Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 3

förbluffade båtkarls hufvud. Denna souvenir, hvilken man kan kalla rätt hufvudsaklig, tycktes ej vara sin nya egare (såsom sådan bewaktade han sig åtminstone sjelf) ovälkommen; grannlåten oberäknadt, passade den det aya hufvudet icke sämre än den af hafsdjupet uppslukade. Allt detta gaf naturligtvis imne till icke obetydlig munterhet både ibland oss och ibland dem, från hvilka vi nu togo utsked — för att återse hvarandra — jag vet ke när? — möjligen först sedan Ryssland blifvit en engelsk koloni (!), ifall förhoppningarne skulle sträcka sig så långt och ifall Elfsnabben då åter skulle blifva ihågkommen af den segerrika eskadern. — Emedlertid gör och gäller vär guldgalonerade skärgårdsdräng, hvilken icke aktar sin brittiska hufvudprydnad för rof, bland öns befolkning under det ärorika, om än litet spefulla namnet: den engel ske amiralen.