Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 3

rundlig tid för sig anslagen. Sedan prester efter måltiden, men före den derpå följande deserten, läst en kort men hög bordsbön, borttogs duken med åtföljande tillbehör, i hvars ställe glas och viner framsattes, hvarpå spelades upp, först vår svenska folksång, sedan annan omvexlande musik under hela den långvariga deserten. Derjemte pratades mycket högt och lifligt, allt under detman tömde glasen, som lika snart fylldes och åter tömdes, hvartill bjöds russin, mandel, dadlar, fikon, engelska konfekturer och bakelser, de scdnare dock i min smak ej serdeles goda. Kl. half nio stego vi upp, och nägra officerare voro oss till vår båt följaktige samt vid nedstigandet behjelplige; de öfrige sutto helt lugna qvar, utan att afbryta sin smakliga välplägning. Vårt nedstigande och utstigande enom kanongluggarne var ej utan sitt lilla ventyr, innan vi fått fast fot nere i vår i den starka sjögången kring fartygets sidor guppande lilla båt, — liten vid sidan af den stora kolossen, fastän dock stor i jemförelse med de vanliga skärgårdsbåtarne. Sålunda finner man besannadt ordspråket: allting är relativts. En af våra roddare (jag vet ej om till följd af att han hade fått smaka på för många engelska snapsar,, så att han till följd deraf hade blifvit något tunghufvad) tappade vid nedhalningen sin mössal sjön. Var egarens hufvud tungt, så var hans mössa det icke mindre, ty den tog genast vatten in ock gick till botten. Karlen kliade vid detta missde sitt nakna hufvud. Nakenhet medföl alltid förlägenhet; — vår man, med lockai fladdrande för vinden,, såg rätt förlägen ut. Detta måtte hafva framkallat medlidande hos en af våra engelska herrar officerare. Han var snart uppe på däck, och lika snart nere igen med en guldgalonerad uniformsmössa, den han helt gertelmanlikt tryckte på vår