Aftonbladet – 27 maj 1854, sida 2

de redan anmälde köparne. Men huru skulle han kunna bära tanken på sin moders sorg? Hura kunna återse den flicka som han älskade, som, han visste det, tillbad honom, och hvars hand han skulle begära af hennes föräldrar så snart han blifvit kapten — så var det öfverenskommet dem emellan! Den sinnesoro hvaraf han led kastade honom på sjukbädden i en häftig feber, och flere dagar låg han sväfvande mellan lif och död, i lyckbg glömska af sin olycka. Emellertid försiggick en helt olika scen på annat håll. Officerarne, som gång efter gång funno sig förlora, hade dock i början ingen misstanka om fal: kt spel, men slutligen märkte en af dem någonting misstänkt, och började bevaka spelet, samt fann, af ett eget sätt att föra sina händer som Lovell antagit, att han var den skyldige. Hans misstankar meddelades från den ene till den andre så att slutn nästan alla delade dem, utom Perbert, som, då han ansågs för att vara särdeles god vän med Lovell, ej hade blifvit underrättad. Så motbjudande var det för desse unge män att för alltid störta i vanheder en gäst som de alla tyckt så mycket om, och att med ett nda slag förstöra en hel familjs heder och ycka, att de länge tvekade om hvad mått och steg som borde tagas, antingen de öppet skulle anklaga honom eller enskildt förebrå , då Herberts stora förlust deciderade ierbert sjelf, nedtryckt af förtviflan, rade Jemnat rummet; de andra sutto ännu var omkring bordet, då, efter en gltven sigtill hvarandra, en af dem kallad Frank ouston uppsteg och sade: ,mina herrar, det ostar m.cket på mig att nödgas väcka er märksamhet på en besynnerlig — en ganbearifig omständighet. På en tid har: i 3 en spellycka på en viss hand — : i hafva alla sett det — alla anmärkt deröfer. Mr Herbert lemnade oss i detta ögonI