Aftonbladet – 30 mars 1854, sida 3

Landtmäteriet på krigsfot. I Svenska Tidningen för den 9:de dennes har en insändare uppträdt med förslag till landtmäterikårens reorganiserande på militäriskt vis, och uppmanat landtmätarne att offentligen yttra sig i ämnet. Projektet är så enfaldigt och klumpigt hopkommet, att det i och för sig sjelft icke förtjenar ringaste uppmärksamhet ; men som det icke destomindre bär åtskilliga pfotspär efter en hand, som velat känna sig för, sä torde någon anledning vara för handen, icke attvisa orimligheten af det framkastade projektet, — hvilken i alla fall nog bjert faller i ögonen pä hvar och en som icke blifvit gripen af uniformsvurmen, — utan endast att visa origtigheten i de uppgifter, hvarpå den lösliga byggnaden blifvit uppförd. ; Insändaren i Sv. Tidn. omtalar huruledes vägoch och vattenbyggnads-kåren, ehuru dess verksamhet ingalunda är krigisk utan tvärtom ytterst fredlig,, blifvit till det allmännas synnerliga belätenhet ställd på militärisk fot, och förumdrar sig högligen öfver att samma välgörande organisation ej blifvit utsträckt till landtmäterikären, som i strategiskt (!) hänseende stär lika nära det militära, som någonsin vägoch avattenbyggnads-kåren, och som, likasom denna, utöfvar ett vigtigt inflytande på jordbruketa; hvartill fogas den nyheten att äfven på jägeristaten gjorts användning af de militära institutionerna. Vidare för-! täljes att landtmäteriet nu är ordnadt så skråmessigt som möjligt, till bevis hvarpå omnämnes, ej allenast att landtmätaren måste lefva på allmänhetens förtroende för säå väl hans redlighet som bans skicklighet, utan äfven att landtmätarens biträden äro närmast att likna vid handtverkarnes, som kunna spatsera frän mästaren när de vilja m. m. — Hela detta solycksaliga, landtmätarnes verksamhet förla ,mande och deras beständ undergräfvande skrä-system (?!) skulle bäst kunna undanrödjas, samt landtmätarens kondnuit och anseende upphjelpas, om dessa tjenstemän förvandlas till officerare och deras biträden vkommenderas af öfverbefälets för att på viss tid alla, under en viss bestämd förrättning, landtmätare biträda. Detta förträffliga system, menar bemälde. insändare, var redan påtänkt af en bland landtmäteriets förre chefer, sjelf militär (öfverste af Forsell), hvilken dels lärer sökt att vid landtmäterikären införlifva så mänga militärer som möjligt, och dels funderade på att göra densamma till en underafdelning af topografiska kären. Slutligen förklarar insändaren den närvarande tidpunkten företrädesvis gynnande för den eftersträfvade militäriseringen, ty nu, heter det, hafva landtmätarne en chef, som söker göra allt mör att befordra kärens välv. Hvad nu först angår jemförelsen med vägoch vattenbyggnadskåren, sä bör erinras, att densammas verksamhet i så måtto är ytterst fredlig, att kåren, då riket njuter fred, icke begagnas i krig; men få vi krig, är kåren, enligt reglementets uttryckliga föreskrift, skyldig till tjenstgöring vid armeen Landtmäterikåren deremot är icke tagen i anspråk för kriget, oaktadt all den strategi, som ins. i Sv. Tidn. må hafva upptäckt i egodelningar, rägångar och skattläggningar, med flera andra landtmäterigöromål. Och dermed låta vi nämnde jemförelse halta sin väg. Uppgiften om jägeristatens militäriska organisation är helt och hållet osann, och kan ej förklaras annorlunda, än derigenom, att ins. i Sv. T. dels låtittjusa sig af den vackra uniformen, och dels blifvit så hänryckt vid läsningen af jägeriinstruktionens första sjda, der jägarnes rang bestämmes, att han glömt, ej allenast att alla civila tjenstemäns rang mätes efter de militäriska graderna; utan äfven att fortsätta läsningen. Hade ej så händt, skulle han reg hafva funnit, att ej en skymt af militäriska institutioner förekommer i jägeristaten, som är uteslutande civil; stär under civila auktoriteters lydno och dömes af civila domstolar. Det härifrån hemtade exemplet vill således ej heller läta tillämpa sig. Allt hvad insändaren föregifvit om öfverste Forsells funderingar och afsigter, hvilka skola hafva inom landimäterikären motarbetats, m. m., saknar likaledes all grund. Till denna försäkran kan författaren äfven lägga den, att bearbetningar emot landtmäterichefen icke egde rum i öfverste Forsells dagar, dä man undantager en liten tids oro, som på 1830 talet tillställdes i Skäne, men bortdog med pinglandet på stormklockan i Nöbbelöf. Öfverste Forsell, sjelf militär, hade för öfrigt fullkomlig reda på hvad som är och bör vara militäriskt eller icke, likasom han