Aftonbladet – 1 juni 1854, sida 2

Bref från en resande landsman. Köpenhamn den 17 Maj. (Den politiska ställningen oeh de politiska personligheterna. — Utsigterna. — Köpenhamnarnes goda lynne. — Grefvinnan Danner. — Konstexpositionen. — Bissens atelier. — Teatern. — Litterärt. — Studentföreningen. — Kommunalstyrelsen. — Köpenhamns försköning och utvidgning. — Den ryska frågan och pressen i Slesvig. — Örsted.) Den närvarande politiska ställningen i Danmark blir föga klarare och begripligare genom att betraktas på närmare håll. Ministeren sitter på understol, och äfven personer, som i allmänhet höra till de bäst underrättade här, kunna icke gifva någon tilfredsställande förklaring deröfver, huru det kunnat bli möjligt för en sådan minister att hålla sig qvar vid statsrodret till trots för folkrepresentationen och konungens uttalade vilja. Så mycket är visst att konungen, både i anseende till sinföga aristokratiska lefnadsvanor och sin messallians omöjligen kan känna några verkliga sympatier för denna stockaristokratiska liga; men högstdensamme saknar tillräcklig moralisk kraft för att med eftertryck kunna uppträda emot det skyddsoch trotsförbund ministerens medlemmar sinsemellan afslutat; han gör en och annan kraftyttring i samtal med personer ur det nationelt-liberala partiet, eller i förhållande till enskilda ledamöter af ministerern, men faller åter till föga inför det samlade geheime-statsrådet. En stor svårighet ligger deri, att det numera icke finnes några män, som af folkets kompakta opinion betecknas såsom de der genom allmänt förtroende kunna bilda en stark regering. Medlemmarne af den doktrinära ministeren näst före den 28 Januari 1852, Madvig, Rosenörn 0. 8. v., ha en ganska stor skuld på sig för den nuvarande bedröfliga ställningen. Hade de visat fjerdedelen så mycken kraft som den nuvarande ministeren, hade de icke låtit skrämma sig af tomma spöken och icke, för att så länge som möjligt behålla maktens yttre attributer, gjort den ena koncessionen efter den andra, tills de holsteinska grefvarne slutligen voro färdiga att låta sina minor springa, så skulle det nu kunnat se helt annorlunda ut. Detsamma gäller till en del om