Aftonbladet – 27 april 1854, sida 3

bofvet i Dresden, för öfrigt ungkarl, min herre... her aldrig varit gift... Men jag hade en niece. .. min brors dotter, som jag älskade... som skulle ärfva mig, herre... :n engel i godhet och behag,... och henne har den bofven, den nedrige: skurken mördat, herr öfverste. — Min Gud, hvad säger ni? Mördat, säger ni? — Mördat ja, ... ihjelstuckit med en knif, sedan hon förut försmått hans giftermålsanbud, på grund deraf att kon afskydde den lede äfventyraren, hvars blick också röjer det onda samvetet... :— Store Gud, — utbrast Stobee, — han är då ingen menniska . . . han är ett vilddjur... -— Precist, som ni säger . .. ett vilddjur är han, — återtog den gamle hofmannen, som oaktadt sin stora sorg aldrig ett ögonblick glömde den gentlemannalika on och skick som tillkommer en person i hans ställning. — Föreställ er Väl... han kommer till Dresden, träder ipp med mycken glans och har mycket pengar... ger ig ut för general-adjutant i svenska armåen ... Apropos: ar han verkligen en så hög rang? — Den skurken har ingen rang. Han ärlandsförvist och afdankad från armåen der han under krigstiden, då let var brist på fo:k, avancerade till major. — Jag kunde väl tro något sådant, — återtog grefven. — Nå, som sagdt var, han kommer till Dresden, sör bekantskap med min svägerska, enkegrefvinnan Y., och hennes dotter, den vackra Elise, förälskar sig, som det vill synas, i denna sednare och friar till benne. Elise hade alltid fasat för honom och ger honom ett bestämdt afslag ... Hon, af hög börd, herr öfverste, kunde icke skänka sin hand åt den förste äfventyrare som begärde den... Ursinnig öfver hennes förakt smyger bofven genom fönstret ifrån trädgården in i hennes rum och mördar det unga, oskyldiga barnet... — O, min Gud, — ropade Stobee, — han skall sjufallt dö! — Riktigt... han skall dömas enligt våra lagar till döden . .. Men nu äro ni i ordning öfverste! Fången är redan inpraktiserad i vagnen. Följer vi med till staden berr öfverste, för att se hur denna sak utvecklar sig? — Jag har ämnat mig dit i alla händelser. Om ni vill åka i min vagn herr grefve, så står det er fritt! Ni slipper då att sitta bredvid den afskyvärde mördaren. Grefven tackade och steg upp i öfverstens vagn. Få ögonblick sednare rullade bäda vagnarne af på vägen till Dresden. (Forts.)