Aftonbladet – 3 maj 1854, sida 2

förändrad egenskap af fråga om skattens utgörande, och åtminstone i en del, så vidt forsellönen angär, isyftat lindring i de skattskyldiges utgifter, skulle Rikets Ständers häruti fattade beslut icke på annan grund kunna anses för sin bindande kraft erfordra Kongl. Maj:ts nädiga bifall, än om, utöfver hvad srudlagarne genom sin ordalydelse föranleda, giltighet skulle tillerkännas den mening, att inskränkning af statens ordinarie inkomster af jordens beskattning icke finge utan Kongl. Maj:ts nådiga samtycke äga rum, och om till frågor af sädan syftning hänfördes den nu förevarande. Säledes kan i detta hänseende annat icke erkännas, än att, derest Kongl. Maj:t funne beslutet äga en på ordinarie statsinkomsternas belopp och säkerheten om deras framtida bestånd störande inverkan, Kongl. Maj:t då ägde att till beslutets verkställande vägra sitt nådiga samtycke. Att sådant förhållande här icke varit ifråga, är uppenbart då beslutet, tillkommet genom hufvudsakligt bifall till ett af Kongl. Maj:t i nåder väckt förslag, vunnit Kongl. Maj:is nädiga godkännande; och häraf blir den gifna följd, att beslutet ovägerligen bordt till verkställighet befordras. Enär, vid sådant förhållande, statsrådets ofvanbemälde, dels ännu varande, dels från samma befatt ningar afgängna ledamöter finnas hafva i förberörde, den 10 Oktober 1851 förefallna rådslag, angående Rikets Ständers beslut om ändradt sätt för indelta hemmansräntors och kronotiondes utgörande, tillstyrkt 5fverträdelse af rikets grundlag, har konstitutionsutskottet, på grund af 106 regeringsformen, pröfvat skäligt derför ställa samme konungens rådgifvare under tilltal inför riksrätt; hvilket åtal herr justitieombudsmannen alltså äger att, enligt lag och sakens beskaffenhet, utföra. Stockholm den 25 April 1854. På Rikets Ständers Konstitutionsutskotts vägnar G. Lagerbjelke J. ÅA. Butsch för Ridderskapet och Adeln. för Presteståndet. A. M. Brinck And. Andersson för Borgareståndet. för Bondeståndet. Joh. Aug. Södergren. Justitieombudsmannens skrifvelse till presidenten i Svea hofrätt är af följande innehåll: Till herr Presidenten i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätt ! Enligt rikets höglofl. Ständers konstitutionsutskotts den 25 sistlidne April till mig aflåtna skrifvelse här åtal inför Riksrätt blifvit beslutadt emot de ledamöter af konungens statsråd, hvilka den 10 Oktober 1851 leltagit uti behandlingen af rikets höglofl. Ständers vid sista riksdag aflitne underdåniga skrifvelse angående grundskatternas förenkling samt sättet för deras utgörande, nemligen dels föredraganden hr statsrådet och riddaren af kongl. Nordstjerneorden Johan August Gripenstedt och dels deras excellenser statsministrarne riddarne och kommendörerne af Kongl. Maj:ts orden hr grefve Gustaf Adolph Sparre samt hr friherre Gustaf Nils Algernon Adolph Stjerneld jemte herrar statsråden kommendören med stora korset af kongl. Nordstjerneorden Johan Fredrik Fåhreus, kommendören af samma kongl. orden Nils Fredrik Wallensteen, kommendören af kongl. Svärdsorden Carl Ludvig von Hohenhau en, riddaren af kongl. Nordstjerneorden Paul Genberg och grefve Baltazar von Platen, derföre, att de uti sina rädslag öfver omförmälde ämne skola hafva tillstyrkt öfverträdelse af rikets grundlag; hvarföre af utskottet mig blifvit uppdraget att sidant ätal enligt lag och sakens beskaffenhet utföra. I följd häraf anhåller jag hos hr presidenten säsom riksrättens ordförande om laga kallelse å förbemälde herrar statsräåds-ledamöter, att inför riksrätten svara uti det till-ätal sålunda hänvisade mål, deruti jag förbehäller mig öppen talan till anförande och bevisande af allt hvad dermed kan finnas ega gemenskap och nödigt anses. Stockholm af Rikets Ständers Justitieombudsmans expedition den 1 Maj 1854. S. L. Theorell. Enligt 102 och 106 8S i regeringsformen består riksrätten, utom förenämnde ordförande, af följande ledamöter: presidenterna uti alla rikets kollegier, de fyra äldste justitieråden, högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden tjenstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagde eskadern af armåens flotta, de två äldsta hofrättsråden i Svea hofrätt och den äldsta ledamoten i hvarje af rikets kolleger. Det orimliga uti sammansättningen af denna domstol, der åtskilliga af de utaf regeringen beroende, till och med amovibla embetsmännen äro satta till domare öfver regeringens ledamöter, är så ofta framhållet och så allmänt insedt, att det ej behöfver någon vidare TJ utredning. — Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t, I med anledning af H. K. H. hertigens af Sö dermanland dödliga frånfälle, hvilken, enligt Konungens derom tillkännagifna önskan, öfverlemnades af landtmarskalken och ståndens talmän, är af följande lydelse: Rikets Ständer, som vid början af innevarande riksmöte egt den dyrbara hugnad, att inför E. K. M. frambära sina underdåniga lyckönskningar till den I efterlängtade gåfva, hvarmed Försynen välsignat Konungabuset och Fäderneslandet, genom födelsen af E. K. M:ts hr Sonson, Sveriges och Norriges ArfI furste, H. KE. H. Hertigen af Södermanland, se sig i dag, med sorglig anledning af denne Furstes tidiga bortgäng, kring E. K. M. ånyo församlade. Förlusten af ett älskadt barn, en späd ättling, ett ämne för framtidens glädje, kännes djupt smärtsam i hvarje hem på jorden, i hvarje boning, der en kärleksrik ande räder; och denna smärta får en ännu högre betydelse, dä vid den saknade hädangångne varit fästade tvenne trofasta folks hjertliga förhoppningar och deras af Honom från vördade stamfäder ärfda tillgifvenhet. Han kom till oss lik ett vänlig: glädjande budskap, sändt af Gud, att för Norden, efter lidanden och förluster, beteckna dagningen af sällare öden. I konungaborg och hydda, nyss förmörkade af sorger och bekymmer, spriddes åter, vid hans födelse, hoppets milda ljus. Lik en skön hägtl ring, som framsträlar på fästet, fägnar ögat och för. svinner mot högre rymder, har Prins Carl Oscar Wilhelm Fredrik lefvat och nu öfvergätt till en bättre verld. Sörjande föräldrahbjertan och den allmänna saknaden skela förvara hans minne. E. KE. M. har täckts uttala den, ur Dess eget landsfaderliga tänkesätt hemtade försäkran, att E. K.:M. vid den för Konungen och Fäderneslandet så ömma, lidna förlusten funne en mäktig anledning till tröst