Aftonbladet – 27 april 1854, sida 3

märkningar fogat det tillägg, att de, em ändring al försläget komme i fråga, väl önskade sina framställda anmärkningar vinna afseende, men att de gerna uppoftrade sin enskilda öfvertygelse om det möjligen bättre i en och änman detalj, för att genom författtingens antagande i sin helhet undanrödja möjligheten af hela fräågaus sönderbrytande och det stora änlamålets fullkomliga förfelande. Att detta icke varit tomma ord visade sig nu dä, vid fråga om propositions framställande, den ene efter den andre frängiek sina ändringsförslag och man blef nästan enhöälligt ense derom att proposition skulle framställas på lagförslagets antagande oförändradt, i sin helhet. Denna proposition blef således af talmannen framställd och med ljudeliga ja besvarad. Blott en eller tvenne röster hördes ropa nej. Redan i vär redogörelse för gärdagens förmiddagsplenum omnämnde vi att stadgandet om destilleringen var det som inom ständet väckte de allmännast delade betänkligheterna. Det förtjenar anmärkas, att då man nu emellertid frängick ändringsförslagen härutinnan för att ej inläta sig på en sönderstyckning af förslaget som ingen kunde veta hvar den skulle stanna, utskottet till följd af äterremisser i denna punkt från de öfriga ständen skall blifva i tillfälle föreslå en ändring, som det dä stär borgareständet fritt att biträda. Dagens plenum. Lagutskottets betänkande n:o 26, med förslag till förordning huru förhållas bör med bortkommen persons efterlemnade egendom, bifölls af ståndet efter några af hr Björck framställda och af flera ständets ledamöter biträdda anmärkningar mot det i betänkaniet förekommande uttrycket att bortkommen person skall under vissa omständigheter för död anseso. Anseende hr Björck det vara af vigt, att ej den miss:ydning kommer att göra sig gällande, det alla andra den ifrågavarande personen åliggande band äro genom denna författning upplösta, när enligt denna författning en persons egendom bör till hans arfvin3ar öfvergå. Hr B. fann dock författningens rubrik i detta hänseende tydlig och ville ej motsätta sig biall, blott på förhållandet fästa uppmärksamhet. I Ekonomi-utskottets betänkande n:o 79, med an:edning af återremiss från presteständet af betänkanlet om utvidgade rättigheter för mosaiske trosbekännare, har utskottet af adelns och borgareståndets frisinnade beslut i frågan ej sett sig föranlätet till nåson annan ändring af sitt förslag, än att det namngifvit de städer i hvilka judar skulle få bosätta sig. läraf har dock uppkommit, såsom hr Ekenn.an visale, att det nya förslaget är en inskränkning i jemnörelse med det förra, ty utskottet har vid sin namnippräkning glömt stapelstäder som hafva öfver 4000 inrånare, t.ex. Carlshamn, som nu räknar 5000. Ilikhet ned hrr Ekholm, Kistner, Gråå m. fl., yrkade talaren emellertid att ståndet, med vidblifvande af sitt förra beslut, måtte lägga detta betänkande till handlinsarne. Sedan Presteståndet fattat definitift beslut i rågan, blir derefter utskottet i tillfälle att sammanemka ståndens meningar. Hr Stolpe fann ifvern för udarne obefogad, då han var öfvertygad att högst få kulle göra hruk af den dem medgifna bosättningsätten. De ha högst sparsamt begagnat rätten att 10s K. M. begära det särskilda tillstånd, som nu kan lem till sådan bosättning berättiga. Om Carlshamn blifvit så olyckligt att bli glömdt, så kan detta hjelvas på ansökningsväg. Judarne äro af ålder ett mycet tålmodigt folk; de promenerade i 40 år i öknen nnan de kommo till det förlofvade landet, hvadan le ock helt säkert skola taga det ganska lugnt om le i några år förblifva utestängda från Öregrund och Norrtelge. Talaren yrkade alltsåbifall till utskottets ya förslag. Talmannen sporde hr S. om det verkligen vore lans mening att yrka bifall, och då hr S. förmälde utt så var, framställdes proposition på bifall, hvilken ned nej besvarades, hvarpå betänkandet blef lagdt ill handlingarne. Lagutskottets betänkande nr 17, tillstyrkande rätt ör underdomare att förklara qvinna myndig då hon uppnått 30 är. Hrr Björck, Henschen, Hasselrot, Ekwolm m. fl. skulle väl önskat att utskottet tagit steset nägot längre ut, men funno sig dock ej böra afisa det lilla som nu bjudes, och tillstyrkte derföre ifall. Hr Gezelius trodde, att mot 1 myndigblifven vinna, för hvilken det gär väl, går det illa för 10, warföre han motsatte sig all förändring och yrkade fslag. Hr Stolpe motsatte sig äfven förändring, emejan han ansåg meddelandet af en sädan dispens som en ifrågavarande endast böra verkställas af konunen, till hvars prerogativer det hörer. Hrr Hasselrot, ydin m. fl. trodde deremot att här icke var fråga m nägon dispens, utan endast om medgifvandet af vad som genom förevarande nya stadgande blir en wglig rätt. K. M:t har i öfrigt ingen annan ledning ör sitt tillgörande, än deras utlätande, ät hvilka aförandet nu öfverlemnas. Hr Öhrström ville ej tvista m huruvida här var fräga om meddelande af disens, men trodde att K. M:t ej skulle anse såsom illhörande sina preogativer att förklara mile den och len, eller jungfru en och den för myndig. Det bör lessutom antagas, tt K. M:ts dyrbara tid kan bättre nvändas, än att mddela dispens åt 200 qvinspersoer om äret. Betinkandet blef derpå af ståndet bifallet. Ständet biföll likaledes samma utskotts afstyrkande etänkanden n:o 18, om förändring i vilkoren för vinunde af lagfart ä fast egendom, och n:o 19, om yldighet att afsti jord för anläggning af jernvägar. Deremot återremitterades n:o 20, afstyrkande Olof ehrssons motion om förändrade stadganden ang. oega makars varning, och n:o 21, afstyrkande föränringar i stadgandet om dana-arf. Hr Henschen yrade nemligen att hans i samma ämne väckta motion ätte blifva med den förevarande i ett sammanhang ehandlad. N:o 22, som afstyrker motion om bestämmande af 1 summa appellablis för fullföljd af talan i hofrätt, fölls af ståndet. Statsutskottets utåtande n:o 93, angående upphönde af den ätskiliga hemman åliggande skyldighet t utgöra dagsverlen in natura till kungsgårdar och dra kronolägenheser, bifölls, med undantag af litt. . och C. angäence öfverstebostället Lilla Bjurum h åtskilliga boställen och kungsgårdar i OChristianads och Malmöhus län, i hvilka delar betänkandet erremitterades. Samma utskotts utlätande n:o 94, om rätt för Näa och Själevads socknemän att till skatte lösa ätilliga fiskvatten, äterremitterades, emedan man ang det stå i strid mot förra riksdagens beslut, att ga fiskvatten skulle försäljas. Deremot biföllos n:o 95, om behöfvandes undsättng i missväxtår, n:o 96, afstyrkande förslag om en rskild fond för ersättning åt dem som lidit förluster nom hagelskada, och n:o 97, som afstyrker afskrifning undsättningslän, beviljade Norrbottens och Westertteus län. N:o 98, afstyrkande ytterligare län för hamnansgningen i Wadstena, ätterremitterades på yrkan af r Örström, Nordvall och Ekelund. Slutligen biföll ständet bevillningsutskottets afstyrnde betänkanden n:o 5, om en pensionsanstalt för lerstigna, n:o 6. om ändring i nu gällande förerift om de s. k. stämmoböternas fördelning ochn:o om skyldighet för dem som ha en viss bestämd nteinkomst af utlänta kapitaler eller undantag af mman att med en viss procent af sin inkomst biaga till fattigvården. — ri Randecfåndat