Aftonbladet – 30 mars 1854, sida 3

son.Carl Johan, henne ovetande, tillgripit ifrägakörmnse persedlar och dermed begifvit sig före henne hit till staden samt sedermera å Hötorget, der han vid bortgäendet från Thors bostad anmodat henne vara sig till mötes, till henne öfverlemnat skjortorna och pannan, med tillkännagifvande på hvad sätt han ätkommit desamma, men att hon icke dessmindre mottagit det tillgripna och, säsom nämdt är, äfven försält en skjorta. Deruti instämde nu Carl Johan, ehuru han vid förhör i kongl. poliskammaren uppgifvit, att hans mor i Thors bostad till honom öfverlemnat det tillgripna, med tillsägelse att dermed begifva sig förut till Hötorget, der hon lofvat. att nägot sednare på dagen vara honom till mötess; men då Carl Joban nu enständigt vidböll sin här: afgifra berättelse och ingen bevisning fanns att tillgå; kunte enkan R. icke fällas till ansvar derför att hin lockat sitt barn till brott, hvaremot hon, som förut; blifvit straffad för olof: ligt tillgrepp, dömdes att, för andra resan snatteri, i brist af böter, straffas med sex dagars enkelt fängelse, samt sonen Carl Johan, för första resan dylik förbrytelse, att, i saknad af böter, straffas med tre dagars fängelse, efter undergående hvaraf båda skulle i Kungsholms församlings kyrkassakristia enskildt skriftas och aflösas; men som anledning icke förekommit att Johan Henrik Rundblad om ifrägakomne tillgrepp eller det stulna godset haft någon xännedom, frikändes han helt och hållet. Säsom särskildt upprörande i detta mäl kan päåpekas att sedan modren lockat sitt eget bern inpå brottets bana, har hon icke heller haft försgn för att skjuta skulden på barnet, hvarigenom ha bidragit att få detsamma straffadt för tillgrepp. Zn annan omständighet i detta mäl är, att den 11-årga sonen Johan Henric, af polisen häktades och insaties i cell, ehuru mot barnet icke förekommit anledung till misstanke att han varit delaktig i stölden, — han häktades och skulle pröfva cellfängelsets verkan endast derföre att — modren var brottslig ochhan saknade husrum. I gär iklädd fångdrägten var sistnämnde lilla gosse inställd infför poliskammaren. Han gret bittert. På fräga af hr IPolismästaren: sHar du nägra föräldrar som taga värd om dig om du nä kommer fri, svarade gossen: vmin pappa är död, och min mor sitter här i häktten. Under bittra tärar bedyrade det elfvaäriga barnet att det icke kaft ringaste kännedom om den stöld för hvilken modren och brodren blifrit dömde — det bad på det enträgnaste att slippa sitta längre inspärrad uti den lika hemska som tränga cellen. Har du någoa som tager värd om dig dä, invände polismästaren. Jojag skall gå till fru Wibom som eger egendomen Hufvudstad, hon är min gudmor, och hon har lofvat att hbjelpa mig. Gossen ställdes på fri fot och uppmanades att icke kringstryka å gatorna utan besöka sin gudmor, fru Wibom, som ansägs otvifvelaktigt skola taga hand m honom. Bredvid denna unga fänge, stod pä samma gång en nära lika gammal gosse, hvilken blitvit agad med ris derföre att han snattat. Äfven har begärde komma pä fri fot, ty ham kunde få komma i skomakarelära. Bäda gossarne, som voro iklädda fängdrägten, erlmöllo en allvarlig föreställning af polismästaren, ocih gjordes uppmärksamma på att ett kringstrykande lefnadssätt skulle lätt återföra dem in på brottets bana — och de slutligen skulle hamna på korrektionshuset. — Husbondeväldet. Att detta stundom oskäligen äberopas emot tjenare är lika bekant som att dessa sednare ej så sällan förgä sig. Så förekom sistlidne isdag i poliskammaren ett mål, hvaruti e. o. sjöullsvaktmästaren Cederberg yrkade dels åläggande ör pigan A. S. M. att åerinträda i hans tjenst, som hon skulle hafva olofliga och obehörigen lemnat och dels hennes fällande til ansvar för det hon vid aflägsnandet skulle hafva oofligen medtagit ett par strumpor och ett lintyg. Infr polismästaren bestred pigan M. att Cederberg hede nägot giltigt skäl för sin angifvelse samt förklarale, bland annat, att hön rönt en sådan behandling i tjensten, att hon blifvit nödsakad att lemna den. Medan Cederbergs hustru legat å lasarettet, hvarest hon ännu vistades, hade vigan nödgats pantsätta sina egna klädespersedlar, ör att skaffa medel att stilla Cederbergs små barns unger. Hon hade sålt en klädning och för de ernållna penningarne inköpt matpolletter åt barnen. Slutligen, utblottad på allt, och då Cederberg icke kaffat mat åt barnen, hade hon måst lemna tjenten för att skaffa sig sjelf lifsuppehälle. Hon hade lock sedermera flera gänger besökt hans barn, och ifvit dem mat. j Cederberg kunde icke förmeka att pigans uppgifter oro sanningsenliga, men fortfor emellertid att yrka et hon icke allenast skulle åläggas återvända i tjenten, utan äfven straffas för stöld. Cederberg erhöll n allvarlig tillrättavisning, och uppskjöts målet för ittnens inkallande. — Till poliskammaren har anmälan derom blifvit jord, att sistl. tisdags e. m., under det en uti huset 1:0 8 i Magnigränd å Södtrmalm boende kofferdikaptenshustru för en stund emnat sitt hemvist, hade 1nennes22-åriga hemmavarnde dotter, Ebba Charotta Hildegard, vid modres återkomst befunnits ligsande död på golfvet, och vid sidan af henne hade örmärkts en flaska innehälande blåsyra. Anledninsar är att förmoda det dottren, som förut icke varit juk, genom intagande af dylikt, hastigt dödande ift, afhändt sig lifvet. Detta den aflidnas förtvifade beslut, lärer varit olycklig kärlek. —-rs