Aftonbladet – 27 april 1854, sida 2

ÖFVTERSTE STOBEE HOLSTEINSKA PARTIET.) FJORTONDE KAPITLET. De båda vännerna hade vid middagstiden slagit sig ned i ett enskildt rum på ett värdshus; ty Gyllensten hade funnit detta angenämare än att gå hem till Kilstedts ungkarlsvåning. Ett par tömda vinbuteljer (för hvilket Kilstedt i parentes sagdt var mycket svag) hade redan lossat tungans band. Man samtalade om gamla tider och fordna förhållanden. Kilstedt visade sig mycket intresserad att få veta alla kamraternas öden; Han hade icke hört något från Sverge på lönge: Att man nu derstädes lefde under djupaste fred, — det visste han, och han var nyfiken att höra, huru krigets söner slogo sig ut under freden. Gyllensten besvarade punktligt hans frågor. De båda skurkarne — ty det voro de begge — tycktes komma serdeles väl öfverens. — Minnes du Loos? Hvad har det blifvit af honom? — frågade Kilstedt. En mörk purpursky flög för ett ögonblick öfver Gyllenstens panna, men han qväfde snart sin sinnesrörelse och yttrade lugnt: — Loos är icke mera i Sverge. Han avancerade till major, men gifte sig sedan och lemnade krigstjensten, samt gjorde under flera år vidsträckta resor i vetenskapliga ändamål, dels ensam, dels åtföljd af sin hustru, en danska eller tyska, tror jag. För närvarande lärer han vara bosatt i Pommern. — Såå. Nå, än Gyllenroth då? Hvar finnes ban? — Ja det vete f-n, ty, om jag icke är en dälig spånan, så faller hans hufvud helt snart under bödelsyxan, — såvida det icke redan har skett... — vad säger du? — utbrast Kilstedt förfärad. — Derom en annan gång. Men hör på, min bror..!,. lu minnes utan tvifvel Stobåe? — Skulle jag nånsin glömma den dj.! — utfor! . d. löjtnanten häftigt. — Vid stormningen af Diinaniände var det han, som ryckte lagern ifrån mig... och ), Se A. B. N:is 53, 55—57, 59, 61—65, 68, 70, 72, 73, 76, 77, 80, 82, 84, 86, 87, 89, 92 och 94,