Aftonbladet – 20 april 1854, sida 2

gevar och nagra hundra tusen ir. 1 kontanter. I Medelhafvet berättas man ha gjort jagt på några ameriksnska fartyg som ansägos tillföra ryssarne vapen. Regeringen säges ha tillåtit de i fremlingslegionen i Algier tjenande poackar att begifva sig till Orienten för att utgöra stammen till en polsk legion, som man håller på att upprätta i Konstantinopel. Deras antal lärer utgöra 300 man. S:t Arnaud sades sko!a afresa den 15. Sednaste underrättelser innefattas i följande depesch: :l Paris den 16 April. Monitören meddelar. att engelska, franska och österrikiska sändebuden icke bivistat den fest som egt rum i Syra till frande af årsdagen af Greklands oafhängighet. ww Pet ENGLAND. Den nya svenska ministern i London amiral Virgin, har den 9 dennes fått tiil drottningen öfverlemna sina kreditiver. En Köpenhamnskorrespondent skrifver tilll Morning Chronicle att sir Charles Napier vid sitt samtal med konungen af Danmark yrkat betydliga förändringar i neutralitetsfördraget, och att amiralen personligen ärnar göra enahanda framställning hos konungen af Sverge. En annan korrespondent om bord på engelska flottan skrifver från Köpenhamn af de: 3 dennes, att man på flottan väntade sig att beordras till Reval. Dagarne förut hade två skepp afgått dit för att uppbringa tre amerikanska skepp, lastade med krut och kulor för ryssarnes behof. Förre diplomatiska agenten i Konstantinopel öfverste Rose skall afgå till Orienten såsom brigadgeneral vid expeditionskåren. Genom en ytterligare förklaring från utrikes departementet tillkännagifves i afseende på handeln med Ryssland, att engelska köpmän läro lagligen berättigade att köpa ryska proI dukter at neutral undersåte, som är bosatt eller drifver affärer i neutralt land, och att I sådana varor få införas till England, förutsatt Jatt de vid köpets afslutande voro bona fide neutral egendom. Lord Raglan och hertigen af Cambridge hafva i Paris rönt ett entusiastiskt mottagande. De enzelska tidningarne jubla derötver. Morning Chronicle säger: Vid onsdagens fest i Pars hafva båda nationerna förbrödrat sig. Det britiska folket, så förbittradt då Frankrikes friheter syntes hotade, bortlägga nu sitt T misstroende mot kejsarriket, emedan det vandrar på rättvisans och redlighetens väg. England skulle aldrig sluta förbund med Frankrikes undertryckare. Hade Napoleon II velat lägga Frankrike i bojor, hade han gripit den ryska despotismens framräckta hand foch anropande nationalafundens och egenkärlekens mörka ingifvelser, hade han vid de franska passionernas tygel och under fusionisters och Lamartinisters bifall fört Frankrike i frivilligt slafveri. Han har föredragit att mot en äldre despotism förbinda sig med en nation som förenar politisk ordning med en i verldshistorien kanske exempellös tankeoch yttrandefrihet. En bättre underpant kunde han aldrig gifva Frankrikes frihet. Och då vi betänka att han för detta ändamål begrafvit sina personliga kränkningars minne, så måste vi tillstå att hans politik antager en karakter som måste uppfylla hans folk ej blott med förtroende utan med tolthet. TYSKLAND. Preussen. Konungen hade redan under sistlidne vinter befallt, att en förändring skulle ske i den allmänna kyrkobönen. Nu har ytterligare en förändring blifvit påbjuden. Den 23 Mars har öfverkyrkorådet i ett cirkulär till samtlige konsistorierna anordnat att följande ord i det hittills begagnade formuläret: men skulle Du, o härskarornas herre, i din outransakeliga visdom ha beslutat att hemsöka oss I med krigets olyckor, — skola bortfalla och tormuläret på detta ställe få följande lydelse: pAllsmäktige, barmhertige Gud! afvänd i nåd från vårt dyra fädernesland krigets bördor och olyckor och välsigna konungens rådslag att upprätthålla den ädla freden. Styr deras hjertan, åt hvilka din hand anförtrott folkens ledning, att de trakta efter fredens upprätthållande och låt dem erinra sig ditt ord: salige äro de fridsamme, ty de skola kallas Guds barn. Hör i nåd vår bön genom Jesum Christum vår Herra. Amen. Hertigen af Sachsen-Coburg-Gotha har uttalat den önskan, att om Preussen skulle finna sig föranlåtet till militäriska operationer, få öfvertaga ett kommando inom den preussiska armeen. Frår Berlin skrifves, att ryska agenter utveckla en stor verksamhet i de mindre tyska staterna, för att hindra afslutandet af en förbundskonvention i afseende på de orientaliska ingelägenheterna. Den österrikisk-preussiska konventionen kan betraktas så godt som relan afslutad. Det dröjsmål som egt rum skall mfvudsakligen berott på den omständigheten itt ryska ambassadören i Berlin, hr v. Budberg, ännu i sista stunden visste samla ett betydande anhang, som gjorde hans inflytande på hofvet gällande till Rysslands förmån. Ministrarne Manteuffel och Bonin förklarade sig med eftertryck för afslutande af konventionen, men kunde först efter lång tvekan och uppskof erhålla konungens bifall. I Wien har ryska sändebudet v. Meyendorff numera upp,afvit alla försök att stimma Österrike till Rysslands förmån. Bland detaljerna af den preussisk-österrikiska konventionen nämnes äfven den, att Preussen skall besätta hela gränsen mot ryska Polen, om Österrike skulle finna sig nödsakadt att krigiskt intervenera rör upprätthållande af Portens integritet. Denna eventualitet skulle dock först inträffa om ryssarne tåga mot Balkan-linien. Handelsministeren har anordnat anbringandet af en fjerde telegraftråd på linien BerlinKöln. Från Frankfurt berättas att förbundsdagen, i stället för den nu öfver hela Tyskland bortlagda svart-röd-gyllna kokarden ärnar anordna ett annat gemensamt tecken för de tyska förbundskontingenterna. ÖSTERRIKE. Enligt en telegrafdepesch frin Wien af den :6 dennes innehåller det officiella bladet för nämnde dag en förordning, genom hvilken I 5 RE RS TE PP ff Puri nå rr Br Jä Jr fr AR Kn ovh CS OC PM rm —-— — A— Mm 3 Ah Å os