Aftonbladet – 3 maj 1854, sida 2

möter i underdånighet tillstyrkt uppskof med all erkställighet af beslutet i förstnämnde särskilda ämne, mförd med så väl innehället af det vid K. Maj:ts roposition bilagda statsrädsprotokoll den 1 Februari 331, som ock sjelfva propositionens uppställning och delse, gifva utskottet fastheldre all anledning till otagande, att i rädslagen angående samma nådiga ropositions aflå:ande icke ingått sådan bestämd och fgörande beräkning i afseende på tiden för beslutets örsättande i verkställighet, som skulle anses i sig jelf innefatta fullt giltigt skäl för afvisande af allt nspråk på sådan verkställighet innan tiden vore inne ör tillämpning jemväl af blifvande beslut angående jelfva ränteförenklingen; och utskottet har derföre, id granskning af konungens rådgifvares förhällande detta ärende, vid dess underdäniga föredragning d. 0 Oktober 1851, funnit sig hafva till föremål för sin undersökning: om, sedan Kikrets ständers beslut i anedning af Kongl. Maj:ts rnädiga proposition angående örändring i sättet för hemmansräntors och kronotindes utgörande tillkommit, detta beslut, med afsende å dess innehåll och ordalydelse samt förhanden arande förhållanden, kunnat och i följd deraf bordt ,ringas till den skyndsamma verkställighet, som det ned beslutet afsedda, allmänt nyttiga och till sitt ångvariga behof ostridiga ändamälet fordrat. I fråga om beskaffenheten af rikets ständers meravämnde beslut, kan konstitutionsutskottet icke såsom ;rundlagsenligt erkänna det förhållande, att, sedan rikets ständer uti deras underdåniga skrifvelse den 20 augusti 1851 hos Kongl. Maj:t anmält deras i ärenlet fattade beslut, konungens rädgifvare, medelst äberopande af hvad under förhandlingarne i särskilda riksstånd skulle hafva i ärendet förefallit, ifrågasatt samma skrifvelses tillförlitlighet, så att rikets stänlers beslut skulle vara till sin gällande kraft beroende af vilkor, hvilka icke voro uti skrifvelsen framställda. Det i grundlagen erkända sätt för und.rdånigt framförande till Kongl. Maj:t af rikets ständers attade beslut, nemligen inför riksstånden justerad och godkänd samt af vederbörande undertecknad skrifvelse, måste gälla säsom fullt tillförlitlig och biddande framställning om beslutets innehäll. :tVid betraktande af de uti inledningen till Kongl. Maj:ts nådiga proposition omförmälda olägenheter af auvarande beskattningssystem, synes det utskottet vara uppenbart att de anmärkta olägenheter, som följt af det hitintills gällande sätt för räntornas och tiondens utgörande, varit af beskaffenhet att särskildt för sig kunna modanrödjas, och att den utväg, som i detta hänseende blifvit af Kongl. Maj:t i nåder föreslagen, xunnat och otvifvelaktigt skolat blifva vald äfven om fråga alls icke uppstätt om grundräntornas förenkling. Ehvad dessa voro till skattepersedlarnes olika slag flera eller färre, hade uppsägningsrättens begagnande de svära olägenheter, som nu skola afhjelpas; och svårligen lärer någon vilja framställa såsom sannolikhet, att om frågan om förenklingen skulle i följd af stridiga äsigter vid dess ytterligare pröfning komma att förfalla, utan tillämpning af de nu antagna hufvudgrunder för dess genomförande, det redan fatvade beslutet om ändring i sättet för räntornas och viondens utgörande derföre komme att anses äfven böra förfalla. I sjelfva sakens natur läg således icke aågot hinder för den verkställighetsåtgärd, som nu varit i fråga. Om ock å ena sidan kunde i allmänna ordalag förklaras, att hela regleringen af skatteväsendetlämpligast borde på samma gång verkställas i alla sina delar, måste dock, å andra sidan, afseende fästas ä alla de omständigheter, hvilka här framställt sig såsom giltiga: anledningar för Rikets Ständer ätt anse frågan om sättet för räntornas utgörande vara särskilt för sig afgjord, och att förvnta sig skyndsam verkställighet af beslutet. I sädant afseende förekommer, att uppställningen af K. M:ts nådiga proposition innefattat de tre frågorna säsom särskilda ämnen, med särskilda, af motiver förutgängna förslag i hvarje fråga; att då förslaget i den första frågan slutade med framställning om behefvet af vidstrickta förberedande ätgärder och ytterligare nädig proposition för frågans definitiva lösning, ändock icke vid andra och: tredje frågorna, i hvilka utvecklades slutliga förslag, på nägst sätt antyddes, att de beslut, hvilka i dessa frågor kommo att fattas, skulle blifva öfverflödiga och onyttiga i den möjliga hän delse, att konungs och ständers sammanstämmande framtida beslut i första frågan ej kunde tillvägabringas; att Rikets Ständers beslut, sädant det mäste på grund af den aYätna underdäniga skrifvelsen upp fattas, likaledes upptog frågorna och de i dem af gifna yttranden ätskiljda; att Rikets Ständer, samtidigt med deras underdäniga anhållan, att vid början af deras nästa sammanträde få emottaga K. M:ts nädiga proposition för slutlig. afgörande af första frågan, hos K. M:t anm:ide sitt redan dä, är 1851, vidtagna anordnande af de medel, hvilka till ersättning för forsellön skulle utbetalas, dä beslutet i den andra frägan, om sättet för räntors och tiondes utgörande, kommit till verkställighet; att om ock, sä som statsrådets ledamöter äberopat, hinder för verkställigheten. genast vid emottagandet af Rikets Stän ders underdåniga skrifvelse mötte, genom. saknadt be stämmande af :det meddelpris, som för lösningsrättens begagnande var nödigt, samma hinder ingalunda kunde anses fortfarande utestänga verkställighetens möjlighet under alla de år; som måste framflyta innan den på ytterligare pröfning beroende första frågan hunne att afgöras; och att ät de likaledes äberopade, men icke till beskaffenheten närmare antydda svärig heter, med hvilka utförandet för öfrigt skulle vara förknippadt, icke kan tillerkännzs afgörande vigt i denna, på den stora mängden skattdragandes rätt betydligt inverkande angelägenet, för hvars genomförande ingen möda bör: vara skydd; och är i afseende härä särskildt att bemärka att, då bondeståndet vid dess fattade beslut om inskränkning iiantalet af deras deputerade vid markegängssättningen icke aktat nödigt att i afseende på deras utnämnande närmare förordna, och säledes ständets fö.ut gifna föreskrift i ämnet mäste fortfarande tjena till efterrättelse, hinder ej kan anses hafva härutinnan niött, enär i de län, der flera än två deputerade förut:varit utsedda, tvä bland dessa kunnat bestämmas antingen genom lottning, eller, i enlighet med hvad kammarkollegium i sitt underdåniga utlåtande i frägan om markegängsprisens hestämmande föreslagit, genom val af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, eller ock på annat sätt, hvarom Kongl. Maj:t, i anledning jemväl af Rikets Ständer gjorda underdäniga anbhällan om vidtagande af nödiga förfoganden för verkställigheten i detta ärende, kunde i nåder finna godt att förordna. i Dä grundlagarne i 57, 62, 64 och 65 4 regeringsformen förbehålla Rikets Ständer allena att utöfva svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, samt att pröfva ioch fastställa de ändamål, till hvilka sä välordinarie statsmedel och inkomster, som ock bevillningar skola ianvändas, samt uti 30 2 mom. riksdagordningen stadga den grund, som innebär, att Rikets Ständer äga:besluta indragningar af förut anordnade statsutgifter, men i öfrigt icke innefatta någon uttryeklig föresktift, som kunde tjena till särskild ledning för behandli gen af detta ärende, hvilket, fastän af Konung !och rm AM O OO AR AA 6 AR