Aftonbladet – 30 mars 1854, sida 3

ock både visste och. ådagalade, att grunden till verk ligt anseende är bildning, skicklighet och redbarhet men icke fäfängans ytliga attributer. Huruvida landtmäterikåren genom militärers inträd i densamma gör de framsteg i tjenstbarhet, kondui och anseende, som insändaren försäkrar, är nögsam kändt; och ehuru ämnet är af ömtälig beskaffenhet samt dess offentliga behandling lätt kan blifva så rande — hvilket förf. till dessa rader framför all vill undvika — mäste dock förf, så lätt som möjlig vidröra detsamma, dock med tillkännagifvande, att om han dertill prevoceras, både namn och fakta skol till uppgifternas bestyrkande framläggas. För bedömandet huru härmed förhåller sig behöf ver man nemligen icke taga sin tillflykt till suppo sitioner; ty landtmäteristaten, i dess centralverk od i landsorten, har redan ett mycket stort antal office rare, hvilkas verksamhet i landtmäteriyrket lemna härutinnan den tillförlitligaste ledning. Bland dess officerare, nemligen de i landsorten, finnas visserliger åtskilliga, som i alla afseenden göra sig och det ci vila yrket heder; men flertalet fördjupar sig icke detsamma, befattar sig helst med underordnade göro mål, och, med få ord sagdt, behandlar landtmäterie: endast såsom bisak. Hvad skicklighet som på sådan sätt förvärfvas och ådagalägges i sä granlaga göro mål som landtmäteriets, är lätt insedt. Äråter fråga om ordentlighet i tjensteskyldighetens fullgörande, sö vill en jemförelse mellan de civila och militära landtmätarne ej heller utfalla till någon afgjord fördel för de sednare. Derom vittna tillräckligt de många vitesfällanden, förelägganden vid tjenstens förlust och afsättningar, som beklagligtvis alltför ofta träffa landtmätare, hvilka varit eller äro i militärisk tjenst; hvilket dock icke hindrar att dessa individer, både för sina personer och såsom militärer, kunna vara aktningsvärda män. Om ock orsaken härtill är att finna i den ofvan antydda uppfattningen såsom bisak af hvad som ingalunda egnar sig dertill, utan tvärtom kräfver allvar, uppmärksamhet och omtanka, så är dock sjelfva förhållandet icke gynsamt för anseendet, hvarken inom eller utom landtmäterikåren. Läsaren finner häraf att de argumenter insändaren i Svenska Tidningen sökt hopplocka inom riket icke uthärda nägon granskning. En känsla deraf har utan tvifvel förmått konom göra ett litet ströftåg till de flesta europeiska länder, der han öfverallt funnit landtmätarne utgöra en militärisk kär. Men som det finnes olika slags landtmäteri, och en jemförelse, om den skall tjena till nägon rättelse för omdömet, ej bör, säsom insändarens, inskränka sig endast till den yttre organisationen, utan äfven omfatta de inre förhällandena, sambandet med statens öfriga institutioner och organisationens ändamål, så lemnas insänlarens ytliga antydning utan vidare uppmärksamhet, helst en komparativ behandling af både det militära och det civila landtmäteriet i Europas flesta länder skulle blifva en bok och icke en tidningsartikel. Om det är någonting skråmässigt att landtmätarnes och deras biträdens förhällanden sinsemellan bero på ifverenskommelse, och att de, om de ej längre sämas, spatsera. ifrån hvarandra, hvilket ibland annat var den goda följden att tvister emellan landtmätare ch deras Viträden nu äro i högsta grad sällsynta — å har ordet fått en alldeles ny, den vanliga motatt, betydelse. Det kunde visserligen för öfverbeälets vara angenämt och för den otidiga maktlystraden tillfredsställande, att äfven i dessa enskildta örhällanden få kommendera; men det har dock ltid visat sig att reglementeringar alltid äro skadiga, der de icke behöfvas. För en och annan kan let väl vara olägligt att ber af allmänna förtroenlet till sin redlighet och skicklighet; men dä ökadt nseende är insändarens i Sv. Tidningen förnämsta nål, så bör han lägga på bjertat och noga inskärpa sitt sinne att hvilken kår som helst, militär eller ivil — dess chef inberäknad — alltid i fråga om nseende nödgas bero af allmänna förtroendet till sred gheten och skickligheten, och detta i trots af både ang och uniform. Ämnet är längt ifrån att nu vara uttömdt. Förf. ill likväl för denna gäng lemna detsamma, tills inändaren i Sv. Tidn. vidare utvecklar sin plan, och ödtorftligen kompletterar densamma med förslag om godelningsrätternas indragning och ersättande med rigsrätter, för afdömande af jordegares tvister om strategiska landtmäteriförrättningar. R. Er Fl-6TIIxXFTTjJST