Aftonbladet – 13 april 1854, sida 3

FARUUVHUH UDKYLICIS DEL. (2 UC ff lades Ul nand;llingarne och n:o 78 afslogs, få yrkande af Henrik Andersson, Ola Månsson, vice talm. Svartling, Falk, Lars Mattsson och förre talman Nils Persson, hvilka ej ville medgifva någon polismaktens inblandning i skolestyrelsernas angelägenheter. I 6refve v. Platens motion om förökadt anslag åt Svenska Slöjdföreniugens skola. (Insändt.) Svenska Slöjdföreningens n. v. ordförande, grefve B. v. Platen, har vid riksdagen väckt motion om förökadt anslag åt föreningens skola, att utgä med 14,000 rdr bko ärligen, i stället för hittills anslagna 4000 rdr samma mynt. Tillika har han föreslagit att till uppköp af apparater och modeller mätte för en gång erhållas 6000 rdr bko; och slutligen att 125,000-rdr bko mätte beviljas till uppförande af en tjenlig bygg. nad för skolan. Utan att här vilja på runstycket granska behofvet eller tillräckligheten af de begärda summorna (hvartill skulle erfordras att mera i detalj hafva genomtänkt skolans beafsigiigade organisation, än ins. har kuunat göra), kan ins. emellertid icke afhålla sig från att påpeka de stora och högst vigtiga anspråk, som ifrågararande inrättning synes honem äga på offentlig frikostighet. Det är sannt att skolan icke är någon statens inrättning; men detta har ätminstone icke hittills ansetts såsom något hinder för att med allmänna medel understödja densamma, och kan icke heller gerna vara något hinder för att ännu vidare otsträckaj detta understöd, i fall inrättniogen bevisar sig vara gagnelig för det allmänna. Den första invändning, som i detta afseende tilläfventyrs för någon framställer sig, är att skolan väl egentligen blott torde vara till nytta för Stockholms kommun, men icke för hela landet. Motionären tyckes ock ha förutsett en sådan invändning, hvilken han sökt vederlägga med den ur skolans anteckningar meddelade uppgiften att elever, födde i andra städer och i landsorten, verkligen varit till antalet flere än sädane, födde i Stockholm. Denna uppgift synes likväl icke ins, bevisa hvad den är ämnad att bevisa, enär det:direkta gagnet af en arbetares lif och af den skicklighet han förvärfvat, väl icke tillfaller orten, der han är född, utan den, der ban har sin verksamhet. Hufvudsaken vore således att reta, huru många af slöjdskolans lärjuogar sed nare kommit till andra städer eller landsorten, för att der tillämpa de insigter som de i hufvudstaden för-: värfvat. Antalet af personer i denna kategori torde ! verkligen icke vara så obetydligt. Men äfven om ingen enda af slöjdskolans lärjungar komme att någonsin lemna Stockholm eller att direkt med sin verksamhet gagaa en annan ort, så är det i alla fall pätagligt, att den större eller mindre skicklighet, som finnes hos hufvudstadens slöjdidkare , alltid måste komma att utöfra ett ganska stort inflytande på slöjdernas tillständ och utveckling i hela riket. Hufvudstaden :kall säkerligen alltid komma att i de flesta fall, åtminstone hvad handtverkerierna beträffar, lemna de föredömen i afseende på modeller och mönster, som på hvarje tid blifva de rådande inom hvarje särskild slöjdegren. Enskilta slöjdidkare i landsorterna mä täfla med eller öfverträffa de bästa, som finnas i Stockholm, — men i allmänhet taget, skall hufvudstadens slöjdskicklighet (hvad handtverkerierna beträffar) komma att vara icke blott det högsta uttrycket för den slöjdskicklighet, som finnes i hela riket, utan åfven väsentligen bidraga till ledning och utbildning af denna sednare. Genom beställningar i hufvudstaden för landsorternas räkning, genom den starka rörelse af resande i hufvudstaden — bäde slöjdidkare och konsumenter — som gör att dess slöjdalster, så att säga, stå på en oupphörlig exposition, till betraktande för hela riket — på dessa och mängfaldiga andra sätt sprides och gör sig gällande den slöjdbildning, som finnes i hufvudstaden. Utmärkas aufvudstadens slöjdalster af fusk och smaklöshet, så skola samtliga landsorternas produkter icke vara bättre; ger äter hufvudstaden exempel af skönhet hos slöjdalstren, så till form som färg, och af noggrannhet och ändamålsenlighet i utförandet, så är lika säkert, att ett sädant exempel skall kraftigt verka till efterföljd. Säledes är allde les otvifvelaktigt, aft den smak och skicklighet, som kan spridas genom slöjdföreningens skolas verksamhet, väsendtligen kommer hela landet till godo, i en ojemförligt högre grad än förhällandet skulle vara med en dylik skola, belägen på något annat ställe i riket. Att således ur denna synpunkt slöjdföreningens skola verkligen är förtjent af allmänt understöd, det är pätagligt; och nästa fräga är således, huruvida dess beafsigtigade verksamhet öfverhufvud är sådan, att denna läroanstalt kan anses behöflig, samt till dato utvecklat sig i en vederbörlig riktning. Det är en väsendtlig och stor brist uti slöjbildningen i värt land, som man genom slöjdföreningens skola sökt att i någon män afhjelpa, nemligen bristen på skolor för sädana personer, som redan ingått i yrkena, och detta särskildt med afseende på handtverkerierna. Under det man hufvudsakhgen haft sitt ögonmärke fästadt på den högre teknologiska undervisningen, har man alltför mycket försummat handtverkarens, arbetarens bildning. På sednare tiden har det likväl mer och mer visat sig, att äfven arbetaren, åt hvad yrke han än må egna sig — han må vara snickare, smed, målare, murare, eller hvad annat som helst — verkligen behöfver ännu något mera bildning, än blotta routinen, som förvärfvas under läroären, nemligen grunderna af geometri, näturlära 0. 8. V.,; skicklighet i teckning, ett genom betraktånde och afbildande af sköna mönster utveckladt skönhetssinna, 0. 8. v. Allt detta blir honom likväl i. de allra flesta fall omöjligt att inhemta före inträdet i yrket: ty, vanligtvis tvingas han afyttre omständigheters oafvisliga kraf att söka arbetsförtjenst innan hah väl hunnit att ens afsluta folkskolans lärokurs. Att nu hafva nägot tillfälle sig beredt att ätminstorie på lediga stunder — spartimmar på arbetet — befästa och utvidga den redan förvärfvade kunskapen, i.de äm nen som här äro i fråga, och att inhemta de nya insigter, som ofvanföre blifvit antydda, det bliraf allra högsta,vigt, om han skall kunna göra nägra särdeles framsteg iyrket, till sin. egen. och: sjelfva yrkets förkofran. Erfarenheten har ock visat, att kanhända ingen undervisning är mera tacksam än denna; emedan lärjungarne, när de redan äro vana att handlägga ett yrkes praktiska detaljer, bäde hafva långt mera häg att sätta sig in uti de teoretiska grunderna och äfven en långt säkrare borgen för framsteg (i det de alltjemnt förstå att göra tillämpning af hvad de inbemta), än sådana, som utan nägon föregående yrkespraktik studera för att sednare ingå i nägot yrke, I England, industriens hemland, har vigten af denna slags undervisning länge varit erkänd; och detta lands så mycket omtalade mechanics institutes kunna icke nog mycket framhållas till efterföljd. Tyvärr har man i England; ända till sednare tider (och förnämligast efter den stora industriexpositionen) försummat den estetiska slöjdbildningen såsom teckning m. m., men desto ifrigare har man ock, sedan uppmärksamheten äfven härpå blifvit väckt, arbetat på inrättandet af allt flere och flere teckningsskolor, hvilka äfven till en väsentlig del afse utbildandet af personer som redan äro inne i yrkena. Med den egentliga och mera skolmässiga undervis ningen i mechanics institutes i England är man icke mindre angelägen att förena samlingar af machiner, modeller, intressanta naturföremål m.-m., tillgängliga för allmänheten, samt populära föreläsningar öfver -naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Den högsta förebilden häraf har man i Polytechnic institution i London; och den som sett, huru denna beundransvärda anstalt dagligen besökes af hundradetals, ja tusentals mennviskor, som der hafva tillfälle att afteckna och undersöka modeller af de flesta slag af mekaniska inrättningar m. m. eller afhöra förelägningar Ääfvar freogta arch komicka ämnan altlar da Då Att RN ER nn OR Fn GE re anm AE An Aa Tenn