Aftonbladet – 27 april 1854, sida 3

1-Desse: voro de förnämsta anmärkningarne för hvilka uljemte hvad-som för öfrigt föreföll: både i gär aftor och på förmiddagen närmare redogörelse skall följa .-) Sedan man hunnit genomgå hela betänkandet oct n Jafgörandets stund nalkades, kom man till frågan on a Ipropositionernas uppställande, hvarvid ståndet antog bifall å betänkandet till japroposition, och törbehäl elför ståndet att särskildt pröfva hvarje förändringsför slag till nejproposition; och utföll voteringen med 35 ja mot 19 nej, hvadan således betänkandet oförändrad. .Jär af presteståndet bifallet. -) Biskop Hallström anmälde reservation både mot in. -nehållet och formen af beslutet, emedan genom det t sätt hvarpå beslutet fattades, han ansäg den enskildes , rätt att få sin äsigt af ståndet pröfvad hafva blifvit , Jafskuren. ) I a e Borgareståndet, Plenum i går afton. Ständet fullbordade i detta plenum öfverläggningen om den nya bränvinstillverkningslagen, och fattade deröfver sitt beslut. ) Föredragningen fortsattes nu frän 41, vid hvilken Jöfverläggningen på f. m. blifvit afbruten. Följande paragrafer föranledde härvid anmärkningar, nemligen: Den 41:sta, om afgiftens erläggande i förskott för V. månad i sender. Hr Hasselrot trodde att förbjudande af förskott för längre tid skulle ha inneburit det kraftigaste stäfjemedel mot bränvinstillverkningen, önskande han att afgiften mätte förskotteras för en hel mänad. Hr Stolpe skulle lika gerna ha bifallit en hel månad som 34, men då denna sista s:ffra nu stod i förslaget, ansäg han ej en ändring vara af den vigt att man derför borde äfventyra förslagets omstörtande. Den 28:de, om det till 3 rdr 16 sk. bko om dagen föreslagna arfvode för brännerikontrollör, föranledde hrr Henschen och Brinck att föreslå detta belopps förhöjande, emedan de trodde att man ej kunde hoppas latt fullt redbara och tillförlitliga personer skulle lem na sina vanliga sysselsättningar för att mot så ringa larfvode 2 månader om äret bestrida kontrollörsbefattlningen. Man borde tillse att frestelsen att lita besticka sig af bränneriegaren ej blefve alltför stor. Hr Ekenman genmälde dessa anmärkningar med den erinran, att bondeståndets ledamöter ändock ansett kontrolleringskostnaden skola alltför mycket medtaga skattebelopet. Fär man dessutom ej räkna nägot på kontrollörens redlighet utan mäste godtgöra honom så att bränvinstillverkaren ej skulle finna med sin fördel förenligt att öfverbjuda, så förslår hvarken 3: 16 eller 33: 16. Hr Hasselrot ansåg det föreslagna arfvodet ej så ringa, om man jemför det med aflöningen för andra befattningar, t. ex. med den som tilldelas Rikets Ständers representanter. Hr Stolpe hade nägra betänkligheter vid stadgandet om kost ät kontrollör, hvilket stadgande han ansåg kunna ådraga denne trakasserier och obehag. Hr Hesselyrer önskade nägot annat kontrolleringssätt, helst begagnandet af någon sädan apparat som varit ifrågasatt. Hr Indebetou visade att paragrafen var uppsatt sä, att den lemnade öfverstyrelsen tillfälle att lämpa sig efter förhandvarande förhållanden uti förevarande afseende. Den 55:te, om det vittne som vid uppmätningen bör tillkallas föranledde hr Stenqvist att ifrågasätta om man härigenom skulle få full bevisning i afseende på möjligen sig yppande lagöfverträdelsar. Hr Ekenman upplyste att vittnet egentligen var afsedt att bestyrka kontrollörens anteckning i journalen. Ansåg för öfrigt i likhet med hrr Henschen och Stolpe, att det varit lämpligare att kon. befallningshafvande utser vittnet än att detta, på sätt föreslaget är, verkställes af kommunen. Den 67:de, om ansvar för otilläten destillering, föranledde hr Indebetou att reservera sig rätt att föreslå en förändring i de föreslagna stadgandena, i händelse ståndet komme att besluta en ändring af 2 art., som bandlar om destillering. Den 69:de framkallade den anmärkning från hr Stolpes sida, att alltför stor latitud blifvit domaren lemnad i afseende på bötesansvaret. Hr Ekenman genmälde att en lika stor olikhet kunde ega rum mellan de förbrytelser för hvilka böterna kunna ådömas, hvarför latituden var nödvändig. Hr Hesselgren önskade skärpta stadganden mot förnyade förbrytelser. Hr Henschen upplyste att domaren just genom latitudsystemet har sig öppet att skärpa ansvaret vid ite rerad förbrytelse. Den 70:de, som ätven stadgar bötesansvar framkallade enahanda anmärkningar och enahanda genmäle. Den 8l:sta, som handlar om böters förvandling till straffarbete, föranledde hr Brodin att anmärka, det) ordet straffarbete, hittills är okändt i vära författ ningar. Hr Henschen trodde deremot att det redan tillförene varit användt och fann saken i öfrigt af mindre vigt. Den 86:te, om angifvarerätt föranledde några an märkningar, hvilka af hr Ekenman besvarades dermed, att paragrafen var hemtad ur nu gällande för fattning. Den 98:de, om mindre redskaps inlösning af staten med 10 proc. förhöjning af kopparoch metallvärdet föranledde hr Schenström att yrka denna inlösningsrätt utsträckt äfven till ångredskap som är mindre än för 500 kannors afverkning och således blir obrukbar enligt den nya författningen. Hr Henschen anmärkte härvid att författningens syfte just är att göra tillverkningen till en fabriksnäring, och att man alltså velat uppmuntra allmogen att nedlägga sina mindre pannor. Den stora redskapen blir ej obrukbar genom den nya författningen, ty denna redskaps afverkningsförmåga beror på ångpannans storlek. Hr Indebetou visade att 98 hvilar på en verklig rättsgrund, ty en mängd pannor finnas nu som äro större in 20 kannor, hvilket blir maximium enligt den nya: författningen. Hr Ekenman fann hr Schenströms an ! märkning ej sakna skäl för sig, men paragrafen hade tillkommit för att visa det man företrädesvis ville gynna bondeståndet. Hr Rock ville inlösen äfven af större redskap som blir obrukbar. Hr Palander rodde blott den böra få sin redskap inlöst som afsä ger sig rätt att bränna, och att stadgandet då måtte sälla lika för stora som små pannor. Hr Henschen visade den praktiska omöjligheten af ett sådant stadsande. Hr Rydin erinrade huru i Danmark det med 20 proc. förhöjda inlösningspriset föranledt alla småpannors försvinnande och att detta är bästa sättet att undvika lönnbränneri. Vid alla öfriga af författningens 100 paragraferramställdes antingen inga eller mindre väsendtliga uinmärkningar. Sedan således diskussionen öfver de serskilda parasraferna var slutad, uppträdde hr Henschen och för yade sin erinran mot en afverkningsförmåga man ör de mindre pannorna beräknat, liksom för det kokum man medgifvit, sökande han med en kalkyl visa wilka betydliga summor staten skulle härpå förlora, ich föreslog hr H. med anledning häraf en ny relåktion af 40. Hr Stolpe biträdde äfven nu denna nening. Hr Ekerman medgaf att hr Henschens kunlossion kunde vara rigtig, men erinrade att premiserna voro helt och hållet felaktiga, när han utgått rån det antagande, att alla nu befindtliga småpanor skulle fortfarande komma att existera. Hr Björck föreslog en ny redaktion af 2 art., som bandlar om destillering, och föreslog ständet att med denna ändring antaga lagförslaget i sin helbet. Under den föregående diskussionen öfver paragraferna hade emellertid de flesta talare vid sina anENTRE NE ODEN STERNER TN — FE OT