Aftonbladet – 10 maj 1854, sida 2

Plenum i dag kl. 10 f. m. Plenum upptogs nästan uteslutande af diskussionen om tullen å spanmål, som utskottet föreslagit måtte bibehällas oförändrad, hvaremot hrr Hjerta och Schwan samt Johannes Nilsson motionerat att den mättte nedsättas till hälften af nuvarande belopp, hvarifrån hr Schwan dock undantagit tullen ä hvete. För bibehållande af den gamla tullsatsen talade hr von Troil, S., frih. Cederström, C. R., grefve Gyldenstolpe, A., grefve Mörner, C. G.. hr Wolffelt, frih. Akerhjelm, C., hr Adelborg, hrr Palmerantz och v. Hartmansdorff. De af dessa talare anförda skäl voro förnämligast, att det svenska jordbruket genom en lägre tull ej skulle kunna uthärda konkurrensen med grannländeerna, i synnerhet Östersjöprovinserna och Polen, att en sådan nedsättning måste föregås af en förbättring; i våra kommunikationsanstalter, att isynnerhet i närvrarande tidpunkt, då till följe af en stundande föränddring i bränvinslagstiftningen, jordbruket kommer att :underkastas en svår rubbning, det ej vore med rättwisa öfverensstämmande att ytterligare nedtrycka det, samt att Rikets Ständer, genom nedsättning af tullen ä öfriga lifsförnödenheter, redan tillräckligt sörjt för de obemedlade. Motsidans äsigter uttrycktes af grefve Lagerbjelke, G., hr v. Koch, frih. Hamilton, H., hr Manner:kantz, grefve Posse, G., hr Hjerta, L. J., samt hr 2rakel. Dessa talare sökte visa, att den fördel som tilskyndats jordbruket genom hög spanmålstull endas vore imaginär, då den, såsom en af talarne (hr v. Kock) visade, vore underkastad beständiga fluktuatiorer (så hade den t. ex. 1837— 38 förändrats ej mindre än 7 gånger; ja 1846 hade man inom 23 dagar uplefvat 3 olika tullförändringar). Ej heller vore en öfversvämning af spanmäl från Östersjöprovinserna att befara, då, säsom en annan af tålarne (grefve Posse) efter kommerskollegii berättelser med siffror styrkte, medelpriset i Riga stätt högre än här under de svära åren 1843, 1844 och 1845. Den förändring i bränvinslagstiftningen som förestod, långt ifrån att verka nedtryckande på jordbruket, skulle tvertom komma att till den grad uppdrifva det, att sådesproduktionen ej skulle inom landet Ilkunna förbrukas, utan komma att till stor del exporteras och priserna till följe deraf ej komma att bestämmas af importtullen, utan af priserna på de utländska marknaderna. En låg tull skulle vida säkrare bereda fasthet och förekomma fluktuation. På förbättrade kommunikationsanstalter beror jordbrukets framtid, men det säkraste sättet att åstadkomma sådana vore att först nedsätta spanmålstullen, då de förra sedan med oafvislig nödvändighet :skulle följa af sig sjelfva. Endast en kraftig spanmålsmandel kan förekomma nöd, men för att en sädan skall kunna uppstä, mäste alla genom exportförbud uppkommande fluktuationer förekommas samt alla tryckande band borttagas. Vid anställd votering 3ifölls utskottes förslag med 72 ja mot 30 nej. I afseende på de följande artiklarne speglar och lampetter, till och med talg, biföllos utskottets föreslagna tullsatser. Ä rubr. Talg yrkades af grefve Gyldenstolpe 16 sk. mot utskottets 24 sk.; begärd votering utföll med 43 röster för utskottet mot 10 för grefve Gyldenstolpes förslag.