Aftonbladet – 23 maj 1854, sida 2

Sedan den kungliga propositionen, jemte en å 4 sk. bkos uniformportosats af hr L. A. Petersson i borgareståndet väckt motion, blifvit till bevillningsutskottets behandling hänvisad, och dess afdelning nästan enhälligt beslutat tillstyrka reformen såsom den vid förra riksdagen begärdes och af allmänna tänkesättet understöddes, har utskottet in pleno deremot, till en stor och bedröflig öfverraskning för vännerna af en förnuftig reform i denna maktpåliggande angelägenhet, behagat hemställa att ingenting alls må göras, utan helt simpelt de nu gällande posttaxorna id innevarande riksdag lemnas oförändrade. Utskottets motivering för detta sitt betänkande är i högsta grad knapphändig och otillfredsställande. Det kan ej undgå att erkänna nyttan af det föreslagna lika portot för inrikes brefvexlingen; det utvecklar temligen åskådligt olägenheterna af det kungliga förslaget med två olika portosatser, såsom egnade att tillintetgöra de väsentligaste fördelarne af det Rowland-Hillska systemet men det vågar ändå icke föreslå det förnuftiga och önskvärda, emedan under närvarande förhållanden synes icke statsverket kunna undvara det bidrag af postmedlen som hittills till detsamma ingått med omkring 115,000 rdr bko årligen (!). Vi fråga det höglofliga utskottet: När synes det svenska statsverket kunna umbära några inkomster, som det en gång fått vanan att uppsluka i sitt bottenlösa svalg? Ar det när regeringen sjelf kommer och klagar öfver att den fått för mycket penningar? Men när gör regeringen det? Vi se från riksdag till riksdag millioner hopas såsom öfverskott, i riksgäldskontoret, och regeringen föreslår med god smak ökade skattebördor beräknade att inbringa flere millioner, utan att hon någonsin föreslår någon nedsättning i skatterna, hvarigenom dessa så kallade behållningar men i sjelfva verket utpressningar af de skattdragande utöfver statsbehofvet, kunde undvikas; och samma fenomen har mött oss vid denna riksdag med icke mindre än 3 millioners dylik behållning; men det oaktadt synes svenska statsverket för vårt höglofliga bevillningsutskott ej kunna umbära några tusen rdr af den kontanta behållning som det hemtar af postverket, oberäknadt mer än en half millions indirekt vinst, som staten der drager af samma inrättning i form af fribrefsforsling, besörjande af regeringens utrikes brefvexling, af tidningars och periodiska skrifters befordrande, hvarföre ersättningen i form af stämplade pappersafgiften ingår direkte till statsverket, samt slutligen af de anslag för diligenser och de optiska telegraferna, hvilka af postverket bestridas. För öfrigt har hr grefve Björnstjerna, C. M., i en ganska förtjenstfull reservation visat att summan af den behållning statsverket genom posttaxans för inrikes brefvexlingen nedsättning till ett lika belopp af 4 sk. bko för alla afstånd skulle förlora, ingalunda är så stor som af utskottet blifvit beräknadt, enligt poststyrelsens uppgift om breffreqvensen för 1831. Denna har nemligen sedan nämnde år ökat sig så, att ett medelporto af 4 sk. bko skulle redan för innevarande år hafva lemnat ett öfverskott af 127,000 rdr, hvaraf, efter afdrag af alla m.d reformens införande förknippade kostnader, direkt bidrag till statsverket kunnat utgöras med 50,000 rdr, oberäknadt eftergiften af det kreditiv, 13,600 rdr, som postverket nu har i riksgäldskontoret, så att statsverkets uppoffring — ifall man kan kalla uppoffring den minskning i en enorm vinst som för en kort tid användes till vinstgifvande förbättringar inom andra områden — egentligen icke skulle hafva utgjort mer än 52,000 rdr, och det under den vissa utsigten att få den så kallade uppoffringen inom kort tid ersatt genom den stigande kontanta behållning, som skulle blifva följden af en genom det låga uniforma portots införande successift stigande brefvexlingsfreqvens. Grefve Björnstjerna har på sådana grunder, och med allt skäl yrkat afdelningens förslag, nemligen för att förbigå smärre bestämningar, den lika portosatsen af 4 sk., samt att tills vidare icke något kontant bidrag till statsverket måtte af postverket beräknas, utan blifvande öfverskott få af Kongl. Maj:t disponeras till postanstalternas utvidgande och förbättrande, samt postföringens ordnande på ett ändamålsenligare och efter tidens fordringar mera lämpadt sätt, äfvensom till den ersättning åt postförvaltare för förlorade inkomster af lösväskor, posträkningar m. m., som skäligen kan anses böra dem tillkomma. Uti denna reservation hafva 4 af ridderskapets och adelns ledamöter, 6 af borgareståndets och åtminstone en af högvördiga presterskapet instämt, men deremot ingen enda af bondeståndets tolf ledamöter. Vi hafva nyligen sett ganska stränga omdömen uttalade öfver bondeståndets handlingssätt vid innevarande riksdag; man har anklagat det att hafva lekt bort sitt höga och rättmätigt förvärfvade anseende genom en blind genstörtighet mot de förbättringar i flerahanda grenar af samhället, som den allmänna öfvertygelsen enhilligt fordrat och de öfriga stånden villigt och upplyst understödt. Ehuru vi ingalunda varit blinda för den kortsynthet som beklagligtvis i några fall dikterat det hedervärda ståndets beslut, hafva vi dock ej funnit den stränga domen rätt befogad, då man besinnar att den ensidighet och