Aftonbladet – 24 maj 1854, sida 2

STOCKHOLM, den 24 Maj. Vår tids stora händelser ha åter från Europas läppar frampressat ordet Polen, detta ord, som juder såsom ett eko af vår verldsdels största politiska samvetsförebråelse. Så snart man vill blifva rättvis, skydda den svage mot den starkare, värna folkens sjelfständighet och civilisationens lycka mot de faror, hvarmed det europeiska Asien hotar, höres det sönderstyckade och förkrossade landets namn. Detta har äfven inträffat nu, då de vestra nationerna — och kanske snart äfven de sydöstra — draga i kamp för folkrättens heliga intressen. Van har nämnt Polen och talat om upprättandet af en polsk legion, eller med andra ord, man har allvarsamt väckt fråga, att vid sidan af de stora makternas armåer åter erkänna den polska fanan. Detta har dock ännu icke skett, och de fortgående underhandlingarne med Österrike och möjligen äfven med Preussen utöfva naturligtvis ett väsentligt inflytande också på denna fråga. Emellertid rusta sig öfverallt Polens landsförvista söner, och många af dem befinna sig redan på det Ottomanniska området, på den nuvarande första platsen för utvecklandet af de polska färgerna. Hvilka förändringar! Då polackarne drefvo Islams bekännare från Wiens murar, anade väl ingen, att de förre en gång skulle af Turkiet gästvänligt upptagas, för att der åter samlas till strid för jemväl den polska jordens förtrampade rättigheter. Och ingen föreställde sig då, att det skulle bero just af hofvet i Wien — af hofvet i den utaf polackarne från turkarne räddade staden — om dessa sistnämnde skulle få visa polska fanan