Aftonbladet – 27 maj 1854, sida 2

två senaste åren omkring 3 millioner rdr spe1 cie eller 8 millioner rdr bko. ) —— lj — I skatteförenklings-frågan har Svenska Tidningen för ett par dagar sedan åter emot :oss uppträdt med en af dessa polemiska artiklar, som endast åsyfta att blanda bort saken, och ehuruväl vi numera i allmänhet anse öfverflödigt att möta nämnde tidning på detta stridsfält, vilja vi för den vigtiga, ännu under behandling varande frågans skull, göra ett undantag härifrån. Svenska Tidningens hufvudskäl till försvar för statsutskottets förslag, att förvandla dagsverksräntan till andra persedlar, består deri, att räntegifvarnes deputerade, som varit inom länen hörda, förmenas hafva på de flesta ställen begärt ,nyssnämnde räntas utbyte mot andra persedlar,. Med denna deputerades önIskan hänger det dock rätteligen så tillsamrI mans, att de, i följd af friherre Palmstjernas ,Ifamösa cirkulär den 8 April 1852, voro rent tlaf förbjudna att framställa sin önskan om nåIgon räntepersedels förvandling i penningar, och tvingades således, när de ville bli af med dagsverksräntan, att föreslå dennas utbyte till Jandra persedlar. Men om regeringen kunde lemna sina landshöfdingar föreskrift angående föremålet för de yttranden som skulle infordras från den af regeringen sjelf konstituerade myndighet, hvilken bestod af räntegifvarnes länsdeputerade, så sträcker sig likväl icke hr finansministerns makt så långt, att han eger inskränka Rikets Ständers rätt att yttra sina önskningar, än mindre att fatta beslut. äfven om dessa skulle befinnas i strid med hvad räntegifvarnes s. k. deputerade yttrat eller förmenas BKafva önskat. Då således borgareoch bondestånden, vid ärendets pröfning inom dessa stånd d. 20 Maj. så godt som enhälligt varit af den tanken att dagsverksräntan bör förvandlas i penningar; så ! och enär denna åsigt var för ministeren bekant! före voteringen på riddarhuset, ha vi anset: . och anse fortfarande det hafva varit både rätt . och klokt af ministeren att lyssna till en så-. dan åsigt och åtminstone heldre försvara kof nungens, i strid med deputerades förmenta ön! skan, framställda förslag om dagsverksräntans l I S S t ; tr I me mn , bibehållande, än att, utan derför angifna motiver, understödja ett förslag af statsutskottet, hvilket helt och hållet förkastades af bondeståndets vid denna riksdag församlade lag1! liga ombud, hvilka ega rätt att både önska och besluta i denna fråga. För vår dell, våga vi betvifla, att denna hr finansmil, nisterns afvoghet mot bondeståndets önsk-1 ningar må kunna betraktas såsom ett serdeles t lyckadt försök att gå försonande tillväga, ellerh att förena meningarne, då tvärtom detta förfarande synes oss ovillkorligen skola leda till! en skadlig splittring och genom sina resultater vida mera än de erinringar, vi tagit oss den friheten att dervid framställa, befordra hela förslagets fall. U Sv. Tidningen har vidare lofordat statsut-h skottets förslag såsom särdeles enkelt,, emedan det endast bibehåller sex hufvudpersedlar. Detta bevisar huru föga bekant författaren i Sv. Tidn. är, eller måhända låtsar sig vara, i denna sak; ty iannat fall kunde han U väl icke påstå, att enkelheten berodde ensamt af persedlarnes antal, såvida nemligen icke de persedlar, somindrogos eller icke bibehöllos, med ens förvandlas till viss motsvarande penningeränta. Då d-remot, såsom statsutskottet hemställt, i än vidsträcktare proportion än K. Maj:t, vissa af de indragna pertf sedlarne skola förvandlas till eller ingå uti undra persedlar, så följer deraf, att den s. U s. förenklingsåtgärden blir i samma mån försvårad och intrasslad, som antaet af de persedlar, hvilka skola utbytas till andra, är Oi större. Det är för verkställigheten af denna lt, örvandlingsåtgärd, som hvarken statsutskotet eller hr finansministern synes hafva gjort sigÅB ätt reda; och det är just för denna åtgärd, om vi frukta nästan aldramest, emedan den nåste både fördröja och inveckla refor-U nen till en oberäknelig grad, då manl!n ; ex. tagen i betraktande, att hvarje förvandingsuträkning för 50 å 60,000 hemman i ;verge först skulle underställas kammarkol-U! egii pröfning och stadfästelse, samt derefter m lyckan vore god, skulle i besvärsväg 8 unna blifva föremål för sjelfva finansdepara, ementets pröfning. Att härutaf ett orimligt rassel skulle uppstå, och att, om den s. k. eformen efter denna metod beslötes vid inne-B: arande riksmöte, densamma skulle, redan vid ästblifvande riksdag, framkalla en massa klaomål, och mycket missnöje, samt att man anske icke på !0 år kunde definitivt reglera e beslutade många förvandlingarna, tyckes g kväl icke kunna bestridas af den som ser aken praktiskt. Och vi fråga, hvad hade ran då vunnit med förenklingen? — helst m hr finansministern fortfarande envisas, att cke förr bringa till verkställighet rikets stäners och Kongl. M:ts redan vid förra riksdaen fattade sammanstämmande beslut angånde uppsägningsrättens upphörande och perI) edelräntornas lösen efter medelmarkegångsris, än i sammanhang med verkställandet af eslutet om grundräntornas förenkling. Och! t denna tanka icke ännu är af vederbörande vergifven, synes, dels af hr statsrådet Grinstedts försvarstal inför riksrätten, dels af NN. Tersmedens motion på riddarhuset, hvilen åsyftar att återupplifva ett vid förra riksigen hos adeln och en då, genom Rikets Ständers underdäniga rifvelse i ämnet, tillintetgjordt försök att! mmanbinda frågorna om räntornas lösning! ter medelpris med den till sin materia deri1 ett ha uti nö ( utf mc ser 2 . e presteståndet gjordt, en ick än helt och hållet skiljaktiga frågan om debl s förenkling eller reduktion. stä