Aftonbladet – 25 april 1854, sida 2

HOLSTEINSKA PARTIET.) TOLFTE KAPITLET. Vi hafva i det föregående redogjort för utgången af der mot öfverste Stobse väckta högmålsprocess. Hvad vi likväl hittills förgätit nämna är, att denna process, innan krigsrätten kom till stånd, dragit temligen ut på tiden. Öfversten hade i flera månader fått sitta i fängelse, under afvaktan på ransakning och dom. Äfven sedan han blifvit frikänd, fortfor han att vistas i hufvudstaden, så att det redan led på våren det följande året, innan han beslutade sig för att återvända till Skåne. Under tiden hade Gyllenroths process blifvit utagerad. Invaggande sig i den förhoppning, som troget underhölls af Regina, att konungen ingalunda ämnade lemna honom i sticket, hade Gyllenroth under rättegången noga aktat sig at yttra ett enda ord, som kunde kompromettera Fredrik Emellertid hade han af alla instanser blifvit dömd till döden, och konungen, som i honom fruktade ett besvärligt vittne för framtiden, tvekade icke ett ögonblick at! underteckna domen, under det han alltjemt underhöll den olycklige fångens hopp om nåd. Det var först då presten infann sig hos Gyllenroth för att bereda honom till döden, som han vaknade ur denna villa. Nu kunde han ieke längre låta dåra sig. Om några dagar skulle allt vara förbi... Knappt hade Brodzenij hufvud fallit, innan man började tänka på uppresandet af Gyllenroths schavott. Han förbannade, vridande händerna af förtviflan, den krönta skurk som så skändligt lemnade honom it sitt ide, sedan han begagnat sig af honom . .. Förliter eder icke uppå furstar . . . depna sentens borde med gyllene vokstätver skrifvas öfver hvarje krypande hofmans LÖT vv Gyllenroth var bedragen på allt... till och med på hämdens vällust. Fredrik, som genom Regina så förträffligt förstått att försegla hans tunga, kunde nu hånskratta åt hans raseri. Det var för sent att slunga an) Se A. B. N:is 53, 55—57, 59, 61—65, 68, 70, 72, 73, 76, 77, 80, 82, 84, 86, 87, 89 och 32.