Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 3

sy ständerna nyligen beskattat bränvinet sä högt,och d tlingen dryck i vårt klimat är så lämplig till surroga för bränvin som just kaffe, så förordade talaren de af hr Hjerta föreslagna nedsättningen. Hr Indebeto Jansåg kaffeimporten redan så stor att den, såsom ut I skottet anmärkt, ej vidare behöfver uppmuntras. Stads eJinkomsterna tåla dessuto:n ingen minskning. Hr Cas -sel bestred kaffets nytta i sanitärt hänseende, stöd ljande sig derutinnan på ett yttrande af prof. Huss vic Isista naturforskaremötet. Hr Scluoan trodde att smugg ling af kaffe numera ej kan med fördel bedrifvas oct Ji öfrigt de 4 rst. härpå ha ringa inflytande. Däåim. TIporien från 1843 till 1853 stigit från 6 till 10 mil. lioper skälpund, ansåg talaren jikaledes den ej tarf: va någon ytterligare uppmuntran. Hr Schwan erinrade dessutom huru Englands störste tullreformator uti närvarande tid ansett kaffe vara en bland de S artiklar som borde bära hufvudlasten af tullafgilterna. Detta behöfde väl ej utgöra någon regel för oss, men förtjenade dock att ihagkommas. Att den nuvarande tullsatsen uppgick till så hög procent af värdet som hr Rooth uppgifvit trodde tal. vara ett misstag, beräknaude han den till blott omkring 22 proc., handelsoch sjöfartsfondsafgift inbegripna. Förnlarade sig i allmänhet anse kaffe, the, specerier, vin ete. vara sädana varor som borde draga tull. Ar Nygren yrkade bifall. Hr Stolpe likaså, instämmare i öfrigt uti hvad hr Cassel yttrat om kaffets infly.ande i sanitärt hänseende, till stöd hvarför hau åberopade provincialläkarnes rapporter, hvari klagas öfver den omåtiliga kaffeförtäringens skadliga inflytand2. Ar Palander förordade bifall, emedan han trod.le ingenting vinnas genom en återremiss. Herr Wec5erg yrkade den af hr Bjerta föreslagna nedsättaingo. Hvad angick kaffets skadlighet, trodde tal. dermed ej hafva sig så farligt. Han hade sjelf alltid var t stor älskare af kaffe och mår rätt bra ändå, fastin han nu är 60 år. Hr Brinck ansåg det man borde spar2 de 4 rst. för statsverket till dess man kommer till de verkliga lifsförnödenheterna. Hr Rooth förmäl:? sig hafva hemtat sina ofvannimnda uppgifter ur Svenska tdningen för den 1 Maj, och då han förn.odade att hr Schwan bsste mycken respekt för notiser i det bladet, så hoppades han att hr S. skulle åter: 1ga sin anmärkning. (Munterhet). Hr Malmborg ville bifall. och upplyste att, så vidt han kände, smu.glades ej nu kaffe i de södra orterna. Hr Wal lenb--g erinrade, i afseende på frågan om kaffets ohe!.osamhet, att detta påstående var mycket gammal.; citerande han en fransysk skalds bekanta genmäl: på en läkares pästäende att kaffe var ett gift: det mätte då vara ett mycket långsamt dödande gift, ty jag har nu druckit kaffe i öfver 80 ärs. Hr Schi-an ville, med anledning deraf att man åberopat Sv tidn. såsom en auktoritet, upplysa, att det bladet aldr 3 för honom varit eller blir nägon trosartikel. le genom en kalkyl att tullen nu utgör högst 25 prov på verkliga värdet. och säledes långt ifrån de 40 proc. som den halfofficielle uppgifvit. Lycklig den. slöt tal., som tror på den, men jag gör det icke Utskottets förslag bifölls. Vil artkeln fisk tillstyrker utskottet bibehällande f ruvarande tullsats på anjovis, sardeller och thon fisk men nedsättning till ungefär hälften af nu stadgade belopp för alla andra slag. Hr Henschen yrkade ater-smiss för att få en ytterligare nedsättning på de fisk lag som utgöra nödvändighetsvaror för den arbetani: klassen, och säledes förnämligast å gråsidor, seij, och sill. Hr Asbrinck skulle väl ansett tullen: fullkomliga afskaffande önskligt, men då sådant ej lät sig göra, yrkade han bifall. Hr Indebetou bestrec att den af utskottet föreslagna nedsättning i sill-tul len, från 16 sk. till 8 sk. tunnan skulle komma ar betsilassen till godo. Arbetsklassen köper merändels sina behof af sill i qvantiteter om 5 och tullnedingen gör derpå 2 rst. Vinsten af denna ned tning stadnar helt säkert i köpmännens fickor, ty icke nedpruta de sitt pris med 2 rst. Men för staten sör nedsättningen en förlust af 30,000 rdr. Hvar skal! ersättning derför vinnas? Männe de handlande vilja åtaga sig en med detta belopp ökad bevillning? Troligen icke. Det blir således folket i allmänhet som på andra skattcetitlar får godtgöra bristen — Yr kade alltsi den nuvarande tullsatsens bibehallande. Hr 3rinck yrkade bifall. Hr Ekelund hade i utskot tet reserverat sig mot nedsättnng i silltullen. Tal. arade att det i början ej varit utskottsledamö terirs afsigt att föreslå nägon sidan nedsättning, men sedan man först beslutat nedsättning ä kabiljo, lax, m. fl. mera för de bemedlade afsedda fiskslagen, Lade man äfven mäst medgifva en nedsättning å sill säso:n en koncession ät bondeständets ledamöter. Hr Hevschen hemställde hvar det skulle stadna om man ser på konseqvensen af hr Indebetous sats. Huru stor skall väl en nedsättning i hans tanke vara för att len skall komma konsumenterna tillgodo? Herr Palander yrkade bifall Hr Nygren erinrade, att då mans påstår det tullnedsättningar ej komma konsumentera till godo, så glömmer man konkurrensen mellan de handlande, hvilken t. ez. just i sillhandeln är stark, att i talarens ort ingen handlande på sill tjenar mer än omkring 16 sk. bko på tunnan. För att visa att nedsättningen ej kommer konsumen terna till godo räknar man ut hvad den gör på5 it. Av:rför icke så gerna räkna ut hvad den gör på hvar sill? I talarens ort köpte emellertid bonden ofta en he; tunna sill, och bonden måtte väl höra till arbetsklassen. Hr Wik förordade utskottets förslag. Hr Tjernberg anmärkte, att om det är sannt, att en ne.!sättning i tullen ej verkar på priset, så kunde man fuli följdriktigt äfven pästå att en förhöjd tull ej heiler höjer priset. Hr Asörink upplyste, att man i utskottet gätt ända derbän i kännedom om silltunnins inoshåll, att man uträknat huru mycket tuilnedsättnin en utgjorde på hvar sill. Förordade bifall, men medigaf, att sedan man i utskottet nedsatt tullen på de 5ättre fiskslagen, det ganska rigtigt hade visat sig, att afsigten ej varit att göra någon nedsättning sill. Hr Schwan anmärkte, att dä man påstår att wedsättningarne komma köpmännen till godo och a af dem ersättas, så skulle väl billigheten fordra, tt de ock få någon godigörelse för den tillökning de bercdt staten, då t. ex. på icke så mänga är tullterna stigit från 2 tili 5 millioner rdr. Bestred att nedsättningen i silltullen tillkommit af en slump. Många af utskottets medlemmar hade önskat till och medi tullfrihet, ehuru man för att gå varliga tillväga; de..na gång nöjt sig med en nedsättning till hälfter af Iörra beloppet. Det är en ostridig sanning, att dezx som köper dyrt måste ock sälja dyrt, och bästa hö? tången för industrien är således en billig lefnadsad. Hr Kock besvarade hr Indebetous fråga, ersättning skulle tagas, med den erivran, utt ern tittills varit förbudet till utförsel och nu är aget att få utgå mot 1 rdr tull. Man beböfver es blott exportera 30,000 skE tackjern, så är n på silltullen täckt. Utskottets förslag bifölls. rg Dagens Plenum. Tulltazan har förevarit till fortsatt behandling. Vid pleni n uppläste hr Asker ett skrifvligt anförande deri , med anledning af den af utskottet framställda änna grundsatsen att frångå förbuden och der med likartade tullsatser för att utbyta dem mot sådana tullafgifier som i verkligheten del med alla varor möjlig, ville framl kar om det förbudssystem som nu k tull rvactiftnine Ta nn Amillada nå