Aftonbladet – 10 maj 1854, sida 2

MAL SVIURVIIUIA HVU, NICE IVP all CH Sadan skal Kunna uppstä, mäste alla genom exportförbud uppkommande fluktuationer förekommas samt alla tryckande band borttagas. Vid anställd votering 3ifölls utskotte:s förslag med 72 ja mot 30 nej. I afseende på de följande artiklarne speglar och lampetter, till och med talg, biföllos utskottets föreslagna tullsatser. Ä rubr. Talg yrkades af grefve Gyldenstolpe 16 sk. mot utskottets 24 sk.; begärd votering utföll med 43 röster för utskottet mot 10 för grefve Gyldenstolpes förslag. —— —ÖX — Presteståndet. Plenum d. 9 Maj, kl. 6 e. m. (Fortsättning af Tullbetänkandet.) Artikeln väfnader, helsiden. De å flor, gaze, tyll, alla slag, guld och silfvertyg, äkta och oäkta samt sammet föreslagna tullbelopp gillades. Alla släta sidentyger, såsom taft, satin, levantin med flere äro nu förbudne till införsel, och ä siden andra slag eller de fasonerade sidentygen stadgar nu gällande taxa en tull af 6 rår per . Utskottet har föreslagit att släta och fasonerade helsidenväfnader, under rubriken andra slag, må beläggas med 5 rdrinförselstull per E. Prosten Wåhlander ansåg denna till 5 rdr per E föreslagna tull för läg. Det svenska sidenet kostar från 32 till 39 rdr för ofvannämnde qvantitet; utskottet har blott beräknat det till 25 rdr; men ej en gång derå satt 25 procert, hvilket brukar vara den lägsta tullsats för artiklar hvilka, förut förbudne, blifva till införsel tillåtne. Talaren ön kade tullen ä släta och fasonerade silentyger bestä ud till 6 rdr per . Denna förhöjning bestreds af hofpredikanten Hasselrot, prosten Lindberg, professor Carlsson, prostarne Melen och Qviding samt professor Selander, under uppgift att det å svenska sidenet vid profvägning uppkomna pris vore äsatt af sidenfabrikanterae sjelfve och sålunda tälde vid jemkning, äfvensom att priset å utländska siden, såsom exempel hvarpå uppgafs en af Frankfurter tullkommittea upprättad tarif, till betydligt belopp understeg det svenska sidenets pris, hvilket ej behöfde blifva stort dyrare än det utländska, då räämnet vore tullfritt, och blott komme att fördyras med räntan å det större kapital sidenväfvaren här rmäste använda i sin rörelse, då han ej hela året omi har lätt tillgäng till rudimateriet. Det vore säledes )blott arbetet som behöfde skydd, och då skålpundet kcosfär i rudimatsrier 15 rdr, är på arbetet beräknadt 10) rdr, hvartill kommer den föreslagna tullen 5 rår jemtte de additionella afgifterne, hvarat synes att den insemska näringen är fullt skyddad. Prosten Wåhlander uppgaf att lägre priset på utländskt siden har sin grund uti den olika beräkningen mellan utländsk vigt och vär vigt, och att det svenska sidenet ej är dyrare än det utländska; och dä den svenske fabrikanten slår uti sin väfnad mer silke än den utländske, blifver det väl ej blott arbetet som bör tagas i betraktande, utan äfven det större värde som ligger i den svenska åuken. Hofpredikanten Hasselrot upplyser att jemförelsen ej gäller alntalet af de olika sidensorterna, utan skåpund om skälpund. Prosten Qviding omnämner ett af honom kändt förhällande att en person ena året köpte svenskt siden till en klädning, som gick till 50 rdr, andra året köptes utländskt, och plagget kostade ej mer än 20 rdr; för sin del ville han hafva tullen nedsatt till 3 rdr. De fleste talare förklarade sig anse 5 rdr tull för hög; man skulle hafva nöjt sig dermed, men om prosten Wählander fortsatte sitt påstående om tullens höjande till 6 rdr, yrkade desse 4 rdr. Votering mäste således anställas mellan 6 rdr och 4 rdr till kontraproposition, och utföll med 11 röster för den förra bestämmelsen mot 33 för den sednare. Vid derefter anställd hufvudvotering mellan bifall till utskottets framställning, 5 rdr, och af ätskillige talare äskade 4 rdr tull, antogs den sednare med 24 röster mot 22. De å halfsidentyger föreslagna tullsatser antogos. Vid artikeln bomullsväfnader anhöll biskop Busch att det nu gällande införselsförbudet för utlänska bomullsväfnader ej mätte borttagas, då genom detas borttagande det näringsskydd som behöfves i allnänhet, och synnerligast för en stor del af befolkningen i Elfsborgs län, skulle helt och hållet försvinna. Talaren känner dessa trakter och är öfvertygad att om deras nu varande verksamhet blifver afbruten, jorden ej skall gifva dem tillräcklig bergning. Prosten P. C. Arosenius understödde denna åsigt, och visade huru de redan läga arbetslönerna skulle än vidare nedtryckas, om kapitalisten, som förskotterar arbetet och som sjelf tager största vinsten genom täflan med utländsk vara, ser sin vinst minskad och nedsätter betalningen för arbetstagaren, hvars stillning då skulle blifva letydligt sämre än den är. Prosten Lindberg förklarade sig noga känna till Efshorgs län. För längre tid tillbaka sysselsatte ig Westgöthabefolkningen med linodling och ylleväfrader, och det var ett allmänt välständ; rhen för omkring 30 år sedan öfvergafs den fordna handteringen och man började med bomullsväfnader. De förståndige förutsågo att detta skulle medföra olseka, och de sju häradernes dom är alla redan skrifven. Machinerna hafva utträngt handkroften, och folket, som öfvergifvit att sköta sin jord, vandrar laovd och rike omkring, utbjudande ej så mycket Westgötha tyger, som mer lurendrejade utländska bomullsväfnader. Detta kringvandrande har födt ett yppigt och arbetslö t lefnadssätt, och det är en sällsynthet att träffa en till 30 lefnadsår kommen man, som ej gjort cession. Prosten Qviding fann uti jordbrukets dåliga skötsel inom nämnde trakter, tillika med den ringa betalning af I sk. pr aln samt i befolkningens egenskap af kolportörer af förbudet gods, skäl nog för upphäfvande af förbudet, som i stället att, hvad man tror, fostra välstånd, skepat all denna uselhet. Härigenom kan mähända Vestgötabefolkningen än en gång blifva ett jordbrukande slägte, och det välständ som flytt deras hem der åter taga sin boning. Förbuden borttogos och antogos de af utskottet föreslagna tullbestämmelserna. Härvid hade hofpredikanten Hasselrot att anmärka, det han önskade att för väfnader af färgadt garn, eller s.k. rutiga tyger, som draga längre tillverkningstid, och som ej kunna förfärdigas annat än för band, ett undantag, genom högre tullsats ä desse, hvarigenom handarbetet kunde blifva nägot skyddadt, måtte göras; men då ståndet ej godkände denna framställning, reserverade han sig mot det deremot stridande beslutet. Uti hr Hasselrots framställning och reservation förenade sig prosten Wåhlander. — Presteståndet. Plenum den 10 Maj, f. m. Äfven uti detta plenum har tullbetänkandet behandlats och derå blifvit bifallet hvad utskottet tillstyrkt under rubriken Väfnader af: Ylle, Linne och Hampa. Den ä Zink äsatta tullen godkändes. Den å Ängmachiner och ångpannor föreslagna tullsatsen af 5 proc. af värdet höjdes till 10 proc., på yrkande af prosten Wåhlander med flere, och i öfverensstämmelse med det beslut ståndet fattat i afseende på tullen å jernfartyg. I afseende på utförseltariffen afslogs det af utskottet föreslagna upphäfvandet af utförselstullen å ekbark, och 16 sk. tull pr tunna sattes i dess ställe, samt