Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 3

. näringsidkarne nu under den nya näringslagstiftnint gen få uthärda och kunna uthärda den fria konkur:rensen, så böra äfven fabrikanierna, som ha långt s rikare förvärfskällor, kunna bestå i loflig täflan. Hr Hesselgren protesterade mot rigtigheien af detta dnare pästående och mot hr Askers satser i allmänDessa gillades deremot af hrr Brinck och AsI hr Hesselgrens yttrande instämde hrr ångberg och Almgren, hvilken sednare begärde anförandet på bordet. I Vid fortsatt föredragning af de särskilda artiklarne, biföll derefter ståndet hvad utskottet föreslagit beräffande Fjädrar, ej specificerade, Flaskfoder, Fläsk, oglar, Folier, Formar, Fyrverkeriarbeten, Färger och Färgningsämnen, Färgträd, Galläpplen, Bomullsgarn, Segeloch bindgarn, Gevär, Gipsarbeten, Glas af alla slag och Gummi. Deremot förbigingos artiklarne Ullgarn och Linnegarn för att behandlas i samband med Ull oer Lin. För de diskussioner som förekommo beträffande Färger, synnerligen blyhvitt, samt om Bomullsgarn och Glas skola vi i morgon lemna redogörelse. — Bondeståndet. Å Plenum d. 3 Maj, kl. 6 e. m. Tulibevillaingsfrågan. Man började med artikeln Antimonium, den första af dem som blifvit ifrågasatta att underkastas föränring i gällande tullbestämmelser. Utskottet har tillstyrkt nedsättning af dess tull från 1 sk. till 6 rst. ver . Petter Jönsson från Träslända upphäfde sig senast för att kämpa för bibehållandet af skillingen hel och odelad, mwen hann ej längre än till första meniogen, då någon underrättade honom att nedsättningen härledde sig ffrån Kongl. Maj:ts nådiga proposition, hvarpå det sttannade vid preludierna. Den ifråssavarande tullnedsättningen bifölls säledes utan vidare motständ. Apelsiner m. fl. frukter hafva äfven varit ifråga att åsättas lägre tull, men utskottet har afstyrkt detta, och t2lmannen tog derför på förhand för gifvet, att ståndet skulle gilla utskottets framställning, hvilket :ck skedde. nAska, rå af träd eller andra vegetabiliers samt vällad eller oraffinerad pottaska, har utskottet föreigit måtte bli fri till införsel, och detta bifölls; en raffinerad och calcinerad pottaska, hvarå utskottet ville ha tullen bestämd till 8 sk. i stälet för 10 sk., fick bibebälla den gamla tullsattsen. Detvar i första rummet Petter Mårtensson, som till förmån ör de fattiga personer, hvilka befatta sig med pottaskebränningen, talade för bibehållandet af den gamla Hen på den raffinerade varan, som kommer ifrån alcineringsverken, under det han medgaf tullfrihet för den rå varan, som just de fattiga afläta till dessa små fabriker. Nils Larsson åberopade väl att den kaleinerade pottaskan vore ett behof för glasbruken ch att föröfrigt pottaskan de flesta år utgjorde förenål för export, samt således blott undantagsvis kunde somma ifräga att införas; men Sandstedt och David Andersson som upplyste att glasbruken kunna använda oda i stället för pottaska, och med hvilka många instämde, Petter Claesson, f. talm. Nils Persson, Sandberg, Bäckström, Petter Jönsson, Anders Jonsson från Jönköpings län samt Erik Larsson voro alla för den -amla tullsatitsens bibehållande, och då Petter Mär-ensson åberopade sin erfarenhet såsom f. d. rottaetillverkare och numera delägare i glasbruk, så afsjordes saken utan lång ordstrid. Askar och dosor, som utskottet föreslagit att åsätas 8 sk. tull pr I i stället för 235 procent af värdet, :nsäg David Andersson böra fortfarande förtullas ef. er värde; men då Anders Pehrsson från Örebro län upplyste att man brukat införa locken vid en tullammare och sjelfva askarne eller dosorna vid en annan, och dervid naturligtvis kunnat angifva nästan ur lägt värde man behagat, emedan ingen finner uträkning vid inlösen af blotta delar af sådana pjeser, hvarigenom tuHinkomsten också blifvit mycket mintre än den borde vara, och att detta kunde förekomnas endast genom vigtförtullning, så bifölls utskot:ets förslag. De derefter följande artiklarne: assa foetida, band, harometrar, beck, elfenben och bildhuggeriarbeten förinledde ingen diskussion, utan gillades hvad om dem slifvit föreslaget. Bleckslageriarbeten, hvilkas införseltull utskottet föeslagit mätte necdsättas frän 12 till 8 sk. för olackesade och frin 16 till 12 sk. för lackerade, föranledde ister ungefär samima personer som vid frågan om pottaskan vill opposittion. Det var Petter Märtensson, Sandstedt och Peitter Jönsson, som med bifall af Erik arsson och de öfriga af den sidan ifrade för bibehållandet af den gamla tullen, under det Falk, Ola Månsson, Matts Pehrsson, Nils Larsson, Anders Anersson i Walla, Johannes Nilsson från Skåne, And. Pehrsson, Nyqvist och f. vice talm. Nils Pehrsson, ned hvilken Car Olsson och Ola Svensson från Skå1e förenade sig, talade för nedsättningen och äfven segrade. Emellan Petter Jönsson och Johannes Nilsson från skäne uppstod härvid en lifligare debatt. Johannes Nilsson hade redan på förmiddagen uttalat sig för äga tullar i allmänhet, säsom enda utvägen att hinIra lurendrejeriest, hvars förfärliga verkningar till lemoralisation han i gripande färger skildrade. Härvid nämnde han huru till och med små barn, både sossar och flickow, uppfostrades till falskbet, lögn och oedrägeri, å ena sidan af lurendrejarne och ä den ndra af tullspionerna. Detta yttrande hade också getter Jönsson redan på förmiddagen på sitt vanliga valft skämtsamma halft hänande sätt upptagit, säsom en förklaring af Johannes Nilsson, att barnen i den468 komittentskap voro sä förderfvade, att de kunde wnses för tjufvar ty säsom kronotjufvar ville Petter Jönsson anse tulförsnillaren och hafva honom bestrafad, men äfven wu på aftonen upprepade Petter Jönson samma refring, under pästäende att det barn som fätt lära stjäla fyra styfver icke skulle kunna vänjas från der onda banan, utan af sin inbitna oöjelse drifvas at stjäla äfven fyra skilling hvarföre sun antog att mn hade intet annat val, om Johanes Nilssons uppift vore riktig än att upphäfva allt d tullar heter, det Petter Jönsson likväl ej ville in på utan heldre önskade straft såsom för kronooad samt höga tullsattser på fabriksoch handtsvaror, så att ej arbetarne mätte yrka tullnedning och lägre pris på sina födoämnen, Petter jossons egna och jordbrukets alster. Johannes Nilsson fann sig nu böra genmäla Petter Jönsson, för att slippa vidare knuffar, som han sade; visade huru de höga tullsatserna fostra brottet ;ch demoralisationen, hvilka voro alltför sorgliga fewmener för att vara föremål för en gammal och eraren riksdagsmans skämt; dock ansäg han sig ej ha innat att vänta af Petter Jönsson frän Träslända, som på förmiddagen, när det passade sig för den sats aan då dref, med skarp betoning försäkrat, att den ttiges besparing af en skilling då och en skilling 14 snart gick upp till dalern och riksdalern, men sedan, då det var fråga om nedsättning af en skilling priset på fattigmans föda, ej velat deruti se någon rdel för honom. Äfven Nyqvist gendref Petter Jönsson, dä denne, sl skäl för den höga tullens bibehållande, åberopade t han för nåson lagning å bleckslageriarbete fått ala lita myciet som hela pjesen kunde köpas för i Lejas bod, oci visade att om våra bleckslageriarbevore så oskickliga att de behöfde taga lika mycför en liten lagning som köpmannen för en hel ndsk pjes, så vore det bättre att de toge till yxan plogen, än att nationen skulie föda dem genom orimliga tullar och med detsamma fostra brottet och rderfvet hos affärsmän, lurendrejare och tullbetjeUtskottets framställning i fråga om delar af artificiella blommor, bly, blyerts, blyertspennor och blyocker gillades utan diskussion NN ISS förbluffade båtkarls hufvud. Denna souvenir, hvilken man kan kalla rätt hufvudsaklig, tycktags 1 Vara gin NVvAa AGarTA fsåcKAm sådan han