Aftonbladet – 13 april 1854, sida 3

nen. Det är verkligen endast -på detta sätt, och långt mer än genom äfven de bäst inrättade högre läroanstalter, som en naton kan uppfostras till någon rätt lifaktig bildning i slöjderna. Slöjdföreningens skola i Stockhölm har i mån af sina maäteriela tillgångar sökt att uppfylla alla de här nämnda fordringarne, sedan efterhand icke allenast tndervisgingen blifvit utsträckt till hvarje dag i veckan, utan äfven föreläsningar i fysik och kemi samt expositioner blifvit föranstaltade; — ja, till och med utöfver sina tillgångar, i det mad för expositionerna mäst, med ett ofantligt besvär och arbete, till en stor del använda lånade expositionsartiklar. Så fann man på: den sednaste expositionen en jacquardväfstol; en rundstol, en tegelslagningsmachin m. m. — allt lånadt — och hvar och en kan lätt göra sig en föreställning om, hvilken möda och kostnad som fordras för transporterandet fråm och tillbaka af sådana pjeser, hvilket störande som måste förorsakas i skollokalen, när denna skall-tillfälligt inredas till. expositionslokal, 0. s. v. Hade skolan en egen fond af instrumenter och modeller, behöfligt anslag för densammas årliga tillökning, och en egen lokal för dess uppställande, så skulle hon kunna erbjuda allmänheten den lärorika taflan af en beständig ezxposition, så skulle hon kunna, om än med inskränktare tillgångar, blifva hvad Polytechnic Institution är för London. Och hon skuile på samma gång kunna tjena såsom melelpunkt, eller kanhända äfven expositionslokal för le tillfälliga allmänna industriexpositioner, hvilkas nödvändighet och nytta äfven hos oss börjat inses, och som icke skola kunna undvaras. Huru mycket allt detta skulle bidraga till slöjdernas förkofran i särt fädernesland, torde icke vidare behöfva utvecklas. Äfven i och för sje!fva den direkta undervisningen behöfver slöjdskolan större tillgångar och annan lokal, ån den som för närvarande hyres. Grefve v. Platen Sar i detta afseende uti sin motion fästat uppmärksamheten på en ganska vigtig omständighet, nemligen angelägenheten att bereda tillfälle till undervisJaiog äfven för qvinnor. De mänga slöjder som föIreträdesvis äro egnade att idkas af qvinnor, och särskildt, för att exempelvis nämna en vigtig hit hörande sak, qvinnornas stora lämplighet att användas för det estetiska elementet i slöjderna, säledes för teckning af mönster o. m. s., — allt talar högt för Jaödvändigheten af att äfven anlita qvinnans intelligens för slöjdernas lyftande, och a t följaktligen göra foågot för hennes uppfostran och bildning åt detta håll. När således grefve v. Platen begärt anslag till samlingen och till en egen lokal för slöjdföreningens skola, så har ban endast uttalat ett stort och verkligt behof för svenska slöjderna. Redan skolans nuvarande tillgängar af gipser, ritningar, böcker och annan materiel göra behofvet af en egen lokal alltför påtagligt; hvar och en, som tagit nägon kännedom derom, mädste inse huru ytterst besvärlig och i många fall äfvntyrlig en flyttning med dessa saker, af hvilka en del likväl hafva ett ganska stort värde, måste vara. Icke mindre föreskrifves detta af sjelfva undervisninIgens kraf. Om det i allmänhet är svårt att uti en hyrd lokal på ett rätt ändamålsenligt sätt inrätta en skola, så är det i ännu högre grad förhållandet med en undervisningsanstalt, der teckning och modellering utgöra så väsentliga läroämnen, och då följaktligen det är af högsta vigt att så val för sjelfva arbetet, som för modellers och mönsterritningars uppställande; erhålla en förmånlig dager, sådan det oftast är svärt Jatt få, om ej vid sjelfva lokalens byggnad derä gjorts Jafseende; — mycket annat att förtiga. En och annan, ehuru förmodligen ganska få, torde dtilläfventyrs föreställa sig, att de tekniska behof, hvilka motionären afsett att afhjelpa, skulle utan någon ny dkostnad, kunna uppfyllas af andra, redan befintliga Janstalter i-hviljet afseende man naturligtvis skulle komma att tänka på. fria konsternas akademi och teknologiska institutet. Men en sådan föreställning innebär en alldeles origtig uppfattning af både: slöjdföreningens skola och de sistnämnda läroanstalternas ländamäl. Ty den förra åsyftar någonting väsentligen olika med bäda de sednare anstalterna, och den har ett lika bestämdt, lika för sig fristående och lika vigtigt ändamäl som nägon af dessa. Ville dessa anstalter försöka att uppfylla de vilkor som det är slöjdföreningens skolas syftemål att uppfylla, så skulle följden endast blifva, antingen att de drogos ned och bort frän deras egentliga bestämmelse, eller ock att de utförde sitt nya ätagande med ljumhet och liknöjdhet. Här gäller med allt skäl; att ingen kan tjena två herrar. Tar man sedan i betraktande allt hvad här ofvan anförts rörande slöjdföreningens skolas beafsigtigade verksamhet, så skall säkerligen hvar och en, som har nägon insigt i hit hörande frågor, erkänna att de begärda anslagen, ehuru betydliga de än må vid första påseendet synas, ingalunda äro för högt beräknade, i fall man vill ästadkomma något med besked. Fråga kan nu vara, säsom insändaren redan förut antydt, huruvida staten kan eller bör sä kraftigt understödja en anstalt, som endast står under uppsigt och styrelse af ett enskilt sällskap. Att i värt land, der ännu assosiationsandan är så litet utbildad, af ett enskilt sällskap fordra så stora ansträngningar som dem, hvarom här är fråga (ehuru de visst ej borde vara omöjliga), är icke gerna rimligt; men det synes vara allt skäl att staten, der en association ändock försökt att göra något (och i närvarande fall har detta icke varit litet, utan tvärtom ganska mycket), på bästa görliga sätt kommer till hjelp med sina tillgängar. MNödig kontroll i afseende på de anslagne medlens användande och anstaltens ändamälsenliga inrättning hvarken behöfde eller berde saknas, i fall staten, på sätt och i en sädan grad, som grefve v. Platen föreslagit, komme svenska slöjdföreningen till hjelp med sitt understöd. Insändaren är för sin de! öfvertygad, att de begärda summorna aldrig skulle kunna anv ndas för något för industrien gagneligare indamäl, än det här ifrågavarande, och kan icke annat än önska att grefve v. Platens motion måtte hos Rikets Ständer vinna det afseende, den i så hög grad förtjenar, samt, om möjligt, leda till det dermed åsyftade mälet. oc FO r Till Redaktionen af Aftonbladet! För mera än ett år sedan insände undcertecknad till red. af tidningen Aftonbladet en enfaldig förfrå gan, hvad egentligen kunde vara orsaken dertill, att regeringen, som annars ej just visat sig särdeles karg i sanktionerande af reglementen af långt mindre vigt, än det då till densammas sanktion längesedan inlemnade, af rikets orgelnister, kantorer och folkskollärare i Juli månad 1852 förslagsvis upprättade reglemente till en pensionsinrättning för dessa i allmänhet van lottade tjenstemäns efterlefvande enkor och oförsörjda barn, efter långt besinnande, gick den omvägen att rådfråga konsistorierna, då det med saken äsyftade åndamälet var så vackert, och den allmänna ej min dre än den enskilda nyttan deraf så obestridlig, att intet förmånskap eller förmynderskap kurde deretnot rimligen bafva något att invända. Aftonbladet uppfyste då, att detta regeringens förfarande vär formenligt. Nå väl! nu är den formen iakttagen, och: konsistorierna hafva icke allenast gifvit sitt bifall, atan äfven förordat saken. Sedan dess har återigen ett år gått fåfängt förbi, hvarunder flera af dem, som arbetat för saken, äfven med för dem kännbara pekuniära uppoffringar, gått bort, utan att kunna bereda qvarletvande enka och barn något pensionsunderstöd. Nu har man uppfunbit en ny omväg, nemligen den att vid riksdagen föredraga frågan inom presteståndet! Hör äfven detta till formerna? Il! sanning! då ära ofvannämnde tjenstemän verkligen i mera än ett afseende landets stjufbarn! ! IE Interrogans. i pie (Insändt.) Ett ord om den nya vattenkommunikation, som är föreslagen vid Söderhamn. Att Söderhamn är en stad, som behöfver mycketl; mera vatten, än hvad den för närvarande har, är all mänt bekant; ty staden ligger. vid en helt liten ä, som rinner ut från tvenne obetydliga sjöar, af hvilka än ana Ålolnn ch am fal Il, Af Än