Aftonbladet – 23 maj 1854, sida 2

FALSKA TÄRNINGAR. Novell af DICKENS. För flere år sedan gjorde jag, tillsammans med en vän, en restur igenom några af de sydligare landskaperna i England. Vi färdades i ett öppet åkdon, och stannade på några timmar — en dag eller en vecka, alltsom det föll sig, hvarhelst det fanns någonting att se: och merendels reste vi ut tidigt, stannade öfver frukosten vid någon poststation — dels för att hvila våra mästar — dels för att sjelfva uppfriska oss med den mustiga morgonmjölken, det mörka brödet och de färska äggen, som man kan vara säker att få i hvart och ett af dessa små värdshus vid landsvägarne, som nu mera blifvit så sällsynta. En afton sade min vän: vi vilja i morgon taga vår frukost i T—. Jag önskar underrätta mig om en familj, benämnd Lovell, som måste bo der i närheten. Jag träffade mannen och hustrun med tvenne älskvärda barn en sommar i Exmouth. Vi blefvo ganska goda vänner, och jag fann dem vara ovanligt intressanta menniskor, men har sedermera aldrig råkat dem., Nästa morgon siken solen så klart vi någonsin kunde önskia, och efter en kort och högst angenäm färdl nalkades vi stadens omgifningar, omkring klockan nio. Ack se hvilket ttrefligt värdshus, sade jag i det vi närmade osss en liten hvit byggning, med en skylt svänggande öfver porten och en blomstergård liggamde framför den ena gafveln. Stanna John,, ropade min vän, jag vill våga att vi här få en mycket bättre frukost än inne i staden — och om der skulle vara något att se så kunna vi gå dit till fots.; alltså stego vi ur, och blefvo införda i ett litet nätt rum med hvita gardiner, der en den trefligaste landtliga frukost snart blef oss serverad. Kanske ni händelsevis känner en familj vid namn Lovell? frågade min vän (hvars