Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 3

gå till bords, — så proponerades, om vi ej först ville, under afv:ktan på den Engelska förmiddagens slut, besöka Duke of Wellagton., emedan middag.n ej komme att serveras förr än kl. 6. Möjligen var propositionen ej alldeles i våra ars (eller rättare I dras magars) smak; l:kväl antogs den naturligtvis utan invändningar; — hvarföre vi, gedan en off cer ifrån Grorg-, nedstigit i vär båt, för att vara oss följsktig, begäfvo oss ar, styrande till amiralskeppet. På Wellingtvax blefvo vi, såsom allestädes, d.r vi varit ombord, mottagne på det vänligaste, och i det ofantliga, en hel fästning lknande skeppts labyrinter ledsagad: med den mest förekommande artighet. Synnerligen angelägna voro de att gör: oss uppmirksamma på kanoner af serdeles stora dimensioner och kulor af dito beskaffenhet. Detta är piller för ryssen,, sade de, pekande på de uppstaplade kulhögarne. Vi serverades med vin, som af flera slag oupphörligt är att tillgå; — så proponerades dans, och 14 hornblåsare uppspelte den allra vackraste polka; man bjöds upp till höger och venster — gamla och unga. Jag — hvad tycks? — började dansen med en liten exgelsman, som utan krus fått mig om lifvet — uppbjudniagsformuläret förstod jag mig åtminstone icke uppå. Engelsmännen, tycktes oss, dansa ej särdeles väl, dock bäst polka, hvilken de dansa i mir smak långsamt; de valsa illa och deras galopt är en blandning af vals och polka, ej ett så dant fling som våra svenska danser. Der officer vi hade med ifrån George skyndade på vår afresa; Wellington ville aldrig släpp: OSS. Då vi återkommo till George,, hade mar redan satt sig till bords, men plats beredde: oss i ögonblicket. Man serverades sittande trenhe rätter, biff, skinka och plumpudding