Aftonbladet – 3 maj 1854, sida 2

-— 7 — me— derkastat er. Isanning, — hans otacksamhet enot er har varit himmelsskriande. Om ni nu lemnade fädeneslandet, skulle ni på samma gång lemna honom i ull besittning af den magt ni bidragit att förskaffa honom, utan att taga det ringaste steg, hvarken för återrinnande af edert fordna inflytande, eller utkräfvande af hämnd på edrå fiender. Fredrik, som njutit af edra behag, och Stobee, som visat er ett sådant djupt förakt, skulle begge förblifva ostraffade. — Men begriper ni ej, min herre, att hämnden på den ene af dessa personer skulle gagna den adre... att Fredriks fall skulle komma Stobdåes hjerta at jubla af fröjd, då deremot den förhatlige öfverstens urdergång skulle vältra en tung sten från konungens bröst. Dessa båda hämndens alternativer korsa sålunda hvarandra... och i sanning, min herre, — jag har blifvit så bemött från aller högsta ort, att jag vore frestad att ingå förbund med sjelfva Stobee, för att straffa de otacksamme. — Det är just ett sådant förbund jag ämnar föreslå er, fru friherrinna. Regina betraktade honom med en blick af förvåning. oo — Huru? — sade hon, — och Gyllensten har dock uppdragit åt er att utföra sin sista vilja. Hur vill ni gå i land dermed? ... — Natten före sin död yttrade Gyllensten till mig om Stobee: Du skall icke döda honom . . . hvartill skulle det tjena? Men du skall mörda hans frid, hans lugn, hans dygd begriper du... Du skall göra honom lika lastbar, som han förut varit sedlig... Du skall förgifta hans själ... narra honom att dricka och spela... att blifva sin hustru otrogen ... säga honom att verlden är full af falskhet och brott, att redligheten och dygden dukar under, medan lasten och brottet triumfera. Du skall rycka från honom tron på Försynen, inbilla honom attt ingen njutning, ingen tillfredsställelse finnes annat än köttets... du skall leda honom in på tviflets bana, ända tillls denna bana fört honom till förtviflan. Sök upp homom... sug dig som en vampyr fast vid honom och dricck, såsom denne . . . ut hjertblodet af hans dygd... Mlärk väl, detta är den enda hämnd som kan tillfredsställa 1mig . . . den enda som kan krossa honom . .. Nå väl, mim fru . . . hvad säger ni? Vill ni vara mig behjelplig i utförandet af denna hämd? En glädjestråle blixtrade till i Reginas öga... Hon sprang upp... men sjönk snart tillbaka, hvarvid hennes ansigte återtog sitt förra dystra uttryck: