans atelier är af ögsta intresse: för konstvännen. Han arbetar ör närvarande på en kolossal Moses för ruekirken, ettt motstycke till Thorwaldsens Christus. Ham är der äfven sysselsatt med tt lägga sista handen vid de kolossala marnorstatyerna Apollo och Minerva, som äro vestämda för universitetets aula, som äfven lifvit prydd med freskomålningar af Constantin Hansen. För öfrigt finner man i Bissens atelier flera statyer, framställande berömda qvinnor från nordens forntid, såsom Gudrun, Thyra Dannebod, Dagmar m. fl., hörande till den serie af 24 qvinnofigurer, som skall pryla en hufvudtrappa i Christiansborgs slott, er särdeles skön och uttrycksfull marmorstaty, framställande konstnärens aflidna maka, samt en ofantlig mängd af Bissens skizzer och tankar i lera, hvaribland utkastet till Oelhlenschlägers minnesstod. Jag nämnde, att Köpenhamnsboarne äro muntra och roa sig oförskräckt. Hvarthän man kommer utåt Dyrehavnssidan till stöter man på grupper af glada menniskor, som äro ute för att skaffa sig Moro,; bokskogen står nu också så obeskrifligt skön i sin unga grönska, fruktträden äro i full blomning och ute vid Fredriksberg hör man redan om aftonen näktergalens sång. På alla förlustelseställen, kongl.. teatern, Casinos teater, circus på Westerbro o. s. v. är det alltid fullt hus. På kongl. teatern har man i dessa dagar gifvit ett nytt stycke af Hostrup, Dröm og Daad,. Det var förträffligt och gjorde mycken lycka, hvilket var så mycket mera glädjande, som man tyckt sig märka, att Hostrup i sina sednaste arbeten hade gått betydligt utför, och fruktade att han för längesedan kulminerat. Det innebär tillika en triumf för det parti, som fordrar af den dramatiska dikten en friskare poesi samt mera djup och innerlighet, än den nyfranska skolan kan fördraga; ty äfven hr — på dramatikens fält — stå i Danmark två skarpt söndrade partier emot och bekämpa hvarandra genom pressen och i utgifna brochyrer. Inom litterauren hafva just i dessa dagar tvenne nyhete trädt i dagen, som äro egnade att väcka storuppmärksamhet, nemligen första delen af den :;å länge väntade och efterlängtade Danmarks litteraturhistoria af N. M. Petersen, samt Tre Digte af Paludan Miller. De sednare utgöra en ansenlig volym om 390 sidor och äro till sitt innehåll mera värdiga Adam Homosa författare än hans sista arbete, Luftskipperer og Atheisten,. De tre dikterna äro: Kalanus, en dramatiserad dikt, i hvilken Alexander dei store uppträder i beröring med österlandets vse; den förste döde (Abel) och den siste döde (Ahasverus, den evige juden). Liksom under den gamla goda tiden, Reiersens och poliskäpparnes tid, ett fritt och friskt lif rörde sig inom studentföreningen, så börjar denna nu äfven under den yttre påtryckningen lefva upp något mera än förut under de sednaste åren. Den har nyligen invalt Clausen till hederledamot, en heder som förut endast vederfaits Oehlenschlager och Thorvaldsen, och en fest skall i anledning häraf firas i slutet f denna månad. Man samlar fortfarande medel till byggande af föreningslokal. För detta ändamäl gaf studentsångföreningen i går afton en konsert i universitetets sollennitetssal. Man hade der bland annat tillfälle att höra flera gamla sköna danska kämpevisor; åtskilliga svenska sånger af Bellman, A. Lindblad och Josephson gåfvos der äfven på ett ganska utmärkt sätt. Man är här något bekymrad för att koleran skall återkomma till sommaren, och man klagar bittert öfver kommunalstyrelsen,som icke vidtager några kraftiga mått och steg för att hjelpa staden framåt i sanitärt hänseende. Verkligen behöfvas många reformer härutinnan, och icke utan skäl ser man ihärdiga annonsörer i tidningarne dagligen erinra om den länge utlofvade och förväntade kloak-, vattenledningsoch gasanläggningen. Särskildt finner man det mycket harmligt att Stockholm, Göteborg och Christiania nu ha gaslysning, redan Köpenhamn ännu saknar en sådan. För arbetare har man börjat bygga stora kasernlika hus på Österfelled, i stället för de usla hus i staden, som förlidet år nedrefvos såsom :varande kolerans värsta tillhåll. Man finner dock alltmera att Köpenhamn är alltför sammarmpressadt inom sina vallar och grafvar, och dlet ifras derföre starkt för att dessa befästnimgar skola raseras. Det torde emellertid draga temligen långt ut, innan denna mening hinner göra sig gällande. Emellertid uppför man ständigt en mängd nya hus i Köpenhamns närmaste omgifningar, så att staden i sjelfva verket derigenom utvidgas i en ganska stor utsträckning årligen. Så har t. ex. på de sednaste åren cen särskild förstad uppstått utanför Vesterbro, i det man på båda sidor om Lamdevejen, som går till venster från Fredrikskbergs portar, uppbyggt långa sträckor af pallatslika byggnader. Detsamma är förhållandett i Fredriksbergs all och vid gamle Kongewej, der man uppfört en mängd hus, bland hviilka många äro byggda i ganska fantastisk stil och likna medeltidsborgar; ett af dessa mus är t. ex. en trogen kopia i smärre dimensioner af Fredriksborgs slott och kallas äfven lilla Fredriksborg. För att slutligen än en gång återkomma till politiken, så kan man naturligtvis i Danmark icke med fullt samma spända intresse följa krigshändelsernas gång och den orientaliska, d. v. s. den europeiska frågans utveckling, som i Sverge; men så mycket är visst, att Ryssland hos danska folket icke har att påräkna de ringaste sympatier, och att man hör med intresse förnimmer de tecken till en vaken nationalkänsla, som begynna förspörjas från Sverge. Man hör här allmänt resonneras på följande sätt: om det nuvarande kriget, såsom det: vill synas, blir ett europeiskt krig och vi sållunda med tiden ej kunna undgå att deri deltag;a, månne det då icke är så godt att bestämma sig i tid, då man kan bestämma sina välkor och skaffa sig säkra garantier, än att sedermera tagas med, nolens volens, på släptåg. Att ministeren, oaktadt sin stränga neutralitet, är temligen ryskt sinnad, lider föga tvifvel. Det är ganska betecknande att Cl