Aftonbladet – 27 april 1854, sida 3

Bondeståndet, Plenum d. 26 April, kl. 6 e. m. Vid fertsatt behandling af serskilda utskottets betänkande angående vilkoren för bränvins tillverkning, yttrade sig först Medin, som åberopade sin reservation och talade i dess syfte: bränningsrättens bibehållande såsom ett privilegium för jorden, ångpannor till bestämd form och högst 20 kannors rymd, enkel panna till högst 30 kannors rymd i proportion efter jordens taxeringsvärde, bränningstiden till två månader på hösten och en på våren, men med rätt att blott bränna en halt måiad om så önskas samt 4 sk. skatt per kanna 6-gradigt bränvin. Sandstedt yttrade sig derefter för återremiss, och ansåg utskottet ha alltförmycket brådstörtat förändringen, hvarefter David Andersson uppträdde med önskan att man måtte ha försökt få en öfvergångsperiod, så att icke tusentals medborgares väl i ett enda ögonblick blifvit tillintetgjordt. Talaren afskydde superiet, men trodde ej att det var så ytterligt som man i petitionerna framställt, och för öfrigt ville han ej så helt och hället tro på dessa petitioners öfverensstämmelse med den allmänna meningen i landet. Det hade varit liksom ett mod att petitionera om förskoning från bränvinets olycka, under det ofta pelitionärerna sjelfva voro kända förstor bezifvenhet på rusdrycker. Utskottets förslag gick för öfrigt icke ut på att minska superi och bränvin, utan att öka ätminstone det sednoare. I ett annat ständ hade man förespeglat att om husbehofsbi änningen fick fortfara, skulle man snart nödgas importera spanmäl, men David Andersson trodde ej att det var husbe. hofspannorna, som slukade den mesta säden. För öfrigt ville han att ståndet skulle förena sig om en gemensam tanke i sitt svar på utskottets förslag, ty endast på det sättet kunde man hoppas att få någet afseende vid sina åsigter. Falk är icke bland dem som enfaldeligen tro att utskottets majoritet velat åstad komma nägon minskning i bränvinstillgångarne. Vore det så att man verkligen vill uppträda emot det öfrerhandtagande bränvinet, så bort med allt hvad spritåreck heter! Nils Svensson frän Göinge, som haft illfredsställelsen att vara ledamot i bränvinsutskottet, hade mänga gånger varit uttröttad, mänga gånger förarsad; han hade derföre icke nu ämnat yttra sig, men ville anföra några ord. Det var tillkomsten af ett särskildt utskott, hvars tillsättande han och bondeständet i allmänhet bestridt, som gjort att hela bränvinslagstiftningen vid denna riksdag vore förfelad; ty att den det är kan ban säga tillfölje af sin erfarenhet. e stora possessionaterna ifra för de stora brännerirnas fördel, prestcerna för petitionerna och borgrarne: ör bränneriernas fförflyttning till städerna. Det är den mindre jordeggaren, som köpt sin jord med be. räkning att genomi vinsten af bränvinsbränning betala