Aftonbladet – 24 maj 1854, sida 2

fästade på jorden; men vi kände att det var samma ansigte vi sett deruppe. Vi kommo tillbaka till värdshuset, der våra frågor frambragte några upplysningar som läto oss önska att få höra mera; men det var ej förr än vi kommo till staden som vi erhöllo del af de närmare omständigheterna vid det sorgliga drama, till hvars slutscen vi händelsevis kommit att blifva vittnen. Mr Lovell var, såsom mrs Markham rikrigt anat, en man af god familj, men utan förmögenhet; han kunde hafva varit rik, om han hade velat förmå sig till en förening med lady Elisabeth Wentworth — den brud som hans rika onkel utsett åt honom tillika med löfte om att då blifva antagen till hans arfvinge; men då Lovell föredrog fattigdomen med Emily Dering, blef han gjord arflös. Han ångrade aldrig sitt val, ehuru han förblet pastor vid en liten församling och en fattig man i hela sitt lif. Detvå barnen som mrs Markham sett, voro de enda de hade, och genom mrs Lovells förträffliga hushållning och hennes mans måttlighet och förnöjsamhet hade de åtnjutit en ovanligt hög grad af sällhet och lugn under detta slags behagliga fattigdom, till dess barnen blifvit fullvuxna, och det började vara tid att tänka på hvad man kunde göra för dem. Sonen hade af fadren blifvit beredd för Oxford, och dottren hade under sin moders ledning blifvit ovanligt väl uppfostrad och undervisad; men det blef nödvändigt att tänka på deras framtid. Charles måste sändas till universitetet — emedan enda möjligheten för honom att finna någon plats, var vid prestembetet — men huru skulle man kunna underhålla honom der — det var frågan; slutligen blet det efter många öfverläggningar afgjordt att, på det man skulle till viss grad kunna motväga de stora utgifterna, så skulle Emily skaltfa sig plats såsom gouvernant i London. Förslaget kom från henne sjelf, och man s:mtyckte så mycket heldre, som det i alla fall blifvit hennes enda utväg i händelse af föräldrarn-s frånfälle. Dessa skiljsmessor voro de enda sorg:r com hittills nått den lyckliga familjen.