Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 3

sitt dagliga bröd. Brukspatronen kan spela rouge jet noir i Aachen eller roulette i Baden, och allt ti går lika bra ändå; han behöfrer nästan förstå ingenI tiog. Prosten Almqvist erkände den fulla rättvisa som läg uti upphäfvandet af förbudet; man börjar allt mer joeh mer inse hvad ordet skydd vill säga: det är Imonopolium, enskild fördel på andras bekostnad. — , Såsom anhängare af förbudens borttagande visade sig äfven doktor Sandberg, prosten Berlin, prof. Agardh joch prosten Linnarson. I Vid anställd votering afslogs, med 26 röster mot 120, utskottets tillstyrkan om förbudens borttagande, hvilzas bibehållande för dessa artiklar sålunda af ståndets majoritet godkändes. — Borgareständet. Plenum i går f. ms. Enligt löfte återkomma vi nu till en redogö för de yttranden hvartill de genomgångna artiklarne i tulltaxeförslaget föranledde. Vid Askar och Dosor (förut 25 proc. af värdet, nu 8 sx. T) anmärkte hr Arnberg, att man i andra länder, der man djupare inträngt i tullagstiftningen än hos oss, der börjar man nu öfvergå från vigtförtullnios till värdeförtullning; talaren ville emellertid taga förhållandena sådana de äro och godkänna den af utskottet uppställda princip, som i allmänhet hyllar vigtförtullningen; men han ansåg dock en afvikelso från denna grundsats böra ega rum för en armed så högst olika värden som den ifrågavae. Hr Schwan erinrade om de misskruk hvartill vär leförtullningen ger anledning och huru det är väl bel:ant, att personer öfverbjudit de angifna värdena med ända till 240 proc., derpå erlagt tull efter denna förhöjda beräkning och dock haft sin räkning vid affär Man torde häraf inse nödvändigheten att vid tagzi någon åtgärd till missbrukens hämmande, på det att ej såsom nu händer, varor till ett faxturavärde af flera tusen rdr måtte anges till förtullning efter eti värde af 66: 32 sk Talaren förmodade att hr Aroberg ej kunde vara i okunnighet om dessa för hål!anden, hvarpå exempel icke saknats äfven i hans srauskap, och hemställde derföre till honom om man 2j kunde blifva ense om den af bevillningsutskottet iprställda princip. En mängd af ståndets ledamöter ins:ämde, hvilket föranledde hr Arnberg att ej vidare fu! följa yrkandet på någon ändring af utskottets försla härutinnan, mot hvilket han dock ville hafva knad sin reservation. Utskottets förslag blef gilladt. firoderade arbeten, andra slag (än guld och silfver), ha hittills dragit 33, proc. af värdet. Utskottet föreslår samma tull som å tyget, med tillägg för broderadt alngods af 20 proc. och för fullfärdiga broderade persedlar af 50 proc. Hr Wijk förmaälde sig hafva i packhuset gjort sig den mödan att uppväga ett parti broderade arbeten och dervid funnit, att fulifärdiga broderade arbeten, enligt utskottets försla, blott skulle komma att draga en tull af en å två sk. Han ville alltså återremiss för en högre tulls stande. Hr Ekelund förordade utskottets förslag.! Ar Schwan förmälde utskottet ej ha haft annat att stödja sig vid än de officiella källorna och har ej kunnat sätta lit till mundtliga npplysningar. Talaren anförde hvad hr Karström uti sitt twlltaxeförslag yttrat om denna artikel och huru Han visat, att blott på ett enda ställe skulle genom det nu föreslagna förindrade förtullningssättet ha beredts staten en inkorust af 1800 rdr. Utskottet har således haft goda skäl för sig. Sättes tullen högre, så inkommer varan på oloflig väg. Hr Rydin ansåg att man borde lagstifta för hederligt folk och ej för tjufvar. Det för.röt honom således att vid hvarje artikel höra talas om lurendrejarne. Dem trodde talaren att man kunde göra sig qvitt genom skärpta kontroller och hans lösen var: ingen dagtingan med tjufvar. —I Hr Almgren upptog hr Schwans yttrande om officiella källor, och anmärkte, att om hr Karströms uppAfier skulle anses officiella så bestred han sådant, ty, påstod han, hr K:s förslag är ett redan af två iksdagar underkändt arbete. Han önskade att utt sjelft ville göra sig underrättadt om förhålna. Hr Brinck anmärkte att frågan om skärpta oller ej tillkom bevillningsutskottet att behandla. ta kontrollerna blifva i alla händelser måttliga culisatser. Hvad angick hr Karströms skrift, så påminde talaren att hr Almgren vid föregående riksdavar sjelf åberopat den till stöd för sina åsigter. Skall för öfrigt någon kunna tala af praktisk erfarenhet, så är det tulltjenstemannen. Hr Ekelund uppe att utskottet ej blindt följt hr Karströms uppgifter, hvilkas rigtighet utskottet dock ej fått anledning tetvifla vid en mängd anställda profvägmingar. — Hr Schwan trodde att då en tulltjensteman uppgifver ig hafva vägt eller låtit väga en vara, så kan han ej inför allmänheten framkomma med falska vigter, utan måste hans uppgifter anses tillförlitliga. Erinrade dessutom att tullkommitteen föreslagit blott 20 pree. förhöjning å den tull tyget skulle draga. — Hr Ariberg ansåg, att då broderiets värde ofta är månglidiga gånger högre än tygets, så vore skäl att utoctet än en gång toge saken i öfvervägande. Anställd votering utföll med 39 röster för utskottets förslag, mot 12 för återremiss. För svenska böcker, förut förtullade efter värde, föres!år utskottet 4 sk. per för oinbundna och 6 sk. per för inbundna. Hr Hasselrot ville återremiss, för att få utrikes tryckta svenska originalarbeten tullfris. Han kunde ej inse hvarför t. ex. finska arbeten skulle härifrån utestängas. Hr Stolpe biträdde denna äsigt, och önskade dessutom borttagandet af den särskilda tulls.tsen på permsarne. Hr Lundh snsåg böcker lämpligast förtullas efter värde. Befarade att enligt utskottets förslag, alla arbeten af nägot värde skulle komma att tryckas utrikes. Hr Schwan anförde, säsom exempel på värdeförtullningens olämplighet, huru man hittat på att skicka första delen af en bok i en låda, andra delen i en annan 0. s. V., bva igenom man blifvit i stånd att uppgifva dem till ett värde till och med understigande papperets, enär! ivsen kunnat inlösa en enstaka de! af ect verk. Hrj Arnberg trodde ait denna olägenhet kunde på så sätt dlanrödjas, att här som i andra länder tulitjenstemännen kunde såsom förbrutna anse de varor som an: safvos till ett så oskäligt lågt värde. Fruktade att m utskottets förslag gär igenom, skola alla värdefutlire svenska förlager blifva föremål för eftertryck i utlandet. Hr Boman trodde äfven värdeförtullning lämpligast för böcker, men fann onödigt att man sökte sär kildt skydda bokbinderiet genom en högre tull på inbandna böcker. De svenska bokbindarne haingenatt befara af konkurrensen med utlandet, ty öfilt annorstädes äro bokbindarearbeten dyrare än i verge. Hr Rydin ville återremiss för att få några itgarder mot eftertryck. Hr Henschen likasä. Utskottets förslag bifölls dock med 33 röster mot 19. För Kaffe föreslår utskottet bibehållandet af den vid sista riksdag äsatta tullen 2 sk. 8 rst per skälpund. Ur Hjerta hade i sin motion yrkat en ned sättning af 4 rst. Hr Henschen förordade nu dennal! oedsättning. Kaffe bar numera blifvit en nödvän-! hetsvara; i mången koja, der bröd ej fiunes, der es dock kaffe. Och trodde talaren dessutom att! lät:ad tillgång på kaffe skulle befordra nykterheten. Hr Rooth delade samma äåsigt och förordade samma nedsättaiog. Den härigenom minskade tuliinkomsted ansåg han skulle blifva ersatt genom förö import. Dea nuvarande tullen är 27 proc. af tulvirdet, och via till 40 proc. af verkliga värdet: allt ä obilligt hög. Hr Iligman biträdde de föregåends talur n.eninog, och vy in öfvertygelse att I nugglas i de sö orterna. Hr IWallen utskottets uppgift, n utejorde 3 sk. ( a delen af den impo åring, så att tullen i 6 rst., så L l S 12 en åtnjöt tula verket endast var 2: med lägre än nu sam nästan allt på en gång, med stora oskaladel: potatis, köpta i Danmark, vuxna på Seelandsli